Andra halvlek i fotbollsallsvenskan

Gunnar Persson om tabelläge, spelarstatus, träningsupplägg och skadelista

Fotbollsallsvenskan har nått halvvägs.

• AIK, Hammarby och Norrköping gör upp om guldet.

• Malmös tränarbyte betyder nytändning.

• Göteborg och Elfsborg har stora problem.

• Trelleborg, Brommapojkarna, Sirius och Dalkurd slåss med varandra för att undgå att åka ur.

 Men medan omgång efter omgång avverkas bör man ta en titt bakom kulisserna för att närmare studera den dagliga verksamheten. 
  Spelartrupperna har fått återhämta sig under VM-uppehållet. Skadejournalerna har kortats betydligt. Fem lag är just nu helt utan justeringar medan sju spelare ser ut att helt och hållet missa återstoden av säsongen.  Just nu är läget rimligt. Men med flitigt matchande kommer utmattningen och förslitningsskadorna samt som grädde på moset också de rena olyckorna.  Efter att ha kollat saken med f.d. sportchefer, tränare och fystränare (folk med insyn som inte har direkt ansvar just i år) kan jag skissa på en problembild för svensk elitfotboll:

   Utgångspunkten är den professionalisering (heltidsanställning av spelare) som följde på det första stora tv-avtalet 1997. Sverige har alltså haft proffsfotboll, åtminstone till namnet, i drygt 20 år.  Men utvecklingen har inte varit linjär. Det är inte så att det träningsinnehåll som fanns 1997 har byggts ut och förstärkts. Utvecklingen har snarare präglats av modemässiga inbrytningar och förändringar av sportsliga grundvillkor.

  För det första medförde Zlatan Ibrahimovics genombrott att bollteknik lyftes fram och fick en högre prioritet. I många fall har det tyvärr skett på bekostnad av den riktigt krävande fysiska grundträningen. Effekt: Spelarna lattjar bättre med bollen men orkar inte genomföra en hel säsong. När orken tryter blir man sliten och mottaglig för skador.

   För det andra har säsongen förlängts. 1997 hade Allsvenskan 26 omgångar, idag ska man spela 30 matcher. 1997 varade seriesäsongen från 6 april till 26 oktober. Spelåret 2018 inleddes 1 april och kommer att slutföras i mitten av november. Dessutom har Svenska Cupen relativt nya form där gruppspelet, med start i mitten av februari, tjänar som förberedelse för serien tidigarelagt tävlingsstarten ytterligare.

   För det tredje spelas numera en allt större del av matcherna på konstgräs. Här hänvisas ibland till en undersökning från Linköpings Universitet som sägs friskriva konstgräset från menlig fysisk påverkan. Men resonemanget där luktar beställningsjobb från underlagsproducenterna. Stumt underlag sliter på spelarna som då blir mottagliga för underkroppsskador. Det är nog inte svårare än så.

  Förändringarna har medfört att lag ibland lägger upp träningen för att vara matchklara till cuppremiären i februari. Inte, som tidigare, i början av april. Där faller merparten av den tunga träningen bort. Resultat: Spelarna orkar inte och skadorna kommer ofelbart om inte återhämtningen sköts rätt. Om man är sliten öppnar skiftena mellan gräs och konstgräs för ytterligare skadebenägenhet. För laget som helhet innebär ”cupupplägget” att kollektivet rasar ihop efter sommaren, när man inte tränat rationell fys på ett halvår .

 Svenska fotbollsklubbar styrs i allmänhet av en sportchef, som tillsätts utan krav på certifierad utbildning (för någon sådan finns inte) och en huvudansvarig tränare (med utbildningskrav). I staben kring laget ingår befattningar som assistent, målvaktstränare, fystränare, scout och medicinsk personal.

 Här blir hierarkin problemet. Sportchefen har sista ordet (men ingen formell utbildning) före tränaren (som är utbildad) medan fystränaren (som har en fysiologisk utbildning som klår tränarens) bara är rådgivande.

 Exempel: Tränaren bestämmer träningspassens utformning. Fystränaren opponerar sig på goda grunder mot övningarnas längd, utformning och turordning. Tränaren blir stressad av detta och gråter ut hos sportchefen som löser konflikten genom att kicka fystränaren.

  Konflikt kan uppstå när fystränaren får uppdrag att lägga upp ett återhämtningspass dag efter match. Tränaren håller sig passiv tills avslutningen nalkas. Då säger tränaren att ”Vi rundar av det här med lite skotträning!” Då tar sig fystränaren för pannan medan huvudtränaren än en gång tömmer spelarnas benmuskler på kraft. Fystränaren är mycket medveten om att skotträningen är det sista spelarna behöver. Under tiden tycker huvudtränaren att det är ”bra go i gubbarna” och därför kör han tre omgångar extra. Där går hela det föregående återhämtningspasset till spillo.

