Sponsringsläget i förbunden 2021

 
Hur har pandemin påverkat de svenska specialidrottsförbundens sponsringsintäkter?
Sport & Affärers årliga kartläggning av specialidrottsförbundens sponsringsintäkter är klar.

 

Klicka här för årets undersökning.

Datum: 2021-07-19

Kommentera gärna artikeln »

Allsvenskan 2020 på gräs och konstgräs

Analys av Gunnar Persson

 Malmö FF tog SM-guldet. Men vad hände i övrigt – och varför? Säsongen 2020 är med stor säkerhet den märkligaste i Allsvenskans långa historia. De olika underlagen spelade en viss roll för seriens utgång men viktigare var nog det faktum att ligan genomfördes helt utan publik.

 Pandemin gjorde att starten sköts upp från 5 april till 14 juni. Det medförde i sin tur att serien för första gången pågick in i december. Men jag vågar påstå att tomma (och tysta) läktare påverkade utgången av årets serie mera än underlaget. Det blev inget tryck. Det blev inga reaktioner, vare sig omedelbara (på särskilda situationer) eller långsiktiga (att publiken inte kunde bära fram och lyfta enskilda spelare). Utan publik blir det inga publikfavoriter.

Att det inte var som det brukar visas av en jämförelse mellan sluttabellerna 2019 och 2020. Ta medaljlagens poängsummor.

2019: 69, 65, 65, 62

2020: 60, 51, 49, 48

Jämför med de fyra sämsta.

2019: 25, 23, 20, 20

2020: 33, 28, 26, 24

 Jag tror inte att de grundläggande skillnaderna mellan topp och botten hunnit förändras så mycket på en enda vinter. Däremot inverkade som sagt tystnaden på spelet. Tändningen och skärpan försvann. För det talar också att en mängd matcher avgjordes i slutminuterna eller på tilläggstid. Det blev helt enkelt lealöst. Och frågan är vad fotboll utan direktkontakt med sin publik egentligen är värd.

 Sett till underlaget kan sägas att Malmö FF var starkast på naturgräs (fjärde gången på fem år) och att AIK var bäst på konstgräs (tredje gången på fem år). AIK tar uppenbarligen omställningen till konstgräs på största allvar.

Årets utfall sett lag för lag:

1) Malmö FF

 Att MFF vann för sjätte gången sedan 2010 är fullt naturligt. Med hög konkurrens i truppen gick det att uppehålla ett tryck kring laget trots att ingen publik fanns. Dessutom ingen oro för att pengarna skulle ta slut. Men insatserna i Europa League måtte vara frustrerande. Att det för det första sprack så kapitalt mot Wolfsburg i våras och att det sprack lika kapitalt i höstens play-off mot Granada. MFF använde kapitalet till att stoppa stjärnan Anders Christiansens tänkta 30-miljonersflytt till Saudiarabien. Han är guld värd för MFF men när han våren 2018 tillhörde KAA Gent i Belgien blev det bara 4 ligamatcher och lika knapert var utfallet under året (2015) i ChievoVerona.

2) IF Elfsborg

 Hur gick det här till? Elfsborg var bästa bortalag och procentuellt näst starkast på naturgräs (upp från 22% till 75%). De senaste åren har den gamla medaljaspiranten ifrågasatts (8–12–8) men nu blev det betydligt bättre. Anfallaren Jesper Karlsson(22 matcher/11 mål) hade stor betydelse. Men han har redan debuterat för AZ Alkmaar. Boråsarna får alltså delvis börja om nästa år. Trycket på scoutingen är hårt. Karlsson måste ersättas för att inte utvecklingsläget ska gå upp i rök.

3) BK Häcken

Hisingens getingar hamnade i en svacka efter sin sensationella andraplats 2012 men har på senare år etablerats som en medaljaspirant (10–5–7–10–4–5–6–3). Seriens näst starkaste hemmalag (efter MFF) och näst bäst på konstgräs (efter AIK). Nu vinkar Europaspel för sjunde gången (sedan 2007). Inför nästa år finns ett aber vad gäller mittbackarna. Joona Toivio är 32, Rasmus Lindgren 36. Båda har kontrakt ytterligare ett år men här krävs åtminstone back-up av A-lagskvalitet.

4) Djurgårdens IF

 Mästarna föll tillbaka men klarade året ekonomiskt tack vare försäljningen av Marcus Danielson till Kina, en affär som gick i lås bara dagar innan Covid-19 slog till. Att man tappade berodde i första hand på att nämnde Danielson(mittback, lagkapten och MVP 2019) och seriens skyttekung Mohamed Buya Turay(15 mål) försvunnit utan att ersättas. Det fanns ingen spetskvalitet kvar. Talande är att Fredrik Ulvestad, en defensiv innermittfältare, nu var bäste mål skytt(9 mål). Och nu försvinner han också.

5) Mjällby AIF

 En lysande återkomst. På nionde försöket (1980, 1983, 1985, 2010–14 och 2020) noterade Mjällby sin hittills bästa allsvenska placering, en poäng från en medalj. Men jag vill påstå att det goda insatsen till del villkorades av att man inte behövde förskräckas av storklubbarnas publikstöd. Mjällby var tredje bästa hemmalag (MFF och Häcken bättre) och åtta i bortatabellen. Nästa år får det gå utan tränaren Marcus Lantz och skyttekungen Moses Ogbu(14 mål). Lantz fick bara ett år och han är inte den förste tränaren utifrån som slinter i umgänget med blekingarna.

6) IFK Norrköping FK

 IFK får inte ut max av sina möjligheter. Den insikten kom efter avslutningsmatchen mot borta mot redan nedflyttade Helsingborg, där seger hade inneburit tredje plats (=Europaspel). Men där tappade laget en 2–1-ledning och föll med 4–3. Konsekvens: sjätte plats. Det är oroväckande att tränaren Jens Gustafsson inte kunde få till bättre skärpa med en sådan pott på spel. Sedan guldet 2015 har IFK helt klart varit ett lag för övre halvan (3–6–2–5–6) men aldrig så värst dödsföraktande vasst. I årets släta tabell tappade man elva poäng men bara en placering. Framförallt läckte försvaret (26 insläppta förra året, 46 i år). Men tappet låg också på naturgräs (16 poäng förra året, 8 i år).

7) Örebro SK

 ÖSK verkar vantrivas hemma, bara 10 poäng förra året och inte mer än 16 i år. Men den förbättringen bidrog till att laget hoppade upp två hack i tabellen. ÖSK tog sina senaste medaljer 1997, 1997 och 2010. Numera hovrar man i tabellens mitt (6–9–9–11–9–9–7 sedan återkomsten 2014) och det gör man genom att sträcka ut sina begränsade ekonomiska resurser maximalt. Nahir Besara(12 mål) har vuxit ut till en stark offensiv mittfältare och är för tillfället kontraktslös. Så ser ÖSK:s verklighet ut.

8) Hammarby IF

Föregående års målmaskin skulle i år ”ta steget” och vinna guld. Men den processen kom av sig. Först och främst saknades centralfiguren Nikola Djurdjic. När han försvann tappade tränaren Stefan Billborn snart kontrollen över omklädningsrummet. Som konsekvens blev Hammarby totalt oförutsägbart. Man tappade grovt på konstgräs (från 83% till 47%) men skärpte sig en aning på naturgräs (upp från 28% till 47%), men det handlar om för få matcher för att det ska få genomslag.

9) AIK

 Den självpåtagna övergången från zon- till man mot man-spel kostade jobbet för tränaren Rikard Norling. Kaos utbröt, spelare togs in från alla håll och anonyme Bartosz Grzelak tog över. Niondeplatsen är den svagaste sedan 2010 (11:a, räddade av Alex Miller). Laget tappade 20 poäng på naturgräs men förbättrade sig något på konstgräs (från 60% till 62,5%) och lyckades för tredje gången på fem år toppa procenttabellen för konstgräset (men de tidigare toppnoteringarna var 15–20 procentenheter högre).

10) IK Sirius FK

Tränaren Henrik Rydström skärpte sitt lag hemma på Studenternas(21 poäng mot 15 förra året) och med det i ryggen klarade Sirius en tiondeplats, med tio poäng ner till kvalplats. Men placeringarna sedan uppflyttningen (7–13–11–10) är inte riktigt tillfredsställande för att kalla laget etablerat. Stefano Vecchia gjorde 12 mål med utgående kontrakt. Han är tillräckligt gammal(25 år) för att ha läget klart för sig vid en utlandsflytt.

11) Varbergs BoIS FC

Nykomling på elfte plats och med Astrit Selmani(15 mål) som tvåa i skytteligan. Det är bara att gratulera. Att man hängde kvar grundlades på hemmaplan (tredje starkast hemma av naturgräslagen). Men BoIS var uselt på konstgräs (21%) och med Selmani på annan adress nästa år ser jag en utveckling som går i samma riktning som grannen Falkenberg. Det blir helt enkelt för tungt att göra om årets bragd.

12) IFK Göteborg

 Göteborgs poänghåvning på hemmaplan halverades (från 29 till 14). En liten förbättring på konstgräs (upp från 9 till 14) kunde inte skyla över att ett internt inbördeskrig rasade på styrelsenivå. Sentimentalitetsfalangen vann. Man drog undan mattan under fötterna på tränaren Poya Asbaghi, vars försök att förstärka efter sin smak ströps. Istället togs överåriga f.d. blåvita in samtidigt som Asbaghi ersattes av Roland Nilsson. Denne kommer nästa år att få ta konsekvenserna av den huvudlösa värvningspolitiken (se exemplet Helsingborgs IF, som ligger ett år framför i ”utvecklingen”).

13) Östersunds FK

 ÖFK är en oroshärd och kommer så att vara tills rättsaffärerna kring förre ordföranden Daniel Kindberg är avslutade. Han dömdes i november 2019 till tre år fängelse i tingsrätten för att ha plundrat Östersundshem på 15 mkr via osanna fakturor (hovrätten tar upp målet under nästa år). I november 2020 tillkom ett åtal för mutbrott som rör hans roll som vd för bostadsbolaget. Bortsett från detta har ÖFK under året agerat skrupelfritt för att flytta fokus från sina märklga affärer. Så skedde när målvakten Aly Keita av ÖFK:s pressansvarige uppmuntrades att berätta om en händelse som ledde till avstängning (och av allt att döma karriärslut) för en allsvensk domare. Man har också, i jakt på sponsorpengar, anslutits till en religiös indisk sekt. Bortsett från det blev laget i år bättre på både konstgräs (upp från 32% till 54%) och naturgräs (upp från 11% till 58%). Trots poängförbättringen (33 i år, 25 förra året) föll man tillbaka en placering i serien. Något som berodde på att topplagen tog betydligt färre poäng i år.

14) Kalmar FF

 KFF får det allt tyngre. I år bara nio poäng på hemmaplan. Tog visserligen 20 poäng totalt på naturgräs(mot 15 förra året) men landade för andra året i rad på kvalplats. Ett plus var att oron kring Rasmus Elm skingrades när han i mars bestämde sig för att lägga av. Ett minus att 20-årige anfallaren Nils Fröling skadade knät i 6:e omgången. Det blev bara 10 matcher för hans del.

15) Helsingborgs IF

 HIF var halvdant oberoende av underlag. I år fick man betala för förra årets alla överåriga värvningar. Att bygga laget kring 35-årige Andreas Granqvist, som bara orkade med 54 minuters spel under säsongen, var ett uppenbart missgrepp. Han dubblerade ett tag som sportchef, vilket inte fungerade (han tog på sig för mycket). Nu säger avgående ordföranden Krister Azelius: ”Så länge han spelar så spelar han, och då han inte spelar så är han sportchef.” Med den typen av luddigt ledarskap har HIF inget i eliten att göra.

16) Falkenbergs FF

 Falkenberg tog en ynklig poäng på konstgräs 2019. Fyra år i är naturligtvis bättre men långt ifrån tillräckligt. Tre av de sex konstgräsförlusterna var dessutom med uddamålet, vilket säkert grämer FFF:arna. Men det är en sympatisk och ärligt arbetande klubb som säkert kommer tillbaka. Men tillvaron under klubbens fem allsvenska år (2015–16, 2018–20) har varit hård – aldrig högre än 13:e plats.

 Så här har det gått de senaste fem åren:

 Malmö FF är utan tvekan starkast och jämnast på naturgräs. AIK håller stilen som mycket svårslaget i det fåtal konstgräsmatcher man spelar varje år.

2016

SM-guld Malmö FF

Bäst på gräs Malmö FF (71,43%)

Bäst på konstgräs AIK (81,48%)

2017

SM-guld Malmö FF

Bäst på gräs Malmö FF (74,60%)

Bäst på konstgräs AIK (77,78%)

2018

SM-guld AIK

Bäst på gräs AIK (80,00%)

Bäst på konstgräs IFK Norrköping (77,78%)

2019

SM-guld Djurgårdens IF

Bäst på gräs Malmö FF (81,67%)

Bäst på konstgräs Hammarby IF (83,33%)                  

2020

SM-guld Malmö FF

Bäst på gräs Malmö FF (77,27%)

Bäst på konstgräs AIK (62,50%)

Förutsättningarna 2020

 Förhållandet naturgräs/konstgräs var 8/8 i Allsvenskan 2020. Nykomlingarna Mjällby AIF och Varbergs BoIS FC (båda naturgräs) ersatte nedflyttade konstgräslagen AFC Eskilstuna och GIF Sundsvall.

• Åtta lag spelade på natur- eller hybridgräs. Två av dessa placerade sig på övre halvan.

Hemmaarena med naturgräs AIK(serieplacering 9), Falkenbergs FF (16), Helsingborgs IF(15), Kalmar FF(14), Mjällby AIF (5), Varbergs BoIS FC(11).

Hemmaarena med hybridgräs IFK Göteborg(12), Malmö FF(1).

• Åtta lag spelade på konstgräs. Sex av dessa placerade sig på övre halvan.

Hemmaarena med konstgräs Djurgårdens IF (4), IF Elfsborg (2), Hammarby IF (8), BK Häcken (3), IFK Norrköping (6), IK Sirius (10), Örebro SK (7), Östersunds FK (13).

Allsvenskan på naturgräs

Allsvenskan på konstgräs

 Tabellerna läses så här: Efter klubbnamnet anges lagets placering i årets allsvenska sluttabell. I hemma- och bortakolumnerna anges antal spelade matcher och antalet tagna poäng. Dessa siffror räknas samman i totalkolumnen. I den högra kolumnen anges hur laget klarat sig, procentuellt sett. Malmö FF har tagit 51 av 66 möjliga poäng på naturgräs = 77,27 procent.

Datum: 2020-12-09

Kommentera gärna artikeln »

Så kan Generation Z bli en ny resurs

 Flera allsvenska fotbollsklubbar har minskat sina sportsliga organisationer för att klara sin ekonomi under covid-krisen. På kort sikt är det en nödvändighet, men på lång sikt finns det risk att det skapas ännu större ekonomiska klyftor i svensk fotboll. Men hur skapar man konkurrensfördelar utan resurser? Jo, genom att tänka utanför boxen och våga ta nya grepp. Det är dags att släppa fram Generation Z.

 Är unga datakunniga personer en outnyttjad resurs hos klubbarna för att analysera spelare via digitala verktyg?

I Sport & Affärers årliga kartläggning av ekonomin i Allsvenskan framgår det tydligt att det finns stora ekonomiska skillnader mellan klubbarna. Under 2019 omsatte AIK, BK Häcken och Hammarby IF dubbelt så mycket som IF Elfsborg som i sin tur omsatte nästan dubbelt så mycket som IK Sirius och Örebro SK. En mindre klubb kan utmana under ett eller två år, men får svårt att på lång sikt utmana de stora drakarna eftersom dessa har mer resurser till rekrytering av spelare.

Ökande klyftor

 Med covid-krisen kan de ekonomiska och sportsliga klyftorna öka ännu mer. Allsvenskans mindre klubbar, som omsätter under 100 miljoner kronor, måste hitta andra verktyg för att öka sin konkurrenskraft. För att göra det krävs mod, nytänk och vilja till förändring i en sport som ibland upplevs som för konservativ och försiktig. Samtliga klubbar bör fråga sig om de använder resurser, personalens kompetens och samhällets ideella krafter på rätt sätt. 
  I mindre allsvenska klubbar tvingas huvudtränaren lägga mycket tid på att klippa och analysera tränings- och matchbilder, men är det verkligen rätt att utnyttja en välutbildad huvudtränares fulla kompetens till detta? Vad händer om huvudtränaren avlastas och kan lägga mer tid på egen återhämtning, förkovra sig i taktik, och utveckla nya spelmoment? Idag arbetar ideella krafter för att garantera publikens säkerhet på stora arenor, så varför skulle inte ideella krafter kunna hjälpa en klubb i analysarbete och rekrytering?

Unga människor med datakunskap outnyttjad resurs?

