Politiker utan visioner

 Vi ser idag politiker på nationell, regional och lokal nivå som nästan helt saknar visioner om hur Sverige ska byggas och hur vår framtid och välstånd långsiktigt ska utvecklas. Politiker kritiserar med all rätt näringslivets kvartalsfokusering. Men politikerna själva är idag mer intresserade av de månadsvisa väljarundersökningar som görs och orkar i bästa fall sträcka sina tankar till nästa val.     Stockholmspolitikernas hantering av en svensk Vinter OS ansökan är ännu ett exempel på kortsiktigt tänkande och framförallt visionslöshet, avsaknad av ambitioner, men troligtvis också kunskapsbrist.

 Svenska regeringar, tillsammans med berörda värdstäder, har tidigare sökt Vinter OS åtta gånger. De har varit nära några gånger men i slutändan har vi misslyckats. Jag ser fyra områden där vi på olika sätt i dessa ansökningar inte har varit tillräcklig professionella utifrån ett internationellt perspektiv.

Regeringens roll

 Oaktat Internationella Olympiska Kommitténs (IOC) regelsystem är en OS ansökan en nationell fråga och måste därför ledas och styras av regeringen, både på ett nationellt, regionalt och lokalt plan. Regeringen måste fastställa Sveriges vision och ambitionsnivå när det gäller större event som ett Vinter OS.  Den måste vara ansvarig för ansökningsprocessen och se till att nationella och regionala resurser skapas för nödvändiga infrastrukturinvesteringar och genomförande.
 Men regeringen måste också ta ansvar för de förutsättningar som möjliggör större internationella direktinvesteringar i Sverige, oavsett var de genomförs, som t.ex. bidraget från IOC på kanske mellan sju och åtta miljarder kronor och internationella OS besökares konsumtion under OS till den svenska besöksnäringen. Dessutom hur ett OS används för att stärka idrottens och folkhälsans roll i utvecklingen av det svenska samhället.

Stockholmspolitikernas roll

 En OS ansökan för Stockholmsregionen, och andra involverade regioner, är en nationell angelägenhet och långt ifrån enbart en regional angelägenhet. Precis på samma sätt som Bromma Airports framtid är en nationell angelägenhet och inte enbart en Stockholmsfråga. Att som de visionslösa Stockholmspolitikerna anföra som skäl att dra sig ur sin del av OS ansökan ” därför att vi (S) står ensamma politiskt” är ett mycket dåligt skäl, både ur ett regionalt och nationellt synsätt. Främst därför att den preliminära intresseanmälan ska lämnas in av Sveriges Olympisk Kommitté (SOK) först vid årsskiftet 2017/2018 och dels därför att den slutliga ansökan, inkluderande statens garantier, ska lämnas in om ett år. Att ge upp ett år i förväg lämnar tydliga tecken på visionslöshet, svag politisk ledning och samarbetsförmåga och troligtvis också begränsad kunskap om hur ett stort event kan möjliggöra omfattande internationella direktinvesteringar i Sverige.
 Det andra skälet är också mycket tveksamt; att IOC idag ”inte tydligt kan precisera bidraget till Vinter OS 2026.” Detta är möjligtvis en svaghet från IOC sida, men kan inte vara avgörande av det enkla skälet att bidragsintervallet ändå är relativt känt redan idag. Hur många beslut av stor ekonomisk betydelse har Stockholmspolitikerna själva fattat med effekt för skattebetalarna från 2026?

OS konceptet

 Alla involverade i en OS ansökan vet att för mindre länder som Sverige ska kunna genomföra ett Vinter OS, krävs att befintliga anläggningar i så stor omfattning som möjligt används. Vi vet också att en av de viktigaste faktorerna vid genomförandet av större idrottsevent är att planerade infrastruktursatsningar inom kommunikation, boende och anläggningar kommer att genomföras betydligt tidigare än planerat, bl.a. därför att internationella investeringsmedel tillförs Sverige och berörda värdstäder.

