Den döende bandyn

 Höstens beska besked att åtta av tio slutspelsklubbar visade minussiffror var en stark indikation på hur illa det står till för bandysporten. Det må ha varit en nyhet, men samtidigt har förfallet pågått en längre tid. Hellmyrs, Esplund, Löfstedt och allt vad lirarna heter har blivit ifrånåkta. Den uppväxande generationens uttryck ”is-bandy” säger egentligen allt. 

 Att bara Vetlanda och Vänersborg låg på plus överraskade mest för att inte även Villa tillhörde den exklusiva skaran. Det tyder på att spelarnas löner är väldigt höga i Lidköping. Publiken där sviker ju sällan, bortskämda som de är med genuin gladbandy som går tillbaka ända till Sten-Olof ”Loli” Sandströms dagar.

Både Vetlanda och Vänersborg har ju sålt en del spelare till skillnad från många andra. Det har uppenbarligen fått vågskålen att tippa över till rätt sida.

Jag undrar om  det skulle räcka med en fräck målskytt för att få tillbaka storpubliken till Zinken i Stockholm? Christoffer Fagerströms framfart, från just Vänersborg, tyder inte på det.

Portföljen försvann

”Fager” strosande på Hornsgatan väcker inga igenkännande blickar som målsprutan Jonas Claesson genererade för över 20 år sedan. Ett SM-guld skulle kanske ändra på den saken, men det är tveksamt. Fagerström får hålla till godo med uppmärksamheten när VM spelades på mammas gata i Vänersborg.

Rekryteringen, förutom på rättrogna orter som Edsbyn och Bollnäs, är inte enkel. Den enklare innebandyn tar allt fler förmågor.  

 Paradoxalt nog har utvecklingen med hallar på något sätt försvagat bandyns identitet. Portföljen skulle bort, kärnvärden förnyas. Den bistra verkligheten skulle förbättras. Men någonstans på vägen tappade man tråden. Det blev lite som Kejsarens nya kläder. Att SM-finalen flyttades tillbaka under bar himmel på Studenternas var förstås ändå ett stort nederlag för Svenska Bandyförbundet. Temat ”Tillbaka till Framtiden” funkade på film, men sällan i verkligheten. Det är verkligen trist att publiken sviker. En bra och svängig bandymatch är fortfarande laddad som en dramatisk pjäs över två akter .

Förbjud bakåtpass

Det får gärna bli 7–7 och alla ska vara osams, för att senare förenas i en broderlig kram. Det är i grunden en offensiv sport. Jag har på senare tid dock allt mer retat mig på de klungvisa bakåtpassen för att hålla kvar bollen inom laget. Bakåtpass över mittlinjen borde förbjudas. Det är mitt bidrag till en konstruktiv regeländring.

Annars finns det inte mycket att göra åt sportens sublima särart. 

Namn som ”Bempa” och ”Dallas” kommer för evigt vara inristade i den svenska idrottssjälen. Frågan är vilka de nya affischnamnen blir?

Inspirerande fritidssyssla

Kanske är det så enkelt att budskapet att det inte går att leva på sin sport måste få fäste i bandyn? Att det huvudsakligen ska vara en inspirerande fritidssyssla.

  De främsta drivkrafterna skulle vara att dynga en hörna i krysset, snurra tre man eller stötbryta rent på bollen. Och få en fysisk fostran på köpet.

Lönerna skulle vara försumbara. Varsågod, åk till Ryssland om du vill tjäna en hacka. Det är svårt att se hur svenska klubbar annars ska få fason på sin ekonomi.

  Bandyns verklighet i Sverige personifieras annars mycket av Marco Engborg. 52-åringen från Älta äger säkerhetsföretaget Fortaxa AB. Han har sedan tiotalet år tillbaka sponsrat enskilda spelare i Sandvikens AIK, bland andra ryske föregångaren Misha Svesjnikov, men har även på senare år lagt sig i hjärteklubben (Solna) AIK.

Att tränaren Pelle Fosshaug och målvakten Andreas Westman valt att representera den svartgula satsningen mot eliten är naturligtvis Marco Engborgs förtjänst. 

”Brinner för bandyn”

 Den senares uppträdande i spelargången efter det att Hammarby slagit ut Sandviken i kvartsfinalen fick stort utrymme i medierna. Marco Engborg brinner för bandyn, men kan inte alltid lägga band på känslorna. Det paradoxala är att bandyn skriker efter en utmanare till ekonomiskt pressade Hammarby i huvudstaden.

Domarna också sponsrade

  Vad bättre då att få till ett derby mot AIK?

Det som ytterligare spetsar till Marco Engborgs inflytande över svensk bandy är att domarna sedan årsskiftet bär hans företagsnamn på ryggen. Trovärdigheten är satt under lupp.  Frågan är om Marco Engborg kan eller vill bli rumsren, men lika mycket om svensk bandy har råd att säga nej till den frispråkige finansiären?

Text: Jan Majlard

Datum: 2019-03-06