 I Europas största ligor har klubbarna stora staber med dataanalytiker som använder data och digitala verktyg för att förbättra spelarnas prestationer, förebygga skador, analysera motståndare och optimera arbetet på transfermarknaden. Även mindre klubbar som Brentford FC och FC Midtjylland har nått framgång genom att jobba med data för att lyckas bättre med värvningar. I Sverige finns inte resurser för att bygga staber med dataanalytiker, men det finns unga människor med stor kunskap om hantering av ...

Läs mer »

Datum: 2020-11-02

Kommentera gärna artikeln »

Idrottsklubbarna med bäst ekonomi 2020

 Nu är Sport & Affärers årliga genomgång av elitklubbarna med bäst ekonomi och marknad klar.  Läs listorna SM i Klubbekonomi och SM i Sponsring.

Klicka här för årets listor.

Datum: 2020-10-16

Kommentera gärna artikeln »

Spelades det bättre boll på Nordahls tid?

Krönika av Uno Grönkvist

Det spelades bättre boll på Gunnar Nordahls tid.

Det spelades bättre boll, på gräsplanen hemmavid.

Det spelades bättre boll, innan dom unga tog vid.

 Så lät det för fyrtio år sedan då popgruppen Torsson hyllade den nostalgiska fotbollen i en låt som blev det årets slagdänga i radion. Men låg det nån sanning i påståendet? Självklart inte – fotbollen har, liksom alla andra idrotter, utvecklats genom åren och har aldrig varit bättre än nu.

 Det hindrar inte att det emellanåt är skönt att hemfalla åt nostalgi. Inte minst i dessa dystra dagar då coronapandemin kastar sin slagskugga över Sverige.

 Gunnar Nordahl, född 1921, död 1995, var Sveriges mest kände fotbollsspelare under förra seklets första hälft. Han var allsvensk skyttekung fyra år i rad, blev olympisk guldmedaljör i London 1948 och året därpå det första svenska fotbollsproffset när han flyttade till Milano och vann den italienska skytteligan fem gånger i början av 1950-talet.

 Gunnar växte upp i Västerbotten tillsammans med bröderna Bertil, Knut, Göran och Gösta som samtliga blev bra fotbollsspelare. Han spelade först i Hörnefors IF, värvades av Degerfors och fortsatte till IFK Norrköping innan flyttlasset gick till Italien. Han var ett typexempel på en ”egen produkt”, som det kallas på modernt fotbollsspråk när en junior utvecklas till elitspelare i hemmaklubben. Klubbkänslan var stark och han dyrkades som en hjälte. Om detta skrev bl a Rekord-Magasinet, den legendariska idrottstidningen som slukades av tusentals ungdomar varje vecka. Den innehöll framgångssagor om unga grabbar – flickor var ovanliga i idrotten på den tiden – som växte fram ur den svenska myllan. Bygdens söner som de flesta kände och alla hade en relation till.

 Så var det då och hur annorlunda är det inte i dag! Visst odlas unga förmågor fram i klubbarnas akademier, ett bra exempel på detta är Malmö FF. Men spelare utifrån dominerar dagens elitfotboll. Kolla på vilken laguppställning som helst i Allsvenskan och Superettan och du möter utländska namn i mängd. Spelare från alla bebodda kontinenter hittar vägen till Sverige och många av dom har höga målsättningar. De siktar mot de kontinentala ligorna och betraktar Sverige som en mellanstation på vägen.

 Rörligheten är därför stor inom fotbollens högre skikt. Praktiskt taget alla spelare, svenska som invandrade, män som kvinnor, nappar så snart de får attraktiva bud och flyttar på sig. Inget märkligt med det, de är ju yrkesmän och vem säger nej till bättre villkor?

 Intressantare tycker jag det är att klubbkänslan lever kvar. Det måste vara svårt att identifiera sig med dem som spelar för en klubb det ena året och en annan året därpå. Uppenbarligen är det så att klubben är viktigare än spelarna för de flesta fansen.

 Apropå Rekord-Magasinet. För fem år sedan utkom en bok med titeln ”Bäst på plan – hur Rekord-Magasinet hittade formen”. För denna nostalgiska djupdykning svarar Nils Forsgren och boken finns att låna på biblioteken. Läs och minns, du som har åldern inne!

Uno Grönkvist

Journalist och författare

Datum: 2020-08-13

Kommentera gärna artikeln »

Tack för allt

 Vi har nåtts av det sorgliga beskedet att en kär medarbetare och vän har gått bort efter en längre tids sjukdom.
Peter Rohmée har varit en mycket uppskattad skribent för Sport & Affärer sedan starten 2006, ofta med temat idrottsevenemang och dess positiva effekter som var hans specialområde.  Men han var också vår viktiga analytiker bakom tidningens riksbekanta och väl citerade ranking Sveriges främsta idrottskommuner som fungerat som riktmärke för kommunernas idrottspolitiska arbete och som skapat debatt. Jag kunde inte funnit en mer lämpad person för det digra arbetet att varje år samla in material från kommunerna och sedan med utgångspunkt från de kriterier som tidningen satt komma fram till en topplista.  Peter presenterade varje år listan som huvudnummer under tidningens årliga seminarium Professionell idrott och detta på ett alltid lika trevligt, fängslande och professionellt sätt. Nu senast under det mycket lyckade evenemanget i Karlstad.

 Peter jag kommer att sakna våra regelbundna samtal och möten med det ständiga målet att utveckla tidningen och ranklistan. Jag kommer att sakna din värdefulla kompetens och unika analysförmåga för att ständigt nå "the heart of the matter" efter givna förutsättningar. Och jag kommer att sakna din personliga omtanke både privat och i jobbet.

 Våra varma tankar går nu till din familj.

Tack för allt

Gustaf Berencreutz

Datum: 2020-07-16

Kommentera gärna artikeln »

Sveriges vackraste idrottsplatser

 Sport & Affärer publicerar i samarbete med hemsidan idrottsplats.se en artikelserie om Sveriges vackraste idrottsplatser framröstade av våra läsare. Artiklarna publiceras en gång per månad här på sajten. Denna gång har vi hamnat på Victoriavallen i Nybro.

  Utmed riksväg 25 i östra Småland och ca 30 km från brofästet till Ölandsbron hittar vi den f.d. kurorten Nybro. Här på orten finns en anrik gammal idrottsförening, Nybro IF som i år 2020 firar hela 114 år. 1916 var drottning Victoria på besök i Nybro och det är från detta besök sen som idrottsplatsen fick sitt namn. Det står att läsa på föreningens hemsida att ideella krafter lade ner mycket tid på att få i ordning idrottsplatsen som anlades på en sank mosse. En av köpingens "tungviktare" direktör A.W. Hultenberg steg ut på planen för att inspektera arbetet. Marken gav vika och han sjönk ca 1 meter. Detta säger lite om hur anläggningens status till en början. Arbetet med idrottsplatsen fortsskred och det skulle dröja till den 8 augusti 1926 som Victoriavallen invigdes.

 Huvudmatch för dagen var Nybro IF mot allsvenska topplaget IS Halmia från Halmstad. Hallänningarna tackade för inbjudan och vann med 4-1. Det har faktiskt spelats en landskamp på Victoriavallen. J19 match mellan Sverige och Västtyskland år 1976. Som synes på invigningsåret ovan så är det samma år som idrottsplatsen firar 50 år som denna landskamp spelas. Matchen slutar 2-2 efter mål av Thomas Sunesson och Tommy Holmgren. Publikrekordet på 'Vickan' är dock från den 5 november 1955. En toppmatch i nästhögsta serien mellan Nybro IF och rivalen Kalmar FF. Matchen vanns av Kalmar FF med 1-0 inför publiksiffran 9.176 personer. Men troligen var det över 10 000 personer inne på idrottsplatsen.

 Det finns tydliga tecken som bekräftar att idrottsplatsen är väldigt gammal. Speciellt utmärkande är den fina lilla röda torparstugan som troligtvis tjänstgjort som omklädningsrum från början. Utseendemässigt är det nog många som för tankarna till ‘Emil i Lönneberga’. Den finns utmed ena långsidan, bredvid en öppen träläktare och lyser fint med sin röda färg och vita knutar. Men också staketet som omger planen och bänkraderna vittnar om att det är en gammal anrik idrottsplats. Däremot är den höga huvudläktaren i betong från tidigt 1980-tal. Entrén är också speciell med namnet Victoriavallen skrivit med stora bokstäver.

 Så är du på genomresa och vill ta ett välbehövligt stopp kanske innan Ölandsbron så sväng av till vackra Victoriavallen. Tack till Nybro IF för historik.


FAKTA NYBRO IF
Bildades: 1906
Dräktfärg: Rödvit randig tröja, röda byxor, röda strumpor
Idrottsplats: Victoriavallen
Invigd: 1926
Serie 2020: Herr, div. 3 sydöstra Götaland.
Kommun: Nybro
Landskap: Småland
Invånare: 13 532 (SCB 2019)

Text och foto: Mats Tallkvist

 Tipsa oss gärna om just din favoritidrottsplats så kanske vi skriver om den kommande månad. Maila ditt förslag till: kontakt@sportaffarer.se och mats@idrottsplats.se Då har du chansen att vinna årets idrottsplatskalender.

Datum: 2020-07-13

Kommentera gärna artikeln »

Trevlig sommar önskar redaktionen!

 Vi vill önska våra läsare en skön sommar.
För oss är det oklart hur vi bedriver verksamheten från och med i höst. Medarbetare har drabbats av sjukdom och pandemin slår hårt mot annonsmarknaden som är vår enda intäktskälla precis som den slår hårt mot idrotten och övriga samhället. Vill ni bidra med debattinlägg och krönikor tar vi mer än gärna emot uppslag för hemsidan på ideell basis..
Vi tar beslut om fortsättningen efter sommaren.

Var rädda om er!

Redaktionen

Datum: 2020-07-02

Kommentera gärna artikeln »

Enkät – så har svenska olympier tacklat Coronakrisen

 Svenska olympier har inte tagit paus under Coronakrisen. I en enkät har SOK kartlagt hur aktiva som finns med i Topp och Talang tacklat sin träning mot kommande olympiska spel.

- Enkäten visar att 81 procent har kunnat träna vidare med bara liten påverkan på sin träningsmängd. Tränare, sportchefer och SOK:s resursteam har gjort ett stort jobb för att ge stöd till bra träningsmöjligheter så nära normalläget som möjligt, säger SOK:s verksamhetschef Peter Reinebo.

 Enkäten genomfördes i april månad med 111 svenska toppidrottare som ingår i SOK:s stödprogram Topp och Talang. Av dessa ansåg 48 procent att de kunde träna nästan lika mycket som normalt ”ingen större påverkan” och 33 procent svarade att de kunde träna med ”liten påverkan, jag har reducerat min träning något”. Cirka 16 procent svarade att ”påverkat en hel del, fått reducera min träning betydligt” och bara tre procent ansåg att de ”inte princip inte kan träna alls”.

 SOK har från och med mars arbetat nära många olympier och tränare, och hjälpt dem att hitta träningsmöjligheter på nyckelplatser i landet och stöttat med justerade träningsupplägg för att kunna träna bra och samtidigt följa de direktiv som Folkhälsomyndigheten tagit fram. Dessutom har SOK:s resursteam med träningsrådgivare, nutritionister, prestationspsykologer och medicinsk personal jobbat i tät kontakt med de aktiva – både på plats på anläggningar, men till stor del även via digitala lösningar för att med utbildning, råd och dåd ge sitt stöd.

-SOK:s resursteam och sportchefer har fått anpassa sig till den nya verkligheten. Men det är vår uppgift att finnas där för de aktiva och tränare då de behöver det som mest. Jag är stolt över engagemanget, kreativiteten och kompetensen hos SOK:s personal, säger verksamhetschefen Peter Reinebo.

Bland annat har framgångsrika digitala lösningar gjort att 80 procent av de aktiva har kunnat ha sin hemort som träningsbas. Övriga tränar på varierade platser i Sverige eller har befunnit sig utomlands.

-Vi befinner oss fortfarande i globalt nödläge och det är viktigt att vi inom idrotten följer de råd som finns för att förhindra smittspridningen. Men jag tycker att den här enkäten visar att olympierna trots allt, till stor del, kan bedriva den träning som behövs i det här läget för att kunna vara konkurrenskraftiga i spelen som kommer i Tokyo nästa sommar och i Peking 2022, säger Peter Reinebo.

FAKTA/Andra siffror från enkäten

+ Tio procent hade i april satt sig själva i karantän som hindrat dem att träna, 90 procent hade det inte.

+ När olympierna skulle skatta hur de mådde på en skala 1-10 satte 95 procent betyg sex eller högre. Medelvärdet var drygt åtta i betyg där betyg tio innebar att ”jag mår väldigt, väldigt bra”.

+ Träningsinnehållet var ungefär som vanligt eller genomförs med mindre påverkan svarade 46 procent. 54 procent svarade att de fått lägga om träningsinnehållet till ett mer eller mindre justerat upplägg.

+ 134 svenska toppidrottare fick enkäten, 111 har svarat. Enkäten skickades ut under april månad.

Datum: 2020-05-27

Kommentera gärna artikeln »

Sundström Safety blir ny huvudpartner till BAUHAUS-galan

— Vi ser fram emot att vara med och bygga såväl svensk som internationell friidrott genom BAUHAUS-galan, säger bolagets styrelseordförande, Ivan Sundström. 

  Sundström Safety har huvudsäte i Lagan i Småland. De förser företag och industrier med personlig skyddsutrustning; andningsskydd. All tillverkning och produktion sker i Sverige. Kopplingen till idrottsvärlden har funnits en tid där Sundström samarbetar med bland andra Svensk Friidrott, Längdskidlandslaget samt Djurgården Hockey och Fotboll. Nu tar de steget in i BAUHAUS-galan, det internationellt största årligen återkommande idrottsevenemanget i Sverige.

— Svensk friidrott känns hetare än någonsin och det är inspirerande att bli huvudpartner till BAUHAUS-galan, berättar Ivan Sundström.

En familjeangelägenhet 

Idrottsintresset i familjen Sundström, som är hemmahörande på Lidingö i Stockholm, går inte att ta miste på. Ivan kommer från en bakgrund inom kampsporten och beskriver sig själv som en riktig idrottsnörd. Sonen Simon Sundström är en talangfull medeldistanslöpare och tävlar för IFK Lidingö. Han tränas av sin mamma Malin Sundström, som är en före detta medeldistanslöpare och en av få kvinnliga tränare inom elitlöpningen i Sverige.

— Det är verkligen inget annat som gäller där hemma, vi följer med i de flesta sportliga sammanhang men såklart lite extra i friidrotten nu, både med tanke på Simon men också för alla världsstjärnor vi har i friidrotten idag, avslutar Ivan Sundström. 

Datum: 2020-05-27

Kommentera gärna artikeln »

Idrotten blöder i en värld som lider

Krönika av Uno Grönkvist

 Vi som älskar idrott har länge befunnit oss i ett abstinenstillstånd. Coronapandemin har lamslagit världens största folkrörelse. Nu, om inte förr, har alla fått upp ögonen för idrottens betydelse. Ur alla perspektiv. För hälsan och livskvaliteten. För barn och ungdom. För samhället i stort. Och inte minst som underhållning och verklighetsflykt.

 Televisionens roll som förmedlare av nationell och internationell toppidrott har också hamnat i fokus. TV-sporten har improviserat. Repriserat gamla tävlingar, exempelvis svenska fotbollslandslagets samtliga matcher i VM-slutspelet för 26 år sedan. Gamla hjältar blev plötsligt som nya. Man har konstruerat märkliga utmanamatcher och snickrat ihop idolporträtt av stjärnor som bleknat.

 När paniken kulminerade sändes seriematcher från Färöarna! Plötsligt blev intresset för fotboll på dessa vindpinade små Atlantöar stort. Vi har sett nyhetssnuttar från fotboll i Vitryssland. När den sydkoreanska fotbollsligan drog i gång i maj fick TV-tittare i 36 länder se hur Jeonbuk Motors besegrade Suwon Bluewings med 1-0.

 Exemplen visar hur hela världen törstat efter idrottsunderhållning och hur medierna anstränger sig till det yttersta för att tillmötesgå denna efterfrågan. En situation som vi måste vänja oss vid lång tid framöver. Alla internationella sportevenemang av betydelse de närmaste månaderna har som bekant ställts in. Glöm PGA-golf, Wimbledon och Formel 1. EM och VM, för att inte tala om OS. Det som tidigare var självklart är det inte längre.

 Konsekvenserna av detta har vi ingen aning om i nuläget, med ett undantag. Och det gäller ekonomin. Förlusterna för alla arrangörer, lokalt, nationellt och globalt blir gigantiska. En del av dessa går att överskåda redan nu. Men följdverkningarna vet vi inget om. Vad innebär till exempel den här pandemin för sponsormarknaden. När företagen blöder brukar sponsring vara det första som de drar in på. Sannolikt blir det så även nu. Och det kommer att slå hårt mot aktiva elitidrottare, klubbar, förbund och arrangörer.