  Fystränaren kan överhuvudtaget ha svårt att få igenom sina idéer eftersom varken huvudtränaren eller sportchefen förstår vad han pratar om. Dessutom: Vid ett skifte i styrelserummet, när en ny ordförande skrider till verket med mer eller mindre geniala sparplaner är fystränarens tjänst en av de första som faller bort. Ordföranden frågar tränaren ”Det där kan väl du sköta?” ”Jo, det kan jag väl”, svarar tränaren och ler i mjugg när han inser att han ska få ta leda träningarna utan inblandning från den där gnällspiken. ”Kom igen gubbar – en omgång till!” ekar det över träningsplanen.

   Somliga tränare, som Roy Hodgson, har sakligt konstaterat att ”Jag har inga högskolepoäng och vore en idiot om jag inte lyssnade på den som har det.” Men Hodgson har ju bevisligen varit runt i olika miljöer och haft möjlighet att komma till insikt om hur man får ut mesta möjliga ur en spelartrupp – samt hur man på bästa sätt vårdar spelarna. Allt annat är grovkalibrig kapitalförstöring. Som en f.d. allsvensk fysansvarig sade: ”Storklubbarna på kontinenten har resurser som hela vårdcentraler.”

 Svensk elitfotbolls sportsliga verksamhet har alltså varit ”professionell” i drygt 20 år. Men i attityd, systematisering, omvärldsorientering samt i intellektuell förmåga saknas det fortfarande oerhört mycket. Det bör dock noteras att elitklubbarnas förbund SEF tagit stora kliv framåt på senare år vad gäller den kommersiella delen. Kanske borde pressen komma från den avdelningen för att slutligen sätta fart på det sportsliga. SEF kan ju inte i all evighet arbeta för att marknadsföra en verksamhet som i grunden är vanskött.

Skadeläget tisdag 31 juli

Asterisk (*) för spelare som antagligen missar resten av säsongen

AIK: Joel Ekstrand* (knä), Robert Lundström* (korsband), Jesper Nyholm* (benbrott).

BP: Ludvig Öhman, Petar Petrovic.

Dalkurd: Oliver Berg (fot), Stefan van der Lei (finger).

Djurgården: –

Elfsborg: Christopher McVey* (ligament), Per Frick (lår), Jörgen Horn (vad).

Göteborg: –

Hammarby: –

Häcken: Christoffer Källqvist (höft), Juhani Ojala (lår).

Kalmar: Filip Sachpekidis (höft), Gbenga Arokoyo, Emin Nouri (knä).

Malmö: –

Norrköping: Andreas Blomqvist* (korsband).

Sirius: Josh Wicks (dopingavstängd) samt Elias Andersson, Karvan Ahmadi och Daniel Jarl (samtliga på väg tillbaka efter korsbandsskador), Abdul Razak.

Sundsvall: Chidi Dauda Omeje* (knä).

Trelleborg: Mattias Håkansson* (knä), Oscar Johansson (ben), Erik Andersson (fot), Anton Tideman (rygg).

Örebro: Arvid Brorsson (fot).

Östersund: –

Läget i Allsvenskans spelartrupper

GULDSTRIDEN:

AIK har bredden för att klara både skador och formsvackor. Här finns också tillräckligt mycket spets för att laget ska vara obesegrat efter halva serien. Två spelare med mycket speltid har försvunnit (Anton Salétros (mf)/Rostov och Nabil Bahoui (mf/f)/åter till Grasshoppers). De ersätts av Sebastian Larsson (mf)/Hull City, Panajotis Dimitriadis (mf)/Giresunspor och Eero Markkanen (f)/åter från Randers. Den sistnämnde har kontrakt säsongen ut men ses antagligen som övertalig. Totalt sett den just nu mest solida guldkandidaten. Ahmed Yasin gav upp i konkurrensen och har gått till Alkhor SC i Qatar.

Hammarby gjorde rycket i våras när sportchefen Jesper Janssons många nya spelare från de två senaste transferfönstren fann sina roller under nye tränaren Stefan Billborn. Men mot slutet av våren vek formen en aning och AIK, som knaprat ikapp och skuggat, vann det viktiga derbyt. Något riktigt besked om höstformen har inte kommit ännu. Målskytten Pa Dibba har gått till Shenzhen i Kina och Arnór Smárason till Lilleström samtidigt som mittfältarna Erkan Zengin och Gershon Koffie släppts. Junes Barny, en 28-årig mittfältare som hittills spelat i Superettan (senast GAIS) ansluter. Men en ny spjutspets behövs för att hålla konkurrensen uppe. I det avseendet har AIK så här långt en fördel inför hösten.

