TV-experten kommenterar jätteavtalet

 Analys av Sport & Affärers Frank Östergren

 Telia har köpt Bonniers Broadcasting för 9.2 miljarder.
Det innebär att TV4, betalkanalen C More och finska MTV får en penningstark ägare. Men vad betyder det för oss tv-sporttittare? I nuläget ingenting.

 Affären ska först godkännas av både svenska och EU:s konkurrensgranskare.
Ges klartecken slutförs köpet andra halvåret 2019. De flesta attraktiva tv-sporträttigheter – dit räknar vi VM och EM i fotboll, OS, VM i ishockey, friidrottens mästerskap och GP-tävlingar, fotbollsligor som Premier League och Bundesliga, landskamper i fotboll med mera – där finns redan avtal som i de flesta fall sträcker sig långt fram i tiden. Det är först när avtalen ska förnyas som Telias kanaler kan ge sig in i budgivningen. Men ännu är det för tidigt att spekulera i hur sportutbudet i TV4 och C More kommer att gestaltas under den nya ägaren. Ingenting har sagts om inriktningen på kanalernas innehåll, ingenting om vilken självständighet kanalerna kommer att ha gentemot ägaren. Det egentliga arbetet kan först börja när affären är genomförd.

Hinder och möjligheter
Ett hinder är statens 37-procentiga ägande av Telia.
Sveriges Television ägs visserligen av en stiftelse, men verksamheten drivs under statlig tillsyn och finansieras än så länge via licensmedel. TV4 har statligt sändningstillstånd. Det gör att konkurrerande SvT och TV4 delvis har samma ägare, något som kan ha betydelse när affären myndighetsgranskas.
Går affären igenom är det på distributionssidan vi tv-tittare blir vinnare.
Telia ligger långt framme vad gäller att till olika plattformar distribuera tv-bilder.
Företaget var först i Sverige med kabel-tv i större skala, genom det bolag som idag heter Comhem. Man var även tidigt ute vad gäller ip-tv, det vill säga tv via telefonnätet, både det gamla analoga nätet och via fiber. För cirka 20 år sedan gjorde Telia några enstaka försök att själva sända sport, bland annat ishockeylandskamper. Men då gav det ingen mersmak, utan företaget har koncentrerat sig på den tekniska utvecklingen. För oss sporttittare är det positivt .
Smartare boxar, fler playtjänster samlade, utveckling av 3D-tv, bättre räckvidd med mera.

Färre dekodrar smartare appar
Vad vi med största säkerhet kommer att få är betydligt färre dekodrar. Redan idag finns ip-tv-boxar som är mindre än tio centimeter i bredd och som fångar upp signalen via hemmanätverket. Det är boxar med ett utbud på tusentals kanaler med HD-kvalité, enkla att hantera.Några finns på den svenska marknaden, försäljningen riktar sig främst till olika invandrargrupper som på så sätt får tillgång till sitt ursprungslands tv-kanaler. Men även sporttittare har där många kanaler som inte har svenska distribution. För dator och mobil kommer utvecklingen av appar för tittande och playtjänster att fortsätta. Genom EU-direktivet om dataroaming, vilket innebär att vi kan ta med våra hemlandskanaler vid resa till annat EU-land, kommer kraven på allt smartare appar för streaming att öka. För givetvis ska favoritlagets matcher kunna ses även på semesterresan till Spanien.

Ett frågetecken
Men hur smart tekniken än blir finns det ett frågetecken.Telia blir helägare till TV4 och C More. Samtidigt är Telia också distributör av Discovery-gruppen och Viasat. Fram till nu har bara det statliga delägandet av Telia och SvT diskuterats. Men hur resonerar Telia kring att man som kanalägare kommer att slåss om samma sporträttighter som konkurrenterna Discovery/Eurosport och Viasat? Detta då man samtidigt distribuerar konkurrenternas kanaler. Sedan en tid samarbetar C More och Viasat genom att deras sportkanaler finns i båda gruppernas utbud. En fråga är om det samarbetet kommer att fortsätta om Telia-köpet går igenom.

Datum: 2018-08-01