 Om den svenska idrotten har behandlats rättvist av regeringen och folkhälsomyndigheterna återstår att tvista om. Men en sak kan vi idrottsälskare ändå vara överens om. Hur fantastisk och betydelsefull idrotten än är, så är hälsan för den enskilda individen och befolkningen som helhet viktigast i en tid då det handlar om liv och död.

Uno Grönkvist

Journalist och författare

Datum: 2020-05-25

Kommentera gärna artikeln »

Sveriges vackraste idrottsplatser

 Sport & Affärer publicerar i samarbete med hemsidan idrottsplats.se en artikelserie om Sveriges vackraste idrottsplatser framröstade av våra läsare. Artiklarna publiceras en gång per månad här på sajten. Denna gång har vi hamnat på Furulids IP.

 På det småländska höglandet ca 45 km öster om Jönköping finner vi tätorten Aneby. Här bor ca 3700 personer. På orten finns många sevärdheter, bl.a. södra Sveriges högsta vattenfall (Stalpets vattenfall) som är 20 meter högt. Men på orten finns också en vacker idrottsplats som nästa år jubilerar med 80 år. Fotbollslaget Aneby SK bildades 1923 och firar alltså snart 100 år. Furulid som idrottsplatsen heter ligger i sydöstra delen av orten.

 Det första som möter besökarna till idrottsplatsen är den stora entrén. Även om den är nybyggd så har man lyckats väldigt väl. Det är inte bara en kur med en namnskylt utan en rejäl tilltagen konstruerad byggnad i trä i olika etapper med namnskylt med text ‘Furulid’ emellan, röda trägrindar samt rött trästaket vid sidan om. Snyggt och stiligt. En byggnad som med all säkerhet kommer stå sig väldigt väl i framtiden som ett nostalgiskt kulturobjekt. Och definitivt udda i sitt slag.

 Närmare in på idrottsplatsen så finner vi till höger en röd träläktare med tak. På läktaren kan man utläsa historiska årtal för idrottsplatsen. På motsatt långsida finns de båda avbytarbåsen i trä målad i rött och mellan dem en mindre träläktare utan. Delar av idrottsplatsen är omgiven av skog vilket ger den en fin inramning. I Aneby har man verkligen lyckats med väva in nytt och snyggt.

 Och missa inte att det faktiskt finns en pyramid på orten.Herren som byggde den och som ligger begravd i den var minsann en mäktig och märklig man. Malte Liewen Stierngranat som han hette byggde slottet Stjärneborg. Han fixade också en järnvägsstation till sig genom att dra i nödbromsen vid platsen där han bodde.

 Aneby med Furulid, helt klart värt en omväg !

Text och foto: Mats Tallkvist

FAKTA ANEBY SK
Bildades: 1923
Dräktfärg: Blå tröjor, blåa byxor, blåa strumpor
Idrottsplats: Furulid
Invigd: 1941
Serie 2020: Herr, div. 4 nordöstra Småland.
Kommun: Aneby
Landskap: Småland
Invånare: 3 709 (SCB 2019).

 Tipsa oss gärna om just din favoritidrottsplats så kanske vi skriver om den kommande månad. Maila ditt förslag till: kontakt@sportaffarer.se och mats@idrottsplats.se Då har du chansen att vinna årets idrottsplatskalender.

Datum: 2020-05-11

Kommentera gärna artikeln »

Dela med dig när du kan

Krönika av Uno Grönkvist

 Vad händer när svenska elitidrottare återvänder till Sverige efter många vinstrika år i utlandet? Eller mera exakt, hur använder de svenska hockeyspelarna sina pengar när NHL-karriären är över och de är tillbaka i det land som de lämnade som juniorer?

 Det finns naturligtvis inget entydigt svar på den frågan. Men klart är att åtskilliga dollarmiljoner går till flådiga jättevillor på gräddhyllor med havsutsikt. En del av stjärnorna blir entreprenörer och bildar bolag och bygger golfbanor, exempelvis Peter Forsberg.

 Inget av detta är fel. De har ju ärligt förtjänat sina pengar och gör vad dom vill med dom. Men hur ofta läser man om att de gör ”goda gärningar”? Tar lite av sitt överflöd och stödjer sociala projekt av olika slag? Visst förekommer det att moderföreningens juniorer ibland får en slant eller att de skänker en matchtröja med autograf till en välgörenhetsauktion. Men det stannar, vad man vet, oftast med det.

 I Nordamerika där de spelat ihop sina förmögenheter, ser det annorlunda ut. Rika idrottsstjärnor lägger inte bara pengar på hög. De visar också empati och delar med sig. Låt mig bara nämna Serena Williams. Hon är med och finansierar skolor i Afrika och Karibien, skänker pengar till katastrofoffer och till mindre bemedlade som behöver advokathjälp. Hon är goodwillambassadör för UNICEF. Och hon är långt ifrån ensam som filantrop bland idrottens stora i USA, där sådant är mer eller mindre förväntat.

 Även framgångsrika tränare visar prov på en positiv livssyn. Ett exempel på detta är Wolfgang Pichler, succétränaren som i mer än trettio år hjälpt fram skidskyttar som Magdalena Forsberg, Björn Ferry och otaliga andra i olika länder till världstoppen. Nu har han blivit pensionär och uttrycker sig så här i en avskedsintervju: ”Nu ska jag satsa på helt andra projekt. För man ska komma ihåg att sport är bara en show. Det finns andra saker som är viktigare i livet och dom ska jag ägna mig åt som pensionär”.

 Han tänker bygga en stor träningsanläggning i hemorten Ruhpolding för äldre människor. Han förklarar att syftet inte är att tjäna något på det, utan han vill bara visa att pensionärer fortfarande lever. Dessutom ska han starta ett socialt program, också i Ruhpolding, där gamla människor hjälper andra som är gamla. Han sammanfattar: ”Jag vill göra något bra för världen, inte bara för den sport som jag ägnat mitt liv åt”.

Heder åt Serena, Wolfgang och flera med dom som framstår som goda föredömen. Även svenska storheter inom idrottens värld som säkrat ekonomin för återstoden av sina liv bör tänka på textraden i Cornelis Vreeswijks gamla sång "En fattig trubadur": - Du kan ingenting ta med dig dit du går.

Uno Grönkvist

Journalist och författare

Datum: 2020-04-26

Kommentera gärna artikeln »

Idrottsklassiker inför tomma läktare

 En SM-final i bandy utan publik beskriver en antites inom svensk idrott. Att sporten som behållit en enda final som slutkläm på säsongen blir berövad sin folkfest känns förstås trist. Men att bandyn ändå gör avslag indikerar att den av många dödsdömda sporten kommer att överleva länge. Nästa säsong prövar man också sudden death i elitserien.

 Att spelarna i Edsbyn och Villa åker ut framför Studenternas tomma läktare på lördag är en unik händelse. Hade finalen varit kvar inomhus på Tele2Arena eller Friends hade finalen med all säkerhet inte blivit av. Nu tjänar bandyn paradoxalt nog på sin ålderdomliga inramning. Även om inkomstbortfallet från uteblivna publikintäkter förstås svider för förbundet.

 Nyheter är dock på gång. Den nya hallen i Gubbängen i Stockholms södra förorter blir i höst ett välkommet tillskott till huvudstadens spelare. 

 Förhoppningsvis kan Hammarby dra nytta av fördelen och äntligen få ordning på sin ungdomsverksamhet. Ett intimt samarbete med den lokala klubben GT/76 med 400 medlemmar är en möjlighet.

 Bajen hade en riktigt vass ungdomsgeneration i 95:orna, men förmådde inte behålla sina löften och få dem att avancera upp mot A-laget. Istället försvann de ut till landets bandygymnasier. Kasper Milerud var en av dem.

Säsongen på Zinkensdamm följde ett trist mönster från senare år med sämre resultat och mindre publik. Hammarbys svar på AIK:s maktövertagande i Stockholm blir intressant att följa.

 AIK gjorde en stark säsong och stretade även emot bra mot Villa i kvarten. Med ny sannolik värvningskarusell kommer kraven att skärpas till kommande säsong.

En nymodighet till hösten blir att bandyn inför sudden death i seriematcher. Vad jag förstått ska förlängningen, efter ett oavgjort resultat, innebära 7 utespelare mot 7 på isen. Den senaste mer omvälvande regelförändringen var när hörna på hörna togs bort för tio år sedan. Tidigare har det till Bandyförbundets årsmöte funnits motioner om spel 9 mot 9 även under ordinarie tid, men dessa idéer har aldrig vunnit gehör. Jag hade gärna sett att man lagt till ett förbud mot bakåtpassningar över mittlinjen, som blivit ett defensivt gissel på senare år. Lagen formerar sig som rugbyklungor och behåller bollen bakåt istället för att gå fram med konstruktiva passningar.

Taktiken har till viss del lagt sordin på lirarnas sport.

Hetlevrad libero joker i finalen

 Nu kommer vi säkert få se briljans i finalen ändå, det borgar ekvilibristik som Johan Esplund(Villa) och Thomas Määttä(Edsbyn) för. Den senare har ett skridskoskär som är rent ryskt och har den här säsongen också lärt sig skjuta snabbt och hårt. Han kan bli tungan på vågen som finländaren var i finalen mot Bollnäs 2017.

 Den största anledningen till att jag tippar Edsbyn är ändå försvaret, lett av den hetlevrade liberon Joakim Svensk. Den högerfattade härföraren kan spela på en mycket hög nivå med djärva stötbrytningar på boll och är en minutiös mästare på att gillra offsidefällor. Men kan också tappa humöret och bli en belastning för laget.

Jag ser vissa likheter med Stefan Karlsson, en annan het hälsing som blev världsmästare i Chabarovsk redan 1981 och som var målskytt mot Sovjetunionen i finalen.

 Gör ”Jocke” Svensk mål i lördagens final blir Edsbyn garanterat mästare.

Text: Jan Majlard

Datum: 2020-03-19

Kommentera gärna artikeln »

Sponsringsläget i förbunden 2020

 
Sport & Affärers årliga kartläggning av specialidrottsförbundens sponsringsintäkter är klar. Avtalen skrevs innan den explosiva utbredningen av Coronaviruset. Framtiden får utvisa hur detta slår mot idrottens kommersiella samarbeten och hur vattentäta de befintliga avtalen verkligen är.

Klicka här för årets undersökning.

Datum: 2020-03-17

Kommentera gärna artikeln »

Coronaviruset och svensk idrott

Klicka här för den senaste informationen från RF.

Datum: 2020-03-13

Kommentera gärna artikeln »

Ljuset i Coronamörkret

  Vi vaknar upp till den internationella kvinnodagen dagen efter Frida Karlssons gnistrande tremil i Holmenkollen där hon på upploppsrakan slår storfavoriten Therese Johaug på dennes egen hemmaplan. Frida har lämnat en tuff period bakom sig, tar sin första världscupseger och det i ett av skidvärldens mest klassiska lopp. Hatten av för en tjej som med sitt jävlaranamma skapar en ljus framtid för sig själv och för svensk längdskidåkning. Även om läktarna denna gång gapade tomma bjöds tv-tittarna på ett härligt ljus i Coronamörkret.

Foto: Bildbyrån

Ps. Samma dag tog Hanna Öberg ett världscupsilver i skidskytte. Det är tjejerna som gör det.

Datum: 2020-03-08

Kommentera gärna artikeln »

Hur viktigt är det att vinna?

Krönika av Uno Grönkvist

 Vintersäsongen är inne på sista varvet. Vasaloppet utgör varje år den något tänjbara avslutningen på vintergrenarna. En summering av de svenska segrarna visar att Sverige som vinternation inte är lika framgångsrik som vi vant oss vid under de många guldåren. Det har varit trögt i de alpina grenarna. Likaså i skidspåren, där dock de svenska damerna glimtat till vid flera tillfällen. Skidskyttet ska vi försöka glömma så snart som möjligt.

 Ett antal fjärdeplatser radade upp sig med minsta möjliga marginal till pallen och det var mycket ståhej om det. Ska man tolka vad ledare och aktiva sagt inför kamerorna och vad sportkrönikörerna sammanfattat så handlar det i första hand om att få bestiga pallen. Det är allt mera sällan som målet verkar vara att vinna. En hederlig tredjeplats, för att inte tala om en silvermedalj, har blivit fullt tillräckligt för att stora ovationer ska utbryta. Hanna Öberg grät av besvikelse ena dagen för att hon sköt bort sig och dagen efter av glädje för att hon fick en bronspeng.

 Mentaliteten har tagit en gir från strävan att vara bäst till att bli nästan bäst eller i vart fall få sola sig tillsammans med segraren. Det har gått lite svensk mellanmjölk både i förhandsspekulationer och resultatrapportering. Kanske en sen anpassning till gamle olympiabaronen Pierre de Coubertins devis: ”Det viktigaste i livet är inte att segra, utan att kämpa väl”?

 Jag är naturligtvis medveten om att den internationella konkurrensen skärps för varje år och att Sverige som en liten nation därför får allt svårare att hävda sig. Kanske är därför den modesta målsättningen om pallplats mest realistisk i vår tid? Svenska Spel har nappat på trenden och driver ett projekt som benämns ”Pallplats” och som är till stor glädje för svensk idrott. Alla pallplatser i samtliga idrotter (Totalt 432 under förra året) resulterar nämligen i ett guldregn över ungdomsidrotten endlink  .

 Sikta gärna mot toppen, men var glad om du bara nästan når dit. Det är numera verkligheten för svensk vintersport. Och det tycks de aktiva själva nöja sig med. I vart fall om man ska döma efter deras kommentarer efter målgången (bortsett från Hanna Öbergs tårar). Kanske beror det på att alla är medietränade att alltid, oavsett resultat, uttrycka sig positivt när en TV-kamera är i närheten?

 Vi människor är alla olika, även om vi i grunden är lika. Hur ofta hör man en amerikansk elitidrottare förklara sig nöjd med en andra- eller tredjeplats? Den amerikanska mentaliteten går ut på att vinna – allt annat är ointressant!

 Det stora problemet på skidsidan är den norska dominansen. Den norska flaggan vajar mest av alla flaggor. Norrmännen beklagar lite skadeglatt att den traditionella kampen mellan storebror Sverige och lillebror Norge tillhör historien. På kontinenten är man måttligt glad över alla norska framgångar. Norge har helt enkelt blivit för bra, samtidigt som Sverige sackar efter allt mer för varje säsong.

  I sammanhanget ett underbart citat. Den norska skiddrottningen Therese Johaug blev i slutet av säsongen kritiserad för att ha varit för överlägsen och svarade så här i en intervju: ”Jag tränar för att åka skidor så snabbt som möjligt. Jag kan inte rå för att jag åker så fort”…

 Slutligen; Vad innebär den svenska tillbakagången för intresset för skidsport i Sverige? Hur många vill sitta klistrade framför TV-apparaterna för att följa direktsändningar timme efter timme om de blågula deltagarna inte kan hävda sig? SVT har sänt uppåt tjugo timmar skidor, inklusive för- och eftersnack, veckoslut efter veckoslut. Något överdrivet med hänsyn taget till de svenska insatserna, om du frågar mig.

Uno Grönkvist

Journalist och författare

Datum: 2020-03-07

Kommentera gärna artikeln »

Sveriges vackraste idrottsplatser

 Sport & Affärer publicerar i samarbete med hemsidan idrottsplats.se en artikelserie om Sveriges vackraste idrottsplatser framröstade av våra läsare. Artiklarna publiceras en gång per månad här på sajten. Denna gång har vi hamnat på Belganets Idrottspark.

 Vi hittar byn Belganet, ca 30 km norr om Ronneby och 20 km söder om Tingsryd. Om man ska leta efter pittoreska byar i Sverige så är Belganet definitivt en av dem. Belägen i Bräkneåns dalgång och omgiven av vacker natur. Idrottsföreningen Belganet IF bildades 1936 och visst behövde byn en egen idrottsplats att känna sig stolt för. Två år senare anlades Belganet Idrottspark av Belganetsborna själva. Resultatet blev magnifikt och unikt bland svenska idrottsplatser. Stenar hämtades från Bräkneåns stränder och bildade en unik stenmursläktare som smått kan påminna om terrassodlingar från bönders kreativitet i högt belägna byar i Sydamerika. Här spelade sen föreningen i egen regi fram t.o.m. säsongen 1969 sen pga spelarbrist så gick man ihop med grannorten Hallabro och bildade Belganet-Hallabro IF. Men idrottsplatsen användes till mycket mer, uppträdande av både kända och mindre kända artister, festligheter m.m.