Norrköping har så här långt smugit bakom de båda Stockholmsklubbarna. Alexander Fransson (mf) är tillbaka efter två år i Basel och ett halvår i Lausanne. Linus Wahlqvist (b/mf)/Dynamo Dresden och Eric Smith (mf)/KAA Gent lämnar, den sistnämnde definitivt för tidigt. Sportchefen/tränaren Jens Gustafsson har ett problem att lösa: När ska mittbacksbytet, överlämningen från Andreas Johansson till Lars Gerson, ske? Vad tycker Gerson, som uttryckligen är värvad för att matchas in, om att sitta på bänken? Om IFK under hösten tappar mark på grund av Johanssons tilltagande långsamhet får Gustafsson ta på sig det.

Djurgården har som vanligt bra snurr på vändkorset och har i sommar dragit in runt 50 mkr genom att sälja Felix Beijmo (b)/Werder Bremen (ca 30 mkr) och Tino Kadewere (f)/Le Havre (ca 20 mkr). Ersättare: Erik Johansson (mb)/FC Köpenhamn och Nicklas Bärkroth (mf)/Lech Poznan. Ur reservskafferiet har Julian Kristoffersen/Hobro, Haruna Garba/Gzira United och Yura Movsisyan/åter till Real Salt Lake lämnat samtidigt som Mihlali Mayambela/Farense lånas ut på nytt. DIF ligger närmast toppen trots att man haft aningen svårt med målskyttet. Erik Johansson stärker å andra sidan försvaret ytterligare.

Östersund har nu nyktrat till efter sin långa vintervaka inför mötet med Arsenal. Kindberg-affären blev ett uppvaknande och det påtvingade tränarbytet (Graham Potter mot Ian Burchnall) ett annat. Tränarbytet ger ny skärpa och kanske tändning hos några spelare som ser chansen till en helt ordinarie plats. Sotirios Papagiannopoulos (mb)/FC Köpenhamn, Brwa Nouri (mf)/Bali United och Ken Sema (mf/f)/Watford har lämnat. Nya är mittfältarna Simon Kroon, MFF-fostrad men närmast från FC Midtjylland, Henrik Bellman, från FCK:s U-lag (fostrad i Helsingborgs IF), och engelsmannen Jerell Sellars. Saman Ghoddos lär också försvinna. ÖFK är ett lag för platserna 4–6.

MITTSKIKTET:

Malmö återfår nu ordning och organisation under Uwe Rösler, en tränare som inte tar överdriven hänsyn till hur saker och ting brukar göras i Allsvenskan. Truppen är förstärkt med Anders Christiansen (mf)/KAA Gent, amerikanen Romain Gall (mf)/GIF Sundsvall, Guillermo Molins (f)/Panathinaikos och förre Kalmarspelaren Marcus Antonsson (f)/Leeds United. Det ska vägas mot förlusterna av Mattias Svanberg (mf)/Bologna och Alexander Jeremejeff (f)/Häcken. Lite i marginalen har backen Dennis Hadzikadunic, som var utlånad till Trelleborg, gått till Rostov medan Kingsley Sarfos kontrakt avslutats. Det här är en kraftsamling i första hand med tanke på kvalet till Champions League. Med lite flyt kan det bli både CL och medaljstrid.

Sundsvall har slagit nationen med häpnad. Eller åtminstone presterat tillräckligt bra för att kunna sälja spelare och reda ut sin usla ekonomi. Tongivande mittfältaren Romain Galls övergång till MFF lär ha balanserat underskottet på 7 mkr. Han stod för 7 av lagets 22 mål efter 14 omgångar. Försvaret har spottat upp sig och målvakten William Eskelinen håller nollan med jämna mellanrum. Det intressanta är att man fått ett gäng spanjorer att fungera på plastgräset. Carlos Gracia (b), Juanjo Ciércoles (mf) och David Batanero (mf) har tagit ordinarie platser medan Samuel de los Reyes Domínguez (b, som blev sittande på bänken) har lämnat för UD Almería. I sommar har dessutom Pol Moreno (b)/Sabadell och David Haro (mf)/Reus Deportivo anslutit. Ciércoles/Batanero står för speluppbyggnaden och ger övriga bättre bollar att jobba med än de är vana vid. Juho Pirttijoki (b)/Kuopio och Samuel Aziz (f)/Brage har lånats ut. Linus Hallenius har hittat målet igen.

Kalmar har återigen ett fungerande lag men utan markanta profiler. Ingen utpräglad målskytt, ingen utpräglad speluppbyggare. Nanne Bergstrand får (antagligen välkommet) arbeta i skymundan med att bygga om KFF. Lånet av Melker Hallberg från Udinese löpte ut i juli och då köptes han loss av Vejle. KFF fick första tjing men hade inte pengar. Sebastian Ramhorn (b) kommer antaglogen att sluta efter år av skador. Sebastian Starke Hedlund (b)/Valur Reykjavik lämnar. Å andra sidan har Jajá (mf)/Flamengo blivit truppens fjärde brasilianare. Av de övriga är Romário Pereira Sipião (mf) och Hiago (f) ordinarie medan Nixon (f) hittills fått vara inhoppare.