Att dela ett OS genomförande i ett nationellt perspektiv mellan de orter där vi redan har huvuddelen av anläggningarna; Stockholm, Åre, Östersund och Falun, är för mig en självklarhet. Men kanske inte för IOC. Men för att detta koncept långsiktigt ska accepteras av IOC, måste Sverige vara beredda att driva detta koncept hårdare. Det känns bättre att förlora en ansökan på detta än att som nu visa upp en mycket visionslös inställning till ansökan 2026.

 I SOKs remissvar till Stockholmspolitikerna anges betydelsen av en för hela OS gemensam OS-by. Detta är ju ett ganska ålderdomligt sätt att se på dagens sätt att kommunicera ett event och på rörligheten av deltagare och besökare mellan tävlingsorter.
 För det första är antalet besökare på varje plats och tävling mindre intressant. Totalantalet besökare som konsumerar och upplever eventet är viktigare. Om antalet tävlingsorter fortfarande är en viktig faktor för IOC, kommer de till slut att ”tvingas” ta ansvar för sina ambitioner om att ”legacy” är viktigt, dvs. att hållbara investeringar gjorda i befintliga anläggningar kommer att vara en av de viktigaste faktorerna då platsen för ett OS bestäms.

Ekonomi

 Få större internationella idrottsevent skapar ekonomiska överskott om man enbart räknar på eventets företagsekonomiska intäkter och kostnader. För att realistiskt och rättvist kunna bedöma de ekonomiska effekterna av ett Vinter OS måste därför en samhällsbudget göras, som också inkluderar samhällets intäkter och kostnader. Både före, under och efter eventet. Ett OS har stora turistekonomiska effekter för besöksnäringen på varje tävlingsort. Men också för staten i form av omfattande intäkter från moms och företagsbeskattning. Till viss del också för skatteintäkter till berörda regioner och kommuner genom löneskatt. Men ett OS har naturligtvis också samhällskostnader, främst för säkerhetsfrågor. Det finns många internationella och nationella analyser gjorda om detta. Analyser som man hoppas att Stockholmspolitikerna tagit del av. Men en sak är säker. En omfattande konsumtion skapas för den regionala besöksnäringen, som till stor del utgörs av direktekonomiska investeringar från de utländska besökarna. Dessutom skapas omfattande nationella och regionala intäkter från den konsumtion som OS organisationen skapar då den upphandlar en mängd infrastruktur, produkter och service för genomförandet samt stora regionala intäkter från svenskar som reser till de olika tävlingsorterna. Dessutom tillkommer effekter som kan vara mer svåra att mäta, dvs. de långsiktiga effekterna av turismutvecklingen som ett OS skapar.

 Att Stockholms Stad – Capital of Scandinavia – inte ser en Vinter OS ansökan som ett av flera viktiga verktyg för att genomföra sin vision om att utgöra en av Europas starkaste och mest attraktiva platser för event, möten och konserter, är anmärkningsvärt. Hur trovärdigt betraktas internationellt denna ambition i relation till den visionslöshet som Stockholmspolitikerna visat genom att inte söka ett Vinter OS? Tror Stockholmspolitikerna att detta inte uppmärksammas internationellt då beslut tas om att förlägga framtida större möten och andra typer av event?

 Dessutom har vi nationellt en mycket stark ställning som vinteridrottsland där vi tagit 135 OS medaljer och i medaljligan ligger vi på sjunde plats bland de ca 100 länder som deltagit i Vinter OS. Vi har blivit inbjudna till 25 Vinter OS utan att bjuda tillbaka. När vi förhoppningsvis gör en ny ansökan för ett Vinter OS, gör då rätt från början! Börja med att diskutera samhällsbudgeten och hur de internationella investeringarna bäst kan användas för Sveriges utveckling!

Peter Rohmée

Analytiker samhällseffekter av större idrottsevent

Datum: 2017-05-28