 Den nya föreningen har sedan dess använt både idrottsplatsen i Belganet och idrottsplatsen i Hallabro(Björkvallen) som sin hemmaplan. Björkvallen har använts mer flitigt som hemmaplan vilket har resulterat i att Belganet Idrottspark började att så smått förfalla. Men lagom inför Idrottsparkens 80 års firande så har idrottsplatsen återfått sin gamla glans tack vare bl.a. Länsstyrelsen och frivilliga insatser. Den gamla läktaren har gjorts iordning, bl.a. har stenar lagts om. Kiosken har fått nytt liv och den gamla portalen in till idrottsparken har återuppbyggts. Som tur var så hade man bevarat de gamla grindarna och även de har hängts upp. Den här idrottsplatsen är ett måste att besöka. På många platser där en byggnad eller idrottsplats börjat förfalla så har den tvingats rivas eller stänga ner. Men Belganet gjorde det rätta och hoppas att det kan sporra fler föreningar runt om i landet att återställa ett stycke svenskt kulturskatt.


Text och foto: Mats Tallkvist

FAKTA BELGANET-HALLABRO IF
Bildad: 1936(1970).
Dräktfärg: Ljusblå tröja, vita byxor, ljusblåa strumpor
Idrottsplats: Belganets IP
Invigd: 1938
Serie 2020: Herr, div. 5 Blekinge (Belganet-Hallabro IF)
Ort: Belganet
Kommun: Ronneby
Landskap: Blekinge
Invånare: 86 (enligt SCB 2015)

Tipsa oss om just din favoritidrottsplats så kanske vi skriver om den kommande månad. Maila ditt förslag till: kontakt@sportaffarer.se och mats@idrottsplats.se Då har du chansen att vinna årets idrottsplatskalender.

Datum: 2020-03-01

Kommentera gärna artikeln »

Idrottsklubbarna med starkast varumärken

 Varje år undersöker Sport & Affärer genom Demoskop vilka svenska idrottsklubbar som det svenska folket anser har det starkaste varumärket. Nu är årets undersökning genomförd.

Klicka här för resultatet 2020!

Datum: 2020-02-26

Kommentera gärna artikeln »

Bandyslutspelet: Uppstickaren från Solna

 Hur AIK på kort tid etablerat sig som ett av Sveriges åtta bästa bandylag i och med avancemanget till slutspelets kvartsfinal har lika många teorier som lagets alla hörnmål under säsongen. Spåren leder mot Hagalundsfödde Torbjörn Törnqvist, miljardär och delägare i världens tredje största fristående oljehandelsbolag, Gunvor Group.

 Som en kaxig uppstickare har AIK, under devisen ”Gnagets hårdaste bollar”, återvänt till bandyfamiljen. Sektionen skrotades 1986 efter att de svarta smokinglirarna med krökt klubba i hand haft sin storhetstid för nästan 100 år sedan. 

 Det sista (?) av tre SM-gulden bärgades 1931. Sektionen, där UEFA-presidenten Lennart Johansson faktiskt började som lagledare, tog åter upp verksamheten 2004 och har nu totalt gjort 24 säsonger i högsta serien.

 Sedan eldsjälen Marco Engborg, ägare av en säkerhetsfirma, valde bort Sandvikens AIK för Solna-AIK har utvecklingen gått stadigt framåt. Ordförande Engborg har tidigare ur egen ficka sponsrat flera stora stjärnor, bland andra Mischa Svesjnikov under dennes tid i SAIK. Engborgs vapendragare är ur-gnagaren Jonas Galotta, med sportchef som titel

Men comebacken har inte varit enkel.

– Varken fotbollen och hockeyn inom AIK vill veta av oss och kommunen gör ingenting, sade Marco Engborg inför debutsäsongen i elitserien. 

Hemmaarenan Bergshamra IP har inte heller inbjudit till några drömmar om storverk. Sakta men säkert har dock lagets förehavanden på isen indikerat att AIK är här för att stanna. Liknelsen har gjorts med den värmländska uppstickaren Boltic som tog sitt första bejublade SM-guld på Söderstadion 1979, då en viss Stefan Karlsson, tränare i Hammarby, fanns med på den förlorande sidan i Broberg.

Förvånande förmåga

 AIK:s förmåga att attrahera erfarna och välmeriterade förmågor har förvånat. Den evigt unge Andreas Bergwall sköter både målvakts- och tränarsysslan. Pelle Fosshaug har också varit inne och vänt i ledarstaben. Världens bäste bandyspelare genom tiderna (?) leder den här säsongen AIK:s damlag ...

Läs mer »

Datum: 2020-02-21

Kommentera gärna artikeln »

Därför tog UEFA fram sopkvasten

 Manchester City, ett av de starkaste varumärkena i engelska Premier League, stängs av från spel i Champions League under de kommande två säsongerna, drabbas av dryga böter och får med stor sannolikhet också ett kännbart poängavdrag i hemmaligan.

 Vad vi ser är hur UEFA, något senfärdigt, tillämpar sina egna bestämmelser för Financial Fair Play(FFP), ett regelverk som kom på plats 2011.

(Observera att summorna är räknade i omväxlande pund och euro, vilket är rimligt då det handlar om de ursprungliga beloppen oavsett växling till den dalande kronan.)

 Men det ska sägas att UEFA fick upp vittringen redan 2014. Det europeiska fotbollförbundet reagerade på klubbens betydande ekonomiska förluster(i miljardklassen) efter att Shejk Mansour bin Zayed Al Nahyan från Förenade Arabemiraten blivit ny ägare 2008. Klubben hade under 2013 och 2014 gått back med €180 milj, vilket överskred den tillåtna nivån (€45 milj). Klubben hade också fått underkänt när man ville skapa två nya företag för att trixa ner nivån på de transfersummor som betalats före 2010. Vidare ifrågasatte UEFA det reella värdet av de sponsoravtal som klubben hade med Etihad Airways och tre andra företag. Den årliga intäkten för City var £118,75 milj, något som UEFA ansåg var skyhögt över det verkliga kommersiella värdet av det kommersiella samarbetet.

 Då satte sig Manchester City till motvärn. Enligt klubbstyrelsens syn var regelverket konstruerat enkom för att sätta stopp för City. Men UEFA menade att anledningen var att få klubbarna att sköta sin ekonomi mera ansvarsfullt. UEFA hade inget intresse av att kasta ut eller stänga av klubbar från sin högst rankade klubbturnering.

 Den gången kom man överens, även om det skedde efter kärva förhandlingar. UEFA:s dåvarande generalsekreterare Gianni Infantino(idag FIFA-president) var den som fick till en överenskommelse trots det väl tilltagna underskottet. Men idag framstår det som om han då framför allt ville undvika en högre juridisk prövning av FFP-reglerna, något som City-styret var piggt på.

Andemeningen med FFP är att klubbarnas intäkter och utgifter ska kunna matchas och att konkurrensen dem emellan därför inte ska snedvridas av någon (eller några) klubbar har ”bottenlösa fickor”, alltså möjligheten att i all evighet – och utan motprestation – skjuta till nya pengar när kontona sinar.

 Nu har sex år gått sedan den första uppgörelsen. UEFA agerar den här gången på basis av en e-postläcka som det tyska nyhetsmagasinet Der Spiegel med början i november 2018 publicerat dokument ur. Där framgår betydligt närmare kopplingar mellan City och storsponsorerna än vad klubben ville medge för sex år sedan. Manchester City har alltså agerat vilseledande gentemot UEFA.

Ny utredning, nya bevis

 UEFA:s Club Financial Control Body (CFCB) öppnade i maj förra året en ny utredning och det är den vi nu ser resultatet av: Två säsongers avstängning från Champions League och böter på €30 milj.

  De nya bevis, som den senaste påföljden vilar på, är e-postmeddelanden där det framgår att det årliga beloppet från Etihad (£67,5 milj för reklam på Citys matchtröja samt driften av arenan och akademin) egentligen härrör direkt från Shejk Mansours egen familj, alltså den familj som styr Abu Dhabi politiskt. Att det skulle förhålla sig så förnekas energiskt från Abu Dhabi ...

Läs mer »

Datum: 2020-02-17

Kommentera gärna artikeln »

Luktar inte pengar?

Krönika av Uno Grönkvist

 Finns det utrymme för moral i dagens elitidrott eller är det bara pengar som räknas? Frågan aktualiserades på nytt förra månaden.

 Först var det Svenska Fotbollförbundets beslut att förlägga herrlandslagets träningsläger till Qatar. Om förbundsledningen hört sig för på UD så borde man valt en lämpligare plats bland alla tänkbara på vår jord. Även så om man läst följande rader på Wikipedia: ”Qatar är en absolut monarki där den verkställande, lagstiftande och dömande makten i stort utövas av emiren”. Inte mycket till demokrati där alltså!

 Förenade Arabemiraten ägnar sig åt intensiv sportwashing för att med pengars hjälp försöka putsa på sin image. Man köper in elitidrottare från andra länder, gör dem snabbt till medborgare och försöker nå framgångar som man annars bara kunnat drömma om. Ännu vanligare är att arrangera stora evenemang som ger positiv uppmärksamhet. VM i handboll och cykel har redan ägt rum i Qatar, om två år är det dags för fotbolls-VM. De gigantiska arenorna som byggs för oljepengar har hittills orsakat många s k gästarbetares liv. Det är människor från fattiga länder som saknar i stort sett alla rättigheter och får utföra det arbete som medborgarna inte vill befatta sig med.

 Svenska Fotbollförbundet kommenterade kritiken i massmedia på förväntat sätt ...

Läs mer »

Datum: 2020-02-16

Kommentera gärna artikeln »

Eventenkäten evenemangsåret 2019 klar

Nu är den här – Sport & Affärers årliga evenemangsenkät där Sveriges största idrottsevent medverkar.

Varje år arrangeras hundratals idrottsevenemang i Sverige och Sport & Affärer har, ända sedan 2011, genomfört en evenemangsenkät med Sveriges största och klassiska idrottsevent som Gothia Cup, Vasaloppet och Vätternrundan.

I enkäten redovisar evenemangen bland annat omsättning, eventuell vinst och turistekonomiska effekter.  Nu finns resultatet för 2019 tillgängligt på sportaffarer.se under sidan Evenemangsenkäten. Eller klicka här! Noterbart är att 20 av de 33 event som har svarat på enkäten uppvisar ett positivt resultat för 2019, och att 8 event har valt att inte svara på just den frågan.

Datum: 2020-02-04

Kommentera gärna artikeln »

Sveriges vackraste idrottsplatser

 Sport & Affärer publicerar i samarbete med hemsidan idrottsplats.se en artikelserie om Sveriges vackraste idrottsplatser framröstade av våra läsare. Artiklarna publiceras en gång per månad här på sajten. Denna gång har vi hamnat på vackra Morups IP i Halland.

 Föreningen skryter på sin hemsida om sin idylliska idrottsplats:
"Morups IP är belägen på västkusten mellan Falkenberg och Varberg, endast ett stenkast från havet. Morups IP kan erbjuda gräsplaner av högsta klass för träning eller match under en säsong som sträcker sig från februari till november". 

 Som idrottsplatsromantiker så kan vi bara hålla med, men vad säger UEFA om det ? Uefa har t.o.m. krav på hur en träningsplan inför ett EM-slutspel ska vara. Kravlistan på vad som krävs för att arrangera träningen är lång. Fotbollsplanen ska vara 105x68 meter, linjerna exakt tio centimeter breda, det ska finnas två fasta mål och två på hjul, och längden på gräset ska vara mellan 23 och 25 mm. Hur många idrottsplatser i landet klarar av alla dessa krav ? Morups IP är en av dem och fick bli värd för damlandslaget inför EM 2013. Det måste varit stort för klubben och de som jobbar ideellt.

 Vi kan som sagt bara hålla med Morups IF om vad de skriver på sin hemsida. Morups IP är verkligen en fantastisk idyll. Den fina rödvita entrén med Morups IP inskrivet, staketet på ena långsidan och så takläktaren med träden bakom som ger det hela en fin lummig inramning. Inte heller att förglömma de fasta målställningarna som är lite ovanliga att se. Dock finns de på ett par till i Halland.

Invigning med Gunnar Nordahl

 1961 invigs nuvarande Morups IP av ingen mindre än Gunnar Nordahl inför nästan 1000 personer. Morup hade sina glansdagar under slutet av 50-talet och 60-talet. 1958 vann man div 4 och gick upp i landets tredje högsta division. Debutmatchen kunde inte slutat bättre. Hela 1 525 betalande åskådare hade tagit sig till Morups IP och än

bättre blev det genom att Morup vann med 2-0 i derbyt mot storebror Falkenbergs FF. I andra matchen blev Östers IF för svåra som vann med 6-1 i Växjö på Gamla Värendsvallen. Det blev dessvärre en nionde plats i serien och degradering till div 4. Men på andra försöket så blev det serieseger i div 4 och uppflyttning till div 3 igen. Denna gång gick det bättre och Morup höll sig kvar sex säsonger innan man åkte ur 1967 då man kom nästsist. Vann gjorde Norrby IF och tvåa kom Halmstads BK. Ett HBK som 9 år senare tog sitt första SM-Guld. 2010 var sista året som Morup hade lag i egen regi, sen dess är det sammanslagning med Långås och spel i div 6 (säsong 2018).

Visst var det bättre förr?

 Men idrottsplatsen är verkligen fullpoängare så en resa hit rekommenderas.
PS. Kontrollmät gräset ifall det håller UEFA mått

Text och foto: Mats Tallkvist

FAKTA MORUPS IP

Förening: Morups IF
Bildad: 1927
Dräktfärg: Blå tröja, blå byxor, blåa strumpor
Idrottsplats: Morups IP
Invigd: 1961(den nuvarande)
Publikrekord: 1959 mot Falkenbergs FF, 1 525 personer
Serie: 2019: Herr, div 6 norra Halland (Långås/Morups IF)
Ort: Morup Kommun: Falkenberg
Landskap: Halland
Invånare: 327 (enligt SCB 2017)


 Skicka in just din favoritidrottsplats så kanske vi skriver om den kommande månad.
Maila ditt förslag till: kontakt@sportaffarer.se och mats@idrottsplats.se
Då har du chansen att vinna årets idrottsplatskalender.

Datum: 2020-01-26

Kommentera gärna artikeln »

Owens och Hitler - så här var det

Krönika av Uno Grönkvist

 Friidrotts-VM förra året aktualiserade än en gång frågan om valet av arrangörsland. Kritiken var hård mot IAAF:s beslut att tilldela Doha i Qatar detta stora evenemang. Säkert kommer det att bli ännu hårdare tongångar när fotbolls-VM ska avgöras på samma plats om två år.

 I fallet Qatar har det mest handlat om brist på respekt för mänskliga rättigheter, om arbetsmiljöproblem och om den kvävande hettan. Tidigare gånger då arrangörskap har ifrågasatts har det berott på rent politiska orsaker. Inte minst oron för att diktaturstater ska utnyttja ett stort mästerskap för propagandaändamål.

 Ett tidigt exempel på detta var de Olympiska sommarspelen i Berlin 1936. Adolf Hitler och hans propagandaminister Joseph Goebbels skydde inga kostnader för att slå fast den nationalsocialistiska statens storhet. I god tid före OS evakuerades tiggare och romer från Berlin och dagliga instruktioner utfärdades om hur massmedia skulle agera och vad folk skulle säga eller förtiga. Judarna gavs respit tills den olympiska elden hade släckts. Allt regisserades för att ge atleterna och den tillresande internationella publiken intrycket att Tyskland och dess huvudstad var fredligt, generöst och välkomnande.

  Den som vill veta mera om detta gigantiska nazistspektakel kan läsa Oliver Hilmes utmärkta bok ”Berlin 1936 – sexton dagar i augusti”. Den är nyutgiven på svenska av Lind & Co och skildrar händelseutvecklingen dag för dag ...

Läs mer »

Datum: 2020-01-08

Kommentera gärna artikeln »

Sport & Affärers årssummering 2019 -

Personlig reflektion av Curt Einarsson
 
Det stora blandas med det lilla. Dessutom i konkurrens med varandra när Sport & Affärer summerar det gångna idrottsåret

Djurgårdens IF för första gången

 Här prisas Djurgårdens IF som Årets idrottsförening för första gången sedan starten av tidningens årssummering 2012 samtidigt som Bauhaus blir Årets idrottssponsor för andra gången. Ett företag som i byggbranschens handel har betydande muskler som satsas rätt.

 Att blåränderna satsat på sociala projekt har självfallet inte fått den mediaspegling som SM-finalerna i ishockey, avancemanget till högsta serien i basket och fotbollstriumfen i synnerhet fått.

 Att sedan få större fokus på hur tränarduon Kim Bergstrand och Thomas Lagerlöf arbetar i sitt dualmanegement med laget är mycket mer resultatgenererande än sportchefen Bosse Anderssons glädjeufori, är inte DIFs fel.

 Att deras 1+1 blir bortåt 3 istället för -1 som blir fallet många gånger när tränare skall samverka. Exempelvis hur sker fördelning avseende konkurrentanalys, individuell coachning, matchgenomgångar före, under och efter match, träningsgenomförande, spel-och spelarprioriteringar och media.

 Är det gjutet i sten vem som gör vad eller sker det växelvis från dag till dag eller via en veckoplanering?

 Å andra sidan att hitta koden på hur de tre stora huvudstadsföreningarna DIF, AIK och Bajen arbetat för att lyckas med sin modernisering är självklart så mycket större än olika tränarroller.

Men våra största idrottsprofiler kommer från gräsrotsföreningarna! Elias Pettersson, Ånge IK och Melwin Lycke-Holm, Kils AIK får utgöra exempel denna gång.

Utan bakhalt, mitt i prick

Skidskytte-VM i Östersund prisas som Årets idrottsevenemang samtidigt med att Parkrun blir Årets samhällsprojekt. Vilka motsatser.

Imponerande med en kvarts miljon besökare och 87miljoner tittade globala tv-timmar. I Sverige snittade, 1 miljoner tv-tittare per vm-dag ...

Läs mer »

Datum: 2020-01-08

Kommentera gärna artikeln »

Småland - det bortglömda bandybältet

  Avsaknaden av stora framgångar på seniornivå de senaste 25 åren har gjort att bandylandskapet Småland har hamnat i skymundan av mer framgångsrika distrikt. Men med tre bandyhallar, 18 aktiva föreningar och en fantastisk talangutveckling är landskapet fortfarande ett av Bandysveriges starkaste fästen. Och för första gången på 17 år spelades det i år ett smålandsderby under Annandagsbandyn.

 I sydvästra utkanten av den lilla småländska orten Åby, där den mörka skogen omfamnar byn, står Eriksson Arena, nyligen utsedd till Årets idrottsarena 2019 av Sport & Affärer. Samtidigt som det ryska bandylandslaget, som är i Åby för att spela en fyrnationsturnering, lämnar arenan och äntrar en väntande buss kommer 76-årige bandyikonen Owe Svensson(bilden nedan) cyklandes i sin sedvanliga klädsel - gulsvart träningsoverall och keps – på Bandyvägen som leder fram till arenan. På overallen, i höjd med Owes hjärta, sitter Åby/Tjureda IF:s klubbmärke i form av en tjur.

– Vi har varit pionjärer på flera sätt genom åren, inte bara med arenan, säger Owe, hedersordförande i Åby/Tjureda IF, och förklarar att tjuren har hängt med sedan 1960-talet då klubben rekryterade IFK Norrköpings försvarare Rune Lind som bandyledare.

– Under ett av våra samtal frågade han mig om vi inte skulle dra nytta av vårt namn och ha en tjur som klubbmärke. Jag nappade och vi var i många år ensamma om att ha ett djur som logotyp. Idag är det väldigt vanligt.

53 år som ordförande
 Med 53 år som ordförande för Åby/Tjureda IF och över 30 år och fortfarande aktiv som ordförande i Smålands Bandyförbund har Owe upplevt oräkneliga spelare, lag och matcher genom åren. Han berättar om matcher på sjöis, klubbstugan vid Helgasjön som köptes för hundra kronor, övergången till den första naturisbanan, konstisbanan som byggdes 1988 och det rekordsnabba bygget av Eriksson Arena som tog ett halvår att planera och färdigställa. Arenan är inte bara en symbol för det engagemang som finns i bygden utan visar också att det går att genomföra stora arenaprojekt på kort tid om bara viljan finns.

– Arenan är unik på flera sätt och nödvändig för att bedriva bandyverksamhet i södra Sverige 2019 eftersom klimatet har förändrats. De kalla isiga vintrarna som gjorde att bandyn växte i Småland är borta och som en följd av det krymper Smålandsbandyn. I min ungdom mötte vi klubbar i Skåne, Blekinge, Nybro, Kalmar och Mönsterås som inte finns kvar idag.
– Det är inte bara klubbar som försvinner utan det blir också svårt att bibehålla ett intresse för sporten bandy om det inte längre går att spola is vid skolgårdar och idrottsplatser på grund av milda vintrar.

  18 aktiva klubbar

 Idag finns det 18 aktiva bandyklubbar i distriktet, men när Owe blev ordförande för Åby/Tjureda IF som 22-åring fanns det ett 50-tal bandylag i Småland. Med en bandysektion som bildades redan 1907 tog Nässjö IF tidigt positionen som distriktets bästa klubb och tillhörde under en lång period toppskiktet i svensk bandy. Mellan 1939 och 1953 tog klubben sitt enda SM-guld och två SM-silver. Bara några år innan SM-guldet 1949 bildades Tranås BoIS och Vetlanda BK som efterföljande decennier utmanade Nässjö IF om den småländska tronen.

– Åby/Tjureda IF grundades nästan samtidigt som VBK, men vi har aldrig varit en del av den rivalitet som fanns mellan dessa tre klubbar eftersom vi fram tills nu aldrig har spelat på högsta nivån. För mig har alltid Nässjö varit störst i Småland och jag saknar dem i eliten.
– När vi vann Allsvenskan förra året fick Nässjö kvala och det var synd att de inte lyckades gå upp. Det hade varit bra för Smålandsbandyn med tre lag i högsta serien, anser Owe.

Nässjö första småländska topplaget - nu kval sex år i rad

 Klassiska Nässjö IF, som inte har spelat i högsta serien sedan säsongen 2002/03, har kvalat upp till Elitserien de senaste sex säsongerna, men har misslyckats vid varje tillfälle. Det som fattas för att ta det sista steget är, enligt föreningens ordförande Greger Phalén(bilden nedan till höger), två till tre spelare med rutin från högsta serien.

– Även om det inte rör sig om några större summor i bandy är det i slutändan ekonomin som styr samtidigt som det inte är lätt att övertala kvalitetsspelare att gå ner en division. Istället för att värva etablerade elitspelare bygger vi våra lag på välskolade spelare från våra juniorlag och elever från vårt nationella bandygymnasium.

– Vår ambition är att ta oss tillbaka till Elitserien och bedriva en bred ungdomsverksamhet. Vi utvecklar ständigt nya spännande spelare och två av framtidsnamnen är 16-årige Erik Lycksäter och 18-årige Oscar Hulthammar som spelar i ungdomslandslagen.

Nässjö IF, som i år fyller 120 år, har en anrik historia som Greger är väldigt stolt över, men han ser också en fara i att leva för mycket i det förgångna.

– Att ta Smålands första SM-guld var stort, men ibland känns det som att guldet har blivit en för stor symbol där vi istället för att prata framtid pratar om vår historia.

Vetlanda BK störst sedan 1990-talet

Fyra mil från Nässjös bandyhall Stinsen Arena ligger Hydro Arena, Vetlanda BK:s hemmaplan sedan 2011. Arenan är byggd bredvid den klassiska idrottsplatsen Tjustkulle där spelare som Jonas Claesson, Per Lennartsson och Patrick ”Putte” Johansson firade stora framgångar under 1980- och 1990-talet. Mellan 1986 och 1994 spelade klubben sju SM-finaler och tog tre SM-guld.
– Under 2000-talet har vi haft lag med kapacitet att gå långt i slutspelet, men tillfälligheter har gjort att det inte har gått vägen varav spelare har lämnat och vi har fått börja bygga från grunden igen. Vi är duktiga på att utveckla talanger, men har haft problem med att hålla kvar dem över flera år, säger Andreas Söderman(bilden nedan), styrelseledamot i Vetlanda BK.

– I år har vi flyttat upp två ungdomslandslagsspelare födda 2002, Emil Nordström och Isac Karlsson, som vi tror mycket på. Vi har ett utvecklingsavtal med Nässjö som innebär att talanger som inte lyckas slå sig in i A-truppen kan lånas ut till klubben. Rivaliteten är inte lika stor idag, utan vi samarbetar mer.

 Smålandsbandyn största utmaning ligger enligt Andreas, Greger och Owe inte på elitnivå eller sponsorförsäljning utan främst genom att möta den hårda konkurrensen på barn- och ungdomsnivå från andra idrotter och aktiviteter.

– För att få fler att upptäcka bandy arbetar vi i VBK efter målsättningen att bandy ska vara den mest populära vinteraktiviteten på Höglandet bland barn och ungdomar och den stora idrottspubliken, förklarar Andreas.

 Inte ens i Åby, där bandyn är en så stor del av samhället, är det självklart att barn och ungdomar väljer bandy framför andra aktiviteter, men genom att bygga bort regn och blåst med byggandet av Eriksson Arena tror Owe att bandyn har en ljus framtid i Kronobergs län.

­– Med arenan och alla duktiga ledare som vi har i klubben har vi goda förutsättningar att fortsätta vår framgångsrika talangutveckling. Över hundra barn deltar i skridskokul upp till åtta år, och sen har vi många duktiga tjejer och killar i våra mixade lag.

Totalt har Åby/Tjureda IF 13 egna produkter i A-truppen, vilket inget annat lag i Elitserien kan matcha. Förra året var nio Åbyprodukter uttagna i de olika landslagen, bland annat Karla Thuresson och målvakten Viktor Birgersson som nyligen blev utsedd till årets idrottsöverraskning av P4 Kronoberg. Många framträdande spelare i herrlandslaget och Elitserien är från Småland – Christoffer Edlund, Johan Löfstedt, Martin Landström, Tim Persson och Joakim Andersson – och under hösten har Viktor Birgersson och Vetlanda BK:s Pontus Vilén och Tobias Nyberg varit uttagna till herrlandslaget.

Talangutveckling småländskt adelsmärke

 Bandyprofessorn Curt Einarsson(bilden nedan), före detta förbundskapten och guldtränare för Boltic och Vetlanda BK, tror att Småland kommer fortsätta ligga i topp vad gäller talangutveckling.

– I Småland sätter klubbarna ungdomsverksamheten högst på agendan, och med tre bandyhallar kan jag inte se att den trenden skulle minska. Tyvärr är svensk idrott i allmänhet och bandy i synnerhet för dåliga på att lyfta fram spelarnas moderklubbar, säger Curt Einarsson som själv växte upp på trakten och startade sin karriär i Åby/Tjureda IF.

 Tillsammans med en vän har Curt sammanställt ett dokument med de senaste mästerskapstrupperna i olika idrotter, bland annat dam- och herrtrupperna i bandy, i syfte att lyfta fram alla moderklubbar. I damernas VM-trupp 2018 fanns två spelare från Tranås BoIS, en från Nässjö IF, och en från IFK Nässjö, och i herrarnas VM-trupp 2019 fanns tre spelare från Vetlanda BK.

– De flesta landslagsspelare är från mindre orter. Till skillnad från många större föreningar som har stängda arenor är det oftast enklare för talanger på mindre orter och i mindre föreningar att få tillgång till idrottsplatser där de kan idrotta mycket på fritiden.

Med alla dessa småländska talanger i bandy; varför är det ingen klubb från Småland som har kunnat utmana om SM-guldet de senaste 20 åren? Är det en ekonomisk fråga?
– Nu ska jag vara lite provokativ. För många år sedan kom en tränare som hette Curt Einarsson tillbaka till Småland vilket slutade med tre SM-guld. Vad jag menar är att det handlar mer om management än om ekonomi. Om spelarna ser att de utvecklas, att de ständigt blir bättre kollektivt och individuellt, så stannar de kvar trots locktoner från större klubbar.

 Det råder inga tvivel om att både moderklubben Åby/Tjureda IF, där även mellansonen och äldste sonen har spelat eller varit tränare, och Vetlanda BK, som är moderklubb för hans tre söner, ligger Curt varmt om hjärtat. Den 26 december 2019 möttes klubbarna i det första annandagsderbyt mellan lagen sedan säsongen 1980/81 då Åby/Tjureda IF vann med 7-6. Tio år tidigare, 1970, var det Curt som var planens gigant när Åby/Tjureda IF vann annandagsderbyt med 2-1. Denna gång var det Vetlanda BK som vann med 3-1 i Åby i en fullsatt Eriksson Arena(2000 personer).

– Många är såklart nyfikna på vad jag har mina sympatier, men jag känner mycket för båda lagen. Det hade krävts att Filip Bringe hade satt de chanser han hade för att Åby/Tjureda IF skulle fått med sig en poäng. Å andra sidan spelade målvakten Viktor Birgersson formidabelt i Åbyburen. Han tillhör Sverigetoppen nu, anser bandyprofessorn.

TEXT: Pierre Eklund
FOTO: Pierre Eklund, Sveriges Radio.

NÄSSJÖ IF
Grundades: 1899 (bandysektionen uppstod 1907)

Antal medlemmar: Ca 480

Titlar och utmärkelser: 1 SM-guld 1949, SM-silver 1939, 1953, SM-brons 1966, Seriesegrare högsta divisionen 1965 (Allsvenskan södra), Segrare Allsvenska Supercupen 2017, 56 säsonger i högsta divisionen

Omsättning: 3,3 miljoner kronor (2018/19)

Huvudpartners: 18 olika huvudpartners.

Kända spelare: Nils "Nicke" Bergström, Jan "Habo" Johansson, Ola Fredricson, Per Togner, Alexei Diakov, Daniel Andersson, Patrik "PG" Gustafsson Thulin

Hemsida: nassjoif.se

 

TRANÅS BOIS

Grundades: 1941 (sammanslagning två klubbar) 

Antal medlemmar: Ca 600

Titlar och utmärkelser: 22 säsonger i Sveriges högsta division. Leder maratontabellen för division 1 (nuvarande bandyallsvenskan).

Omsättning: 3,8 miljoner kronor (2018/19)

Huvudpartners: OEM, Strömsholmen, SweTouch, Tranås Energi mfl.
Kända egna spelarprodukter: Torsten Sparv, Jan Andersson, Ove Eltin, Jan Rylander, Martin Landström, Ted Haraldsson, Matilda Svenler, Frida Rutqvist (Erlandsson)

VETLANDA BK
Grundades: 1945

Antal medlemmar: Ca 450

Titlar och utmärkelser: Svenska mästare 1986, 1991, 1992. 17 SM-guld i junior- och pojk-SM 1995-2019.

Omsättning: Ca 7,8 miljoner kronor (2018/19)

Huvudpartners: Myresjöhus, Hydro, Elitfönster, Plannja, Skobes

Kända spelare: Pontus Vilén, Tobias Nyberg, Pontus Blomberg

Hemsida: vetlandabk.se

ÅBY/TJURREDA IF

Grundades: 1946

Antal medlemmar: 1200

Titlar och utmärkelser: Årets Idrottsarena 2019, Årets Kronobergare, Folksams Idrottsfond, Fortums Idrottstipendium, Årets Idrottsförening 1993 m.m.

Omsättning: Ca 10 miljoner kronor (2018/19)

Huvudpartners: Rottne Industri, VIDA, BURDE, AMBRION Finans och Dynacon.

Kända egna spelarprodukter: Jesper Jonsson, Erik Lizén, Filip Bringe, Viktor Birgersson, Arvid Johannisson, Jonathan Svensson.

Hemsida: laget.se/abytjureda

SMÅLÄNDSKA LAG I DE HÖGSTA SERIERNA:

Elitserien
Vetlanda BK                     
Åby/Tjureda IF

Allsvenskan              

Nässjö IF                          

Division 1

Jönköping Bandy              
Oskarshamn BS               
Skirö AIK                       
Tjust Bandy                      
Tranås BoIS

Division 2                     

Fredriksbergs BK              
Målilla GoIF                     
Månsarp IF                        
Waggeryds IK                   

Datum: 2019-12-25

Kommentera gärna artikeln »

REDAKTIONEN ÖNSKAR VÅRA LÄSARE ETT GOTT NYTT ÅR. MOT NYA MÅL!

Datum: 2019-12-31

Kommentera gärna artikeln »

Blåsningen i Östersund

Krönika av Uno Grönkvist

 I förra månaden dömdes Östersunds FK:s förre ordförande Daniel Kindberg till tre års fängelse, näringsförbud i fem år och tillsammans med två kumpaner till skadestånd på 13 miljoner kr. Anledningen var ekonomisk brottslighet. Tingsrättens dom är överklagad till hovrätten.

 Svallvågorna efter domslutet har gått höga och inte mycket återstår att lyfta fram i nuläget, med ett undantag. Och det är den journalistiska bedriften att med outtröttlig envishet kritiskt granska den här skandalen under fyra års tid. Det ihärdiga grävandet i stark motvind har hamnat i skymundan, förmodligen beroende på att det är en liten landsortstidning som svarat för det. All heder åt Östersunds-Posten och tidningens grävreporter Linda Hedenljung.

  Det var Linda som satte bollen i rullning och så småningom fick hon hela redaktionen med sig. Andra medier hakade på. SVT:s Uppdrag granskning gjorde skandalen till en riksnyhet ...

Läs mer »

Datum: 2019-12-13

Kommentera gärna artikeln »

Sport & Affärers Årssummering 2019

- I samband med tidningens årliga julbord, i år på klassiska Den Gyldene Freden i Gamla Stan, Stockholm, delades diplomen ut till vinnarna i Sport & Affärers Årssummering 2019. Nedan följer våra motiveringar. Stort grattis till vinnarna och övriga nominerade för fantastiska insatser!


Årets idrottsevenemang
SKIDSKYTTE-VM 2019 I ÖSTERSUND

”Ett hållbart svenskt världsmästerskap som blev såväl en idrottslig som publik fullträff med nära 250 000 besökare i kommunen runt VM och 87 miljoner tittade globala tv-timmar. Bara i Sverige snittade antalet tv-tittare på 1,1 miljoner per vm-dag. För Skidskytteförbundet innebar VM ett tillskott på ca 8 miljoner kr. Lägg därtill betydande turismekonomiska effekter för regionen. Ett mästerskap i världsklass.”

 På bilden VM-generalen Patrik Jemteborn.

Årets idrottsförening
DJURGÅRDENS IF

”Föreningens representationslag på herrsidan tog guld i största sporten, spelade en jämn SM-final i ishockey och avancerade till basketens högsta serie under ett och samma år. Klubben arbetar metodiskt och framgångsrikt med en rad sociala projekt för tjejer och killar i olika åldrar och för en bättre supporterkultur. Har förbättrat sin ekonomi genom långsiktighet och samarbetslösningar över sektionerna. Har ett stärkt varumärke som attraherar en allt större publik.”

På bilden: Henrik Berggren, vd Djurgården Fotboll, Pelle Kotschak, varumärkeschef och vd för Djurgårdens IF(samtliga sektioner) samt Bosse Andersson sportchef Djurgården Fotboll.



Årets idrottsarena
ERIKSSON ARENA

”I en tid då försenade och kostsamma arenaprojekt tycks vara en normalitet i idrottsverige visar den lilla bandyklubben Åby/Tjureda IF och Växjö kommun att det går att genomföra arenaprojekt om bara viljan finns. Klubben, som tog steget upp i Elitserien i bandy i vintras, tog beslut om att bygga hallen i våras och ett halvår senare stod den färdig – finansierad med egna medel, insamlingar, ett lån från Växjö kommun och ideellt arbete från den lilla orten Åbys 450 invånare. Ett exempel på småländskt entreprenörskap i sin allra ädlaste form.”

På bilden: Bertil Sigvardsson, projektledare, Eriksson Arena.

 

Årets samhällsprojekt
PARKRUN
”Motionskonceptet Parkrun har under det senaste året växt och etablerats på nya orter med över 10 000 registrerade deltagare, mycket tack vare det enkla och inkluderande konceptet som bygger på att alla kan vara med under roliga och trygga förhållanden. Genom att varje vecka samla människor med olika bakgrund som kostnadsfritt kan gå eller löpa en utsatt sträcka i parkmiljöer eller grönområden, gör Parkrun en viktig insats för folkhälsan.”

På bilden: Deri Thomas, projektledare Parkrun Sverige.

Årets idrottssponsor
BAUHAUS 

”Har i år ytterligare förstärkt sin sponsorportfölj och sin synlighet genom två hemma-VM(Åre, Östersund) och genom partnerskapet med Fotbollförbundet under årets dam-VM. Bolaget visar att man menar allvar med att bygga svensk idrott för såväl gräsrots- som elitnivå och ser sponsring som en central del i sin varumärkesbyggande kommunikation.”


På bilden: Marknadschef Johan Saxne, BAUHAUS.

I juryn: Leif Nilsson, Gustaf Berencreutz, Pierre Eklund, Peter Rohmée, Frans Fransson, Jocke von Stedingk, Isabelle Widmark, Johan Thorén och Collins Luther Zola.

Foto: Sören Andersson

Datum: 2019-12-02

Kommentera gärna artikeln »

Fotbollsallsvenskan 2019 på natur- respektive konstgräs

  Årets svenska mästare Djurgården var inte bäst, varken på riktigt gräs eller på konstgräs, men Blåränderna var jämnast! I övrigt kan det slås fast att Hammarby klantade bort guldet på naturgräs, att IFK Göteborg skärpt sig orentligt och att GIF Sundsvall tappade allt på grund av att en tränare försvann.

Årets utfall sett lag för lag:

1 Djurgårdens IF

Mästare tack vare sin jämnhet. Ingen skillnad i inställning vare sig man spelade på det hemtama konstgräset (24 matcher) eller på naturgräs. DIF var näst bäst på plast och trea på naturgräs.

2 Malmö FF

Skåningarna tog 49 poäng på naturgräs (mot 41 förra året) men tappade en pinne på konstgräs. Trots den markante förbättringen klättrade man bara en placering i totaltabellen ...

Läs mer »

Datum: 2019-11-18

Kommentera gärna artikeln »

FOTBOLLSBÖRSEN HÖSTEN 2019

Klicka här för vår färska värdering av de allsvenska spelartrupperna! Det är som vanligt Gunnar Persson som gör analysen. Trevlig läsning!

Datum: 2019-11-08

Kommentera gärna artikeln »

Klyftorna bara ökar inom svensk elitfotboll

 Grattis Djurgården till allsvenska guldet 2019! För min del konstaterar jag att två trender som präglat de senaste säsongerna har blivit ännu mer markanta i år. Den ena är statistiskt bevisad. Den andra bygger på ett personligt omdöme som naturligtvis kan diskuteras.

 Det är ett faktum att de bästa lagen hör hemma i de största städerna. Alla klubbarna på den övre tabellhalvan med undantag för Elfsborg representerar Sveriges tre största städer. Det är väl knappast någon som är förvånad. Det är där publikunderlaget och sponsormarknaden finns. Money talks och rika klubbar blir ännu förmögnare när de kan luta sig mot sportsliga framgångar. Det börjar kännas som om de lag som trängs i tabellens undre halva mest är med som utfyllnad. Överraskningar därifrån är sällsynta. Senast skedde det när Östersund visade framfötterna, men som alla vet skedde det med hjälp av ekonomisk dopning.

 När det blir en allt bredare klyfta mellan de rika klubbarna och de mindre bemedlade i Allsvenskan så blir samtidigt en annan skillnad ännu mer uppenbar, nämligen den mellan högsta serien och Superettan. Som bosatt i Halmstad har jag sett samtliga Superettans lag detta år och är inte imponerad. Det stora problemet, som jag ser det, är att underhållningsvärdet ofta är nära noll. De klubbar som förekommer i denna serie ingår också i organisationen Svensk Elitfotboll. Men hör de kvalitetsmässigt hemma där? Jag tvivlar.

 Det är klubblojalitet och lokalpatriotiska känslor som bär upp denna serie och det är inte tillräckligt för att locka stor publik. En bidragande orsak till att många stannar hemma är naturligtvis möjligheten att se dessa matcher på C More eller Sportkanalen. Och de sändningarna, som i allmänhet bevakas från en enda kameraposition, utgör knappast någon marknadsföring för kommande matcher.

 I slutet av den gångna månaden framstod ojämlikheten klart mellan matcherna i de två högsta serierna. Den 27 oktober möttes BP och Varberg i en match som var betydelsefull för båda lagen. BoIS siktade mot avancemang till Allsvenskan och BP kämpade för att hålla sig kvar i Superettan. 473 åskådare kantade planen. Veckan innan såg jag Hammarby vinna över Malmö FF på Tele2 Arena inför 30 000 åskådare. Skillnaden mellan en match i Superettan och en i Allsvenskan kunde inte vara större, vare sig spel- eller publikmässigt!

 Kommer det alltid att förbli så här? Är det möjligt att göra något som kan förändra situationen? Och är det önskvärt? De som leder svensk elitfotboll – och särskilt de som ansvarar för den näst högsta serien – har en hel del att fundera på!

Uno Grönkvist

Journalist och författare.

Datum: 2019-11-03

Kommentera gärna artikeln »

Se Professionell idrott i repris

 NI SOM MISSADE ÅRETS PROFESSIONELL IDROTT ELLER VILL ÅTERUPPLEVA SEMINARIET
KAN GENOM VÅRT SAMARBETE MED SOLIDSPORT NU SE BÅDA DAGAR I REPRIS.
VI VILL TACKA ALLA SOM DELTOG FÖR TVÅ STIMULERANDE SEMINARIEDAGAR.
SPIORT & AFFÄRER OCH KARLSTADS KOMMUN

professionellidrott.se/tv-sandning/

Datum: 2019-09-27

Kommentera gärna artikeln »

NU ÄR SENASTE NUMRET UPPE MED VÅR TOPPLISTA ÖVER SVERIGES FRÄMSTA IDROTTSKOMMUNER 2019!

 KLICKA PÅ IKONEN HÖGST UPPE TILL HÖGER FÖR ATT LADDA NER NUMRET SOM BLAND ANNAT INNEHÅLLER RESULTATET AV VÅR KOMMUNRANKING MED KRITERIER OCH MOTIVERINGAR. MEN ÄVEN SM I SPONSRING OCH ELITSERIEN I KLUBBEKONOMI.
TREVLIG LÄSNING!

Datum: 2019-09-23

Kommentera gärna artikeln »

Tiotusentals idrottsledare finns men många fler behövs!

 Svensk idrott står och faller med sina ledare! Detta mantra har slagits fast otaliga gånger genom åren när idrottsrörelsen har diskuterats. Egentligen är det ett självklart påstående. Det är de tiotusentals ledarna som utgör ryggraden i landets största folkrörelse. Många analyser har gjorts för att försöka få vetskap om hur de ideella insatserna ska omräknas i ekonomiska termer och de har alla landat i astronomiska belopp.

 Men det finns en oro inför framtiden. Blir det möjligt att rekrytera nya ledare i samma omfattning som tidigare? Fritiden blir allt värdefullare för moderna unga människor som är inne i sina yrkeskarriärer, bildar familj, reser över hela världen och har svårt att få schemat att gå ihop. Samtidigt är det många som undrar varför just ledarna ska ställa upp utan ersättning när de aktiva idrottsutövarna inom många sporter får betalt och är heltids- eller deltidsproffs med ofta höga löner.

 Den status som gårdagens ledare på hög nivå kom i åtnjutande av är också borta. Under de decennier som jag varit verksam inom idrotten har ledarrollen gradvis tappat sin strålglans. Förr var de som ledde de stora publiksporterna välkända och förekom kontinuerligt i publiciteten. Riksidrottsmötena, den s k Idrottsriksdagen, hårdbevakades av medierna och alla som var intresserade av idrott visste vad ordförandena i RF, SOK och de stora specialidrottsförbunden hette.

 Varför är det inte längre så?

 Kan det bero på att dagens toppledare saknar sina företrädares karisma? Bilhandlaren och hockeybossen Richard Fagerlund var en estradör och fotbollens Tore G Brodd visste hur han skulle få publicitet. Hur många känner till namnen på dem som i dag står i spetsen för de stora arenaidrotterna? I stället har mediefokus flyttats till tränarna inom dessa sporter. Det är dessa välbetalda herrar som ständigt intervjuas, det är mot dem som TV-kamerorna riktas när de gestikulerar vid sidlinjen eller i spelarbåset.

 Man kan naturligtvis fråga sig om det spelar någon roll? Publicitet är inte allt och många ledare är förmodligen tacksamma att de slipper mediebevakningen. Å andra sidan finns det de som sporras av uppmärksamhet och inte gillar att arbeta i det fördolda. Att vara idrottsledare är inte särskilt glamoröst i våra dagar.

Eftertraktade svenskar

 Om detta faktum bromsat svenska ledare att nå topposter inom den internationella idrottsvärlden vet vi inget om. Men faktum är att en gång i världen var svenskar eftertraktade när det gällde ordförandeval i internationella förbund. ASEA-chefen Sigfrid Edström var den olympiska rörelsens ordförande 1946-1952. Den gamle höjdhopparen och dopningsprofessorn Arne Ljungqvist var vice ordförande i internationella friidrottsförbundet IAAF 1981-2007. Sist i raden av de riktigt stora elefanterna var den i somras bortgångne Lennart Johansson, som var UEFA-president i sjutton år.

 Idrottsvärlden har växt explosionsartat sedan Sigfrid Edström svingade IOK-klubban. Ledare från ett par hundra nationer konkurrerar numera om åtråvärda styrelseposter med allt vad de innebär av personliga förmåner. Korruptionen har ätit sig allt längre in i såväl personvalen som i internationella ledarskap. Kanske är det därför lika bra att svenskar inte längre är lika efterfrågade som de en gång var?

 Hur som helst, på gräsrotsnivån inom svensk idrott är behovet av nya ledare konstant stort. Så länge som barn och ungdomar söker sig till idrotten täcks de mest primära behoven tack vare alla pappor och mammor som lockas in i ledarroller som de i bästa fall behåller även när barnen har blivit vuxna.

Uno Grönkvist

Journalist och författare

Datum: 2019-09-02

Kommentera gärna artikeln »

Sponsring med förhinder

Krönika av Uno Grönkvist

 En liten artikel på bara några få rader smög obemärkt förbi för en tid sedan. Den handlade om klädmärkesjätten Nike som hade avslutat några sponsorkontrakt med kvinnliga friidrottsstjärnor därför att de väntar barn. En av dem är den amerikanska sprintern Allyson Felix, olympisk guldmedaljör på 200 meter. ”Detta är ett exempel på att idrottsindustrin fortfarande är för män och av män”, kommenterade hon upprört.

 Två andra friidrottare som var gravida drabbades också av uppsagda kontrakt, nämligen medeldistanslöparen Alysia Montano, även hon från USA, och den brittiska långdistansaren Jo Pavey. Bakom besluten låg företagets policy med prestationsbaserade utbetalningar som inte tog någon hänsyn till om atleterna var gravida.

 Nike kommenterade med glidande formuleringar och betonade det stora stöd som företaget i många år gett till kvinnliga toppidrottare. Och visst är det så. Nike är en av världens ledande idrottssponsorer sedan flera decennier med kontanter, kläder och skor.

 Det är lätt att säga att Nikes agerande är förkastligt. För att en kvinna blir med barn ska hon inte bestraffas. Men sponsring är mera komplicerad än så. Bygger den på affärsmässig grund – och det ska all seriös sponsring göra – måste sponsorn få utbyte av sin investering. Det är win-win som gäller!

 Om några av de sponsrade på grund av graviditet inte kan tävla och prestera under en längre period så är det naturligtvis olyckligt för sponsorn. Detsamma gäller också vid sjukdom och skada, som tvingar fram långa tävlingsuppehåll. För att inte tala om avstängning till följd av dopning, men sådana händelser garderar sig de flesta stora sponsorer emot genom en särskild paragraf i avtalen.

 Vad göra?
 Sponsorerna rör sig på minerad mark om de tar beslut som enbart gynnar dem själva men drabbar de sponsrade. För det är ju så att många elitidrottare är ekonomiskt beroende av de lukrativa sponsorkontrakt som deras agenter har förhandlat fram. För företag som så långt som möjligt vill slå vakt om sina investeringar inom idrottsvärlden är det klokt att undvika individuell sponsring och i stället lägga krutet på lag, klubbar och event. Visserligen elimineras inte riskerna på så sätt, men de minskar definitivt.

Uno Grönkvist

Journalist och författare

Datum: 2019-08-07

Kommentarer

Håller med föregående talare, den enorma kritik som sköljde över Nike skadade dem kommersiellt. Elitidrottare som Felix har enorma följarskaror på sociala medier, och de består även om den aktive tar ett mammaledighetsbreak. Här fanns en chans för Nike att istället slå mynt av att Felix nu kunde bli en förebild för mammor, en för de allra flesta företag viktig målgrupp. Men eftersom Nikes ledning (fortfarande) enbart består av män i 50-60 årsåldern, med bevisat tveksam moralisk kompass, så har man svårt att se att världens befolkning till hälften består av kvinnor. Det straffar sig, både varumärkesmässigt och intäktsmässigt.

Nils

Kommentera gärna artikeln »

Gothia Cup 2019

 Gothia Cup startade den 14 juli och pågår för fullt i Göteborg. Inför årets upplaga av Gothia Cup presenterade den anrika fotbollsturneringen flera nya samarbeten. Dessutom har turneringen genomfört två större justeringar i tävlings- och spelupplägget.

 För att fortsätta utveckla världens största fotbollsturnering och lösa bristen på boende etablerade Gothia Cup 2018 ett nytt spel- och boendeområde vid sjön Mjörn i Alingsås, fem mil nordost om Göteborg. Även i år har arrangörerna genomfört justeringar i tävlings- och spelupplägget. I klasserna G13, flickor som är 13 år gamla, och B13, pojkar som är 13 år gamla, har cupen i år övergått till att spela niomanna istället för elvamanna.

– Gothia Cup har infört niomanna eftersom vi tror på idéen med mindre planer och färre spelare på planen i unga åldrar. Vi tror på detta då det innebär fler bollbehandlingar per spelare, ett högre bolltempo och mer anpassade planmått, säger Niclas Andersson Freiholtz, cupgeneral för Gothia Cup.

  Den andra stora nyheten i tävlings- och spelupplägget är att samtliga finaler kommer att spelas under lördagen på Gamla Ullevi och SKF Arena på Heden till skillnad från tidigare år då alla finaler har spelats på Gamla Ullevi under både fredagen och lördagen.
– I och med att turneringen växer från år till år har det också blivit fler matcher för lagen i slutspelet innan de kan ta sig till en eventuell final. För att lagen ska hinna spela alla matcher flyttas därför fredagens finaler nu fram en dag.

Flera nya samarbeten

 Main partner till Gothia Cup är sedan flera år tillbaka industriföretaget SKF som har namngett arenan på Heden och möjliggör att över hälften av matcherna livstreamas i realtid. De har även startat förturneringar i 20 olika länder, ”Meet The World”, som ger barn och ungdomar med olika bakgrund möjlighet att deltaga i Gothia Cup. Inför 2019 presenterade Gothia Cup flera nya samarbeten, bland annat är sportvarumärket Puma turneringens nya officiella sport brand.

– Förutom att ingå i försäljningen och utvecklingen av vår merchandise är Puma avsändare för våra elitklasser, Gothia PUMA Trophy G17 & B17 för 17-åriga flickor och pojkar. Dessutom är NEH en ny Official partner som kommer att driva vår merchandise och försäljning i alla kanaler.

Coca-Cola, som har skrivit ett nytt treårsavtal med Gothia Cup, är som vanligt på plats under turneringen. Precis som tidigare år driver företaget Skills Arena på Heden, där publik och deltagare testar sina fotbollsfärdigheter på fem olika stationer.

– Coca-Cola är även huvudpartner till Gothia eCup som är tillbaka, men med ett nytt upplägg. Den första turneringen 2019 spelades från maj till juni online på EA SPORTS FIFA19 där vinnaren fick en heldag på Gothia Cup tillsammans med det svenska e-fotbollslandslaget. Den andra turneringen avgörs i november i år, säger Niclas Andersson Freiholtz.

Respect Every Body
  Turneringens partners Tingstad, Svensk Fast och Danfo riktar sin aktivering genom att stötta olika fadderlag i Gothia Cup Foundation, där turneringen samlar sina CSR-projekt. Gothia Cup har länge arbetat för jämlikhet och jämställdhet för såväl nationalitet och kultur som kön.
– 2017 startade vi Respect Every Body som tar upp frågan om hur vi uppträder mot varandra även utanför planen. Med Respect Every Body vill vi medvetandegöra frågan om eget ansvar och respekten för ens egen och andras kroppar för att minska sexuella ofredanden i dagens samhälle.

 I år har Gothia Cup dessutom släppt en informationsfilm som uppmanar deltagarnas föräldrar att låta barnen spela utan att själva bli för engagerade. Se filmen här! 

Text: Pierre Eklund
 

Fakta Gothia Cup
Datum: 14–20 juli i Göteborg.

Arrangör: BK Häcken.

Antal deltagare: Över 1 700 deltagande lag från 82 nationer.

Medier: Lokal-tv, lokal radio, svensk och internationell press, egen livestreaming.

Största sponsorer: SKF (huvudpartner), Coca Coca-Cola (huvudpartner Gothia eCup)

Kronfågel, Liseberg, Länsförsäkringar, Marshall, McDonald's, PUMA, Turkish Airlines, Volkswagen, samt GB Glace och SEB

Turistekonomisk omsättning: 500 miljoner kronor (Göteborg & Co)
Omsättning: 70 miljoner kronor (2018)

Funktionärer: 2 500 funktionärer.

Premiärår: 1975.

Publik: Gothia Opening Ceremony, 51 220 personer; besökare Gothia Heden Center, 420 000 personer; besökare Gothia Kviberg, 200 000 personer.

Hemsida: www.gothiacup.se, www.gothiaecup.com

Datum: 2019-07-17

Kommentera gärna artikeln »

Guldkorn bland röster och rosé

  Du sitter på färjan till Visby och bläddrar i en broschyr med 3 500 seminarier. Det kan kännas lite hopplöst att välja. Efter ett antal besök på Almedalsveckan, under det som vissa kallar demokratifestival och andra för massivt roséjippo, lär man sig att inte planera för mycket. Då ökar möjligheten att hitta guldkornen och inte sällan genom slumpen.

Alla branscher samlade
  Min mentala sökordskompass för veckan var folkhälsa, besöksnäring och idrott (värt att notera att idrott inte fanns som sökbart ämne i officiella programappen). Den stora styrkan med Almedalsveckan är att den egentligen består av, bortsett från politiken som fortfarande ska vara ryggraden, en stor mängd branschkonferenser samlade på ett och samma ställe under samma period i en fantastisk miljö. Bygg- och fastighetsbranschen, sjukvården, kommunala sektorn, miljösektorn, spelbranschen, finansbranschen, kommunikationsbranschen, mediebranschen och självklart idrotten. Alla är här samlade innanför en ringmur nätverkandes i rofyllda gränder och på chinosrika mingel. För människor som tänker helhet framför detaljer och gillar helikopter är Almedalsveckan ett paradis för kroppen, knoppen och kompetensen. Halleluja.

Mötet med en legendar
Förutom den enorma kritiska massan av arrangerade seminarier ligger ett annat stort värde i spontana möten. Precis avstigen från färjan hamnar jag på ”Kallis” för att njuta och titta ut över havet. Det är även en självklar spontanmötesplats under Almedalsveckan (som för övrigt ingår i Wisby Strand Congress och Event vars chef är tidigare sponsorchefen på Svenska Spel tillika gotlänningen Johan Lindvall).

Johan sitter vid ett bord med sina kollegor i Elitfotboll Dams styrelse och dess ledning i form av Linda Wijkström - som är på plats för att driva frågan om elitfotbollen framåt. Det blir den första koppen i en lång rad av kaffe under veckan. Vid bordet sitter Patrik Andersson, alltså ”Bjärred” i folkmun. För det första visste jag inte att den forne VM-bronshjälten sitter med i EFD:s styrelse och inte heller att han arbetar för byggföretaget Serneke i nära samspel med grundaren Ola Serneke. Vi börjar prata om utmaningen med att kunna bygga idrottsanläggningar när kommuners ekonomi och framtidsutsikter påminner om de mörka molnen som tornar upp sig oroande i horisonten på väg in mot Visby.

Guldkornet bland seminarier
  Patrik berättar om ett seminarium som Serneke ska medverka i som arrangeras av Dagens Nyheter senare på eftermiddagen. Rubriken matchar mina sökord och har en intresseväckande rubrik: ”Kan man bygga för bättre folkhälsa? Och vem ska i så fall göra det?”

Det adresserar idrottens framtidsfrågor:
Varför ska vi idrotta?
Vad ska vi idrotta?

Var vi ska idrotta?
Hur ska idrottrandet finansieras?

  Stora frågor som flyger i luften för stunden i ömsom bris och i storm. Men ställer du fyra företrädare från; idrotten och folkhälsoperspektivet, det kommunala perspektivet, näringslivsperspektivet och arktitektperspektivet på ett podium så ramar det in frågan på ett talande sätt. Den uppställningen ihop med vässade frågeställningar av journalisten och moderatorn Niklas Ekdal, som för övrigt är kusin med Lennart Ekdal som årligen leder Sport & Affärers seminarium Professionell idrott, är en bra kombination.

Fyra perspektiv om idrottens framtid
Vi får oss serverade följande citat under seminariet:

 

FOLKHÄLSOPERSPEKTIVET

Carolina Klüft, verksamhetsledare för Generation Pep som arbetar för barn och ungas hälsa:

- Man ska ha rätt till att ha en god hälsa oavsett var du föds i Sverige. Vi måste titta på de hinder som finns för barn och unga att komma i rörelse och lösa det från samhällets sida. Vi i Sverige borde skämmas att att vi inte har fixat det, röt OS-guldmedaljören och skickade en passning till rikspolitiken:

- Jag tror att vi efter det att vi släppt årets Pep-rapport behöver samlas kring en nationella strategi för folkhälsa, med uppsatta kvanitiferibara mål som inte finns idag. Flera länder har antagit mycket skarpare mål än vad vi i Sverige har gjort när det gäller folkhälsa för barn och unga och även vuxna. Det skulle vara bra att kunna samlas till någonting nationellt och att någon tar ledartröjan och visar en riktning framåt i frågan.

KOMMUNPERSPEKTIVET

Christina Rapp Lundahl, kommundirektör, Järfälla om kommuners stora utmaningar med att tillgodose invånarnas alla behov inklusive idrottsanläggningar.

- Ingen tror att vi som kommun kommer klara av att bygga alla idrottsanläggningar själva. Vi måste i kommunerna fokusera på det viktigaste sedan mäste vi hjälpas åt med resten. Det allra viktigaste för en kommun är vård, skola och omsorg, och då finns folkhälsan där, men ingen kommun kommer klarar det här själv. Vi måste ta vara på privata initiativ från näringslivet och från idrotten.

NÄRINGSLIVSPERSPEKTIVET

Ola Serneke, grundare och ägare till byggföretaget Serneke om att bygga för idrotten i samhället i samverkan med kommuner och föreningslivet:

- Det måste vara flera som agerar gemensamt. Och det krävs att man ser nyttan med det och att man vågar samarbeta. Ta exempelvis Järfälla där man vågar tro på en idé och man lyfter den så långt att man driver igenom den i en detaljplan och man har samsyn på frågan. Sedan krävs det att man får med sig samhället att engagera sig genom föreningar. Det är fler parter som måste vara med och engagera sig helt enkelt.

ARKITEKTPERSPEKTIVET

Monica von Schmalensee, arkitekt, partner, White Arkitekter.

- När vi planerade våra samhällen för länge sedan planerade vi in allt. Vi planerade in simhallar, skolor, museum, idrottsplatser, teatrar och kultur. Vi var inte så enögda som vi är idag att vi bara klarar av att bygga en sak i taget, vilket är problematiskt. På den tiden var breddidrotten självklar och den var till för alla och det var gratis. Det här att klyftorna blir större när städerna växer är att det blir en ännu större utmaning att jobba mot att få ett inkluderande samhälle. Då är idrotten en otrolig viktig del i att göra att alla har samma rättighet och möjlighet, blickade Schmalensee bakåt och fortsatte att titta framåt:

- Vi måste bli bättre på att inkludera unga i vad de vill ha och inte komma uppifrån med vad de ska få. Vi måste bli bättre på att skapa  ett innehåll i de offentliga platserna. Det är en demokratifråga där idrott och kultur kommer in och hänger ihop. Vi har ju bästa förutsättningar genom att vi är ett föreningssverige. Sedan tror jag att vi måste kunna använda byggnader på olika sätt. Det kommer vara helt avgörande! Vi kommer inte att ha råd att bygga nya tjusiga hus hela tiden utan bygga av det vi till något bättre.

Hängränna och bredare stuprör
  Efter att lyssnat en trekvart växer det fram ett spännande mönster. Viljan och engagemang verkar finnas i stuprören utifrån respektive perspektiv. Svagheten är att hängrännan, som Caroline Klüft efterlyser, saknas. Det finns för många smala stuprör istället för den bredare sorten. Hur detta ska åstadkommas får vi återkomma till efter en tid i hängmattan. Kanske har nya steg tagits när det är dags att slå sig ned på Kallis igen nästa år under Almedalsveckan och ett i raden av alla tusentals spontanmöten. Men innan dess ses vi förstås på årets viktiga möte "Professionell idrott" i Karlstad den 24-25/9.

Text och foto: Johan Thorén

Klicka här för Almedalsseminariet ”Kan man bygga för bättre folkhälsa?  

Datum: 2019-07-16

Kommentera gärna artikeln »

The Telegraph vill ändra Status Quo

 Den 18 mars i år lanserades ”The Telegraph Women’s Sport”. Motivet bakom brittiska mediebolagets redaktionella satsning är bland annat att minska underrepresentationen av kvinnor i sport genom ökat medieutrymme och driva kampanjer för att öka tjejers idrottande.

 Det var säkert många britter som höjde på ögonbrynen när den ansett konservativa The Telegraph gav kvinnors idrottande en egen medieplattform.
- Det här sätter verkligen agendan för hela industrin och är ett landmärke inom sportmedia, förklarade Anna Kessel(bilden), redaktör för The Telegraph Women´s sport i samband med lanseringen .
- Genom åren är det så många kvinnliga sporthistorier som har försvunnit, glömts bort eller blivit undervärderade. Konsekvenserna av denna utestängning har känts av alla kvinnor och av unga tjejer i idrottshallar över hela landet. TWS har som mål att spela en roll för att rätta till balansen.

Män står för 80 procent

 I oktober 2018 släpptes den EU-finansierade rapporten ”Where are all the women? - Shining a light of visibiltiy of women´s sport in the media” i samband med konferensen Empower. Undersökningsföretaget Nielsen Sport hade gjort en undersökning i fem europeiska länder; Storbritannien, Rumänien, Grekland, Malta och Sverige. Rapporten visar att medieutrymmet för kvinnors idrottande jämfört med mäns idrottande är signifikant mycket lägre. I fyra av fem länder når inte medieutrymmet över 10 procent av det totala sportmediautbudet.  Undantaget är Rumänien som gör det tack vare landets tennisstjärna Simona Halep.

  När rapporten diskuterades av representanter från bland annat Sport England(engelska motsvarigheten till RF), Channel 4 och kvinnliga olympier så identifierades representationen och synligheten som en nyckelfråga. Det är mot bakgrund av den utmaningen som The Telegraph och Anna Kessler vill leda förändringen.
- Vår mission är att skapa ökad synlighet för kvinnors idrott, ge ny publik till ämnet, visa nya röster, avslöja spännande historier, mästersportsbriljans och kampanjer om frågor som vi hoppas kommer att bidra till att skapa förändringar för kommande generationer av kvinnor och tjejer. Jag vill vara en del av att ändra Status Quo.

Mer än bara nyheter
Adam Sills, sportchef på The Telegraph, poängterar att TSW är mer än en redaktionell satsning.
- Telegraph Women´s Sport är ett mycket större engagemang för oss än enbart att rapportera om kvinnors idrottande och förhoppningen är att det ska tända gnistan för ett ökat intresse och engagemang hos våra läsare och hos sportfans.

 TSW vill inte bara driva på utvecklingen på den professionella idrotten utan även på gräsrotsnivå. I den nyligen lanserade kampanjen ”Girls, inspired” riktas fokus på jämställdhet och ungas deltagande i skolidrott. Statistik visar att bland barn och unga i åldern 11-18 år når endast åtta procent för tjejer och 16 procent för killar den dagliga rekommendationen för fysisk aktivitet. Det visar sig också att 70 procent av killar gillar när skolidrotten är tävlingsinriktad där motsvarande siffra är 50 procent för tjejer, enligt ”Youth sports trust survey of secondary school teachers”.

Bristande självförtroende hindrar rörelse
En annan studie “Youth sport trust and women in sport girls active survey” visar att när 30 procent av tillfrågade tjejer uppger två faktorer; bristande självförtroende och att inte vilja bli tittad på, som främsta skäl till att inte delta i skolidrotten.

- Enligt FN har sport kraften att förändra världen för kvinnor och tjejer. Trots det är det alltför ofta i skolor att sport ses som en andra klassens ämne på schemat och anpassat för ”sportiga barn” och ignorerar det faktum som visar att tjejer som utövar sport i större utsträckning blir högpresterande på arbetsplatser såväl som kan dra nytta av en bättre hälsa och ökat välmående. Generationer av kvinnor och tjejer har gått förlorade för idrott och fysisk aktivitet. Det är absolut nödvändigt att vi vänder tidvattnet och i det är skolidrott en viktig prioritet, säger Anna Kessel avslutningsvis.


TEXT: Johan Thorén

FAKTA – ANNA KESSEL
Ålder: 40 år.
Yrke: Journalist på The Telegraph och redaktör för plattformen ”The Telegraph Women’s Sport” sedan mars 2019.

Bor: London.
Bakgrund: Sportjounalist på The Guardian och Observer 2004-2019. Författare till boken ”Eat Sweat Play: How Sport Can Change Your Life” (Macmillan). Grundare av nätverket Women in Football.
Utmärkelser: Brittiska orden M.B.E.


Grundades: 1855 i London.
Chefredaktör: Chris Evans.
Inrikting: Konservativ.
Tidningsupplaga: 363 183 (dec 2018).
Räckvidd: Når 25 miljoner unika besökare i UK.
Aktuellt: Lanserade medieplattformen ”The Telegraph Women’s Sport” mars 2019.

Datum: 2019-07-10

Kommentera gärna artikeln »

SDHL och Gilrls in Sport ingår samarbete

 - Svensk ishockey besitter en enorm potential i att utveckla damidrott, inte bara sett till internationell tävlan utan även i att öka idrottsutövandet bland tjejer och kvinnor i Sverige samt den kommersiella sidan av idrottandet.

-  Damhockeyn fortsätter att växa, vilket vårt senaste historiska TV-avtal är ett av många exempel på, och vår vision är att fortsätta växa och pusha på kvinnors förutsättningar och rättigheter till idrottsutövan genom livet, säger Angelica Lindeberg, kommersiell chef på SDHL.

 SDHL tar nu viktiga steg för att utveckla just detta genom ett nytt samarbete med Girls in Sport, den Umeåbaserade organisationen som jobbar för att öppna upp för en idrottskultur som är skapad av, med och för flickor och kvinnor. Ett samarbete som riktar sig till såväl den professionella aspekten, med ledarskap bland elitidrottarna och utbildning till styrelsen, samt på gräsrotsnivå för att stärka framtiden för damhockeyn och kvinnligt idrottande.

-  Vi skrev nyligen, som första damhockeyligan i världen, ett nytt avtal som säkrar sändning av samtliga matcher för kommande säsong. En självklarhet för de större ligorna för män runt om i världen men långt ifrån självklart för kvinnorna. I vår liga är det dessutom alldeles för många spelare som slutar i en ung ålder då förutsättningarna för fortsatta idrottande inte är i närheten av vad männen besitter - något vi hoppas kunna arbeta på tillsammans med Girls in Sport både för våra nuvarande elitspelare och alla unga tjejer som upptäcker glädjen med ishockey i detta nu, säger Lindeberg.

- Vi anser att detta samarbete inte enbart handlar om att skapa en ”schysst deal” för spelarna i fråga om en professionell lön och förutsättningar för en idrottare på elitnivå, det här handlar även om att skapa långsiktiga, samt kulturella och strukturella förändringar inom idrotten. Det här involverar samarbete och att att vi stöttar varandra och inte enbart ser om oss själva. Vi vill specifikt arbeta med att utveckla ledarskapet inom damidrott och stötta tjejers passion för hockey.

-  Det är viktigt att unga tjejer och kvinnor i allmänhet får chansen att ha ett inflytande och känna att de skapar förändring och gör skillnad. Om vi kan stötta detta så kommer den välbehövliga kulturella förändringen att gå mycket fortare, adderade Lucy Rist, vd för Girls in Sport och skapare av the Strong Girls Program, ett sport baserat utvecklingsprogram för tjejer som samarbetet med SDHL även kommer att utgå ifrån.


SDHL och Girls in Sport har identifierat tre mål som ska kicka igång samarbetet:

1.  Vi vill få mer data om kvinnors erfarenheter inom Svensk Ishockey och vad för stöd de vill ha samt vad de känner att de behöver för att skapa sig större möjligheter att omfamna den roll de önskar. Detta kommer vi göra genom att Vi kommer att skicka ut en enkät som Girls in Sport är en del av att ha implementerat i ett europeiskt projekt som syftar till att se vilka barriärer som finns kopplat till kvinnlig ledarskap och genom det sammanfatta vad kvinnor är med om i termer av diskriminering och spränga barriärer.

2.  Vi vill stötta och driva spelarnas personliga utveckling. Baserat på vad undersökningen tar fram kommer vi år 2020 att driva en utbildning för damspelare eller kvinnor som redan besitter en ledarposition inom ishockey för att utveckla deras möjligheter till att påverka hockeyn på en mer strategisk nivå. 

3.  Vi vill stötta unga tjejer inom hockeyn. Vi kommer att driva vårt program kallat Strong Girls för de som har en tränarroll men även tillgängligt för spelare så att de inte enbart kan hjälpa de unga tjejerna med den fysiska och psykiska aspekten av hockeyn men även med deras ledaregenskaper. Dessa tränare kommer således ha verktygen för att använda hockeyn som ett redskap för att utveckla de unga tjejerna de coachar. Det här är ett sätt för att boosta unga tjejer inom hockeyn, expandera antalet som utöver ishockey gällande både elit och bredd samt arbeta långsiktigt med synen på ledarskap hos unga tjejer och kvinnor.

 Slutligen vill vi bygga partnerskap med andra som tycker det är viktigt med lika villkor inom ishockey, hållbarheten och tillväxten av svensk ishockey. Om vi kan jobba tillsammans har vi en mycket bättre chans att kapitalisera på vad vi anser har stor potential, avslutar Angelica Lindeberg och Lucy Rist.

Datum: 2019-07-03

Kommentera gärna artikeln »

Utan folkligt stöd inget OS

”I can say that the popular support of the Italians for this candidature may have made the difference. The Italian population displayed 83% of consensus about hosting the Games”.

 Så kommenterade IOK-presidenten Thomas Bach beslutet i Lausanne att tilldela arrangörskapet för vinter-OS 2026 till Milano och Cortina. En slutsats som säkert delas av många. Finns det en stark nationell uppslutning kring en OS-ansökan så är grunden lagd för framgång.

 Professionell information och opinionsbildning är en förutsättning för att lyckas i sådana här sammanhang. Man kan tycka att vi i Sverige borde lärt oss läxan efter sju tidigare OS-ansökningar som slutat i fiasko. Och det arbetet måste börja på hemmaplan! Det gäller att i god tid övertyga politiker, medier, näringsliv och, inte minst, allmänheten, att OS är bra för Sverige och i synnerhet för de tilltänkta värdstäderna. Alla svenska OS-generaler har hittills misslyckats med den uppgiften.

 Vi som varit med på den långa resan som inleddes i slutet av 1970-talet då Göteborg och Falun hoppades få arrangera de olympiska vinterspelen 1984 minns att något helhjärtat stöd för de olika kandidaturerna aldrig uppnåtts. Inte ens idrottsrörelsen som helhet har stått upp för en svensk ansökan. Det har alltid funnits förbund, som inte är med i det olympiska programmet, som fruktat att alla pengar under flera år skulle gå till olympiaförberedelser med negativa konsekvenser för dem själva om Sverige hade fått spelen.

 Den kampanjledare som satt störst avtryck är Olof Stenhammar, som föredrog att kalla sig OS-amiral eftersom han har ett marint förflutet. Med sina goda företagskontakter fick han med sig näringslivet i en kampanj som fick luft under vingarna. Jag var själv involverad i det arbetet under lång tid och kunde konstatera hur optimismen växte månad för månad. Jag minns den förväntan som låg i luften när IOK-beslutet skulle kungöras och var med på Stockholms stadion där storskärmar förmedlade beslutet från Lausanne. Tusentals blågula ballonger väntade på att släppas till väders när jublet bröt ut, men luften gick ur dem och festen var över innan den ens hade börjat.

 Att intensiv lobbying är nödvändig för att den brokiga samling som utgör IOK:s beslutande organ ska ta ”rätt” beslut är väl känt. Men saknas viljan och passionen i den nation som kryssar in sig på kandidatlistan är chansen till seger minimal. Alla som arbetar med information i företag, myndigheter och organisationer vet att det är viktigt att börja inifrån. När Telia, där jag på den tiden var informationschef, skulle sponsra friidrotts-VM i Göteborg med ett stort antal miljoner kronor, inledde jag med att under mer än ett års tid förankra beslutet inom koncernen på alla nivåer. Jag vill påstå att den absoluta majoriteten av de närmare 50 000 medarbetarna var entusiastiska och stolta när Telia blev nationell huvudsponsor och att det var en starkt bidragande orsak till att företaget utnämndes till evenemangets bästa sponsor.

 I övrigt, trots att jag varit idrottsentusiast hela mitt liv, gråter jag inga tårar över att Sverige gick miste om ett OS ännu en gång. När IOK gick in och kritiserade den svenska OS-budgeten för att den var orealistisk så ringde varningsklockorna. Risken hade varit stor att skattebetalarna i slutändan fått stå för en avsevärd del av kostnaderna trots försäkringar om motsatsen. Särskilt om en lågkonjunktur skulle inträffa åren fram till 2026.

Uno Grönkvist

Journalist och författare

Datum: 2019-06-26

Kommentera gärna artikeln »

Sverige får inte arrangera vinter-OS 2026

 För sjunde gången missar Sverige chansen att stå som värd för vinter-OS. Italien och Milano/Cortina vann IOK-omröstningen ikväll. Slut.

Datum: 2019-06-24

Kommentera gärna artikeln »

Nu är nya numret uppe!

 

 Nu kan du läsa vårt senaste nummer här på sajten. Numret har temat jämställd idrott och innehåller bland annat resultatet av vårt nya pris "Sveriges mest jämställda idrottskommun" . För att läsa numret klickar du på ikonen högst uppe till höger på sidan. Trevlig läsning OCH trevlig helg!

Redaktionen

Datum: 2019-06-13

Kommentera gärna artikeln »

Lennart Johansson har gått bort

 En av svensk idrotts största ledare någonsin har gått bort efter en tids sjukdom. Han var regissören bakom Champions League och spelade en avgörande roll för att Sverige fick arrangera fotbolls-EM 1992, med mycket mer. Till hans ära återpublicerar vi artikeln
Ärlighet varar längst från 2007.

Datum: 2019-06-05

Kommentera gärna artikeln »

Höstkänning för VM i Qatar

 Från firade världsmästare i juli 2018 – till försumbara lagspelare i juni 2019.

Den stagnerande utvecklingen för Paul Pogba i Manchester United och Samuel Umtiti i Barcelona beskriver på ett sätt hur fotbollens Champions League kommit att överflygla VM. Vem kommer att bry sig om VM i Qatar?

 Khalifa International Stadium i Doha. Spelplats för herrarnas fotbolls-VM i Qatar, 2022.
 
 Mellan den 21 november och 18 december 2022 äger nästa fotbolls-VM för herrar rum. Plats: Qatar. FIFA har på grund av vädermässiga förutsättningar tvingats skjuta turneringen ett halvår framåt i tiden. Även om det låter som en avlägsen framtid är vi snart där. Från klassiska fotbollssmetropoler som Rio de Janeiro och Paris bryter VM-fotbollen ny mark i och med inträdet i arabvärlden. Spännande, men också ovisst.

Inte minst för att den månadslånga turneringen äger rum mitt i ligasäsongen.

De stora europeiska klubbarna brukar knota och gnälla över minsta förändring. Att träningslandskamperna försvann var ingen slump. Nu ska de blidka de egna fansen med cup- liga- och Champions League-spel med ett långt VM-uppehåll inbakat i den redan späckade säsongen.

Skadekänning?

 Det ska bli intressant att se hur många spelare som plötsligt har en skadekänning i början av november 2022…När klubbdirektörer och agenter viskar i örat kan nog VM få stryka på foten för den som vill se över sitt eget hus hellre än att representera sitt land. Att en VM-framgång borgar för suveräna ligainsatser är inte alltid säkert. Det tycks alltid finnas ett pris att betala. Svårigheten personifieras kanske bäst av Paul Pogba, primus motor och målskytt i VM-finalen för Didier Deschamps franska musketörer, men satt på undantag av José Mourinho och en skugga av sitt forna jag även under Ole-Gunnar Solskjaer.  Franske mittbacken Samuel Umtiti, som avgjorde VM-semifinalen mot Belgien, har gått ett liknande öde till mötes – petad till bänken när klubblaget Barcelona kraschade ur Champions League mot Liverpool. 

 Då spelade det ingen roll att det står världsmästare på visitkortet. Skador förryckte säsongen för den spelskicklige mittbacken, men tränaren Ernesto Valverde har inte heller förmått ge honom mandat för att växa som Umtiti gjorde under VM.

Risk för marginalisering

 I världsmästarnas frånvaro har Champions League ännu en höst och vinter tagit grepp om fotbollsvärldens intresse. Från alla världsdelar kommer de – stjärnorna som får folk att köpa årskort och fylla läktarna. Det finns inget som tyder på att Lennart Johansson skapelse från början av 90-talet ska tappa i attraktionskraft. Tvärtom riskerar turneringen att marginalisera VM. Det kommer att märkas när bollen sätts i spel i Qatar.

Jan Majlard

Datum: 2019-05-13

Kommentera gärna artikeln »

All-time high för svensk sponsring men är den jämställd?

Krönika av Uno Grönkvist

 Svensk sponsring uppgår till 7,2 miljarder kr om året enligt Institutet för Reklam- och Mediemätningar IRM. Det innebär all-time high med drygt nio procent av de totala marknadsinvesteringarna. Som en jämförelse kan nämnas att företagen satsar mer på sponsring än på TV-reklam, något som förmodligen kommer som en överraskning för många.

 Sponsring har på några få decennier utvecklats från något märkvärdigt, nästan exotiskt, till en vardagsföreteelse. Därför uppmärksammas den här verksamheten allt mera sällan i medierna och t o m rekordavtal smyger oftast omärkligt förbi. Annat var det förr! Jag betraktades som guru inom det här området, var ordförande för Svenska sponsringsföreningen, skrev fyra böcker i ämnet och for land och rike runt och föreläste om hur idrotten skulle agera för att få sponsorer och företagen för att få avkastning på placerade pengar.

 Men fortfarande händer det att det dyker upp intressanta notiser om sponsring. Först ut var Fair Pay, en stiftelse som jag aldrig hört talas om tidigare. Målet är att alla som idrottar ska få göra det på lika villkor. Det innebär bl a att sponsorpengarna bör fördelas jämställt ...

Läs mer »

Datum: 2019-05-07

Kommentarer

Jag läser sen flera år och med stort intresse Isabelle Widmarks(från Fairpay)krönikor i Sport & Affärer!

Anna Lindahl

Kommentera gärna artikeln »

Klirr i kassan men för få mål i kassen

  Daniel Brodin tog en utvisning efter åtta sekunder. Robert Ohlsson tog inte ut målvakten i slutskedet. De dåliga besluten och ett utsatt skadeläge på bärande spelare blev Djurgårdens fall i SM-finalen mot Frölunda. Trösten är det stora klirr i kassan som slutspelet ändå bidrog till för Stockholmarna.

 Inte ens ett utsålt Globen(13 850 åskådare) kunde bära fram stockholmarna till en sjunde match i Göteborg. Istället förstördes festen bara efter åtta sekunder när Daniel Brodin helt onödigt drog på sig en utvisning i mittzonen.

 Frölundaspelaren hade släppt pucken sedan flera sekunder när Brodin brakade på. Naturligtvis gjorde gästerna 1–0 på utvisningen och uppförsbacken var ett faktum.

Dif kom närmare i matchen, men var aldrig riktigt nära att hota tungviktarna från Götet anförda av Joel Lundqvist. Vid ställningen 2-4 med fyra minuter kvar hade Dif chansen att ta ut målvakten.

 Men tränaren Robert Ohlsson stod som paralyserad i båset trots att Adam Reideborn i kassen bara väntade på en signal. Tränaren verkade i stundens hetta där sakna både insikt och instinkt. Kanske för att han själv aldrig har spelat på högsta nivå?

Nå, DIF kan ändå titta tillbaka på en lyckad säsong. Även klubbens avpolletterade sportchef Thomas Johansson kan vara nöjd då han såg till att Leksand åter tog klivet upp.

Silly season

 Nu väntar en spännande silly season. Slående på senare år har varit hur många djurgårdare som sagt hur kul det är att få spela hemma på Hovet bara för att omgående lämna till en annan klubb. Linus Johansson(FBK) och Markus Ljungh(HV 71) stack till exempel inför den här säsongen. Tunga förluster som man dock lyckades täcka upp. Hur blir det den här sommaren? Måste sportchefen Joakim Eriksson värva ihop ett nytt halvt lag?  Även om DIF är ensam herre på täppan i huvudstadens hockey för man en svår kamp mot landsortens jättar där samtliga innevånare håller på hemmalaget.
 

Frölunda Indians har här en neutral fördel jämfört med Göteborgs fotboll där IFK, GAIS, ÖIS och Häcken slåss om anhängare och sponsorskraft.

En AIK-are skulle aldrig komma på tanken att stödja Djurgården och vice versa. AIK Hockey med enträgne sportchefen Anders Gozzi börjar förresten om från scratch, med både spelare och tränare från de egna leden. Gott så.

Svensk hockeys historia

 Signalen att egna juniorer får ta klivet upp i A-laget är ovärderlig och svensk hockeys största intäkt på fortsatt framgång – inte minst bevisat av minikronornas VM-seger.

Jag njöt i fulla drag av Albert Svanbergs och Jens Linds tv-dokumentär om Svensk hockeys historia i SvT. Man lyckades verkligen tydliggöra hur mycket uppväxt, miljö, kamratskap och ledarskap betyder för en hockeyspelare.

 Tumba, Garvis, Lill-Strimma, Sterner och de andra ikonerna får hela tiden efterföljare. Det sägs att fotbollen är Sveriges nationalsport. Fan vet.

Hockeyn har högre i tak. Talangerna tillåts storma