Örebro släpper amerikanen Brendan Hines-Ike (b)/Kortrijk (6,5 mkr) och bör värva en ersättare. Oscar Jansson är starkt kort i målet. Offensivt lever man högt på Filip Rogic, Nahir Besara och Kennedy Igboananike. Om någon ur den kvartetten försvinner måste nya spelare värvas kvickt.

Häcken får tillbaka Alexander Jeremejeff (f)/Malmö FF efter två år. Nya är också Ali Suljic (b)/Chelsea (ursprungligen Motala AIF) och Godswill Ekpolo (b)/Mérida. Utgående: Jasmin Sudic (mb)/Trelleborg, Alexander Angelin (b)/GAIS och Karl Bohm (mf)/GAIS samt Joel Andersson (b)/FC Midtjylland. Den sistnämnde fick ett femårskontrakt med de danska mästarna. Vidare är lånet av överviktige Moestafa El Kabir (Antalyaspor) avslutat.

Elfsborg verkar inte företa sig mycket. Klubben präglas av en defensiv och missriktad besparingsiver som ger sämre förutsättningar för det egna talangutvecklingsarbetet. Ingenting tyder på att konkurrenssituationen inom truppen kommer att skärpas och ingenting kommer därför att bli bättre på det här sättet. Adam Lundqvist (b)/Houston Dynamo försvann i slutet av april.

Göteborg plågas som vanligt av usel ekonomi men har nu också en spricka i truppen gällande tränaren Poya Asbaghis metoder och fotbollssyn. Samtidigt framstår några av klubbens senare värvningar som misslyckade. En soppa, alltså. Ta chansen att rensa, säger jag. Få bort så många som möjligt av de spelare som försöker ta kommandot genom att hänvisa till sina egna begränsningar. Stötta Asbaghi. Gå hårt fram och byt stil. Utgående: Pontus Dahlberg (mv)/Watford, Sebastian Eriksson (mf)/Panetolikos, Mix Diskerud (mf)/Manchester City (avslutat lån) och Gustav Engvall (f)/Bristol City (avslutat lån). Nya: Alhassan Yusuf (mf)/Tiki Taka Football Development och Sargon Abraham (f)/Degerfors.

KVAL OCH NEDFLYTTNING:

Trelleborg tar in Jasmin Sudic (b)/Häcken och Kofi Sarkodie (b)/San José Earthquakes samt flyttar upp Haris Brkic (mf) från U19. Försvinner gör Victor Nilsson (b)/Bosman och Dennis Hadzikadunic (b)/åter till Malmö FF som sålde honom till Rostov. Salif Jönsson är på gång efter lång skada.

Sirius vittrar. Internt skadeelände och sociala problem gör det svårt att koncentrera sig på att rädda laget kvar i Allsvenskan. Robert Åhman Persson (mf)/Belenenses är sommarens nykomling. Lukas Jonsson, åter efter utlåning till Mjöndalen, förväntas lösa målvaktsproblemet. Shkodran Maholli (f)/Silkeborg försvinner. Fallet Kingsley Sarfo slår tillbaka på Sirius och hur blir det långsiktigt med dopningsavstängde målvakten Josh Wicks?

Brommapojkarna har hittills tagit det lugnt på transfermarknaden. Philip Hellquist (f)/PAS Giannina har anslutit. Har sportchefen Daniel Majstorovic slut på pengar eller på idéer? Fler Bosmanfall på ingång?

Dalkurd kan lämna in redan nu. Nykomlingen har sparkat tränaren Azrudin Valentic (Johan Sandahl ersätter). Man har anställt vd:n Mikael Ahlerup (f.d. AIK). Men där har relationen kvickt försurats eftersom Ahlerup vände sig till ordföranden med det absoluta kravet att den inkompetente sportchefen skulle sparkas. Detta föll inte i god jord då ordföranden är far till sagde sportchef. Detta har i sin tur fått konsekvensen att klubbens välgörare, miljardären Kawa Junad, har tröttnat och hoppat av sitt engagemang. Kärnan i problemet är nepotism och klantänkande. Snarast regel i invandrarklubbar. Men här ställs det på sin spets på ett sätt som jag inte sett sedan tränaren Kenta Ohlsson för 20 år sedan sparkades av Assyriska i Södertälje. Hans lag ledde då serien men enligt klubbledningen tog han ut fel spelare i laget. Ny i sommar: Stefan van der Lei (mv)/Willem II. Utgående: Abdülaziz Demircan (mv)/Bosman, Yukiya Sugita (mf)/Tractor Sazi och Heradi Rashidi (mf)/AIK.

Datum: 2018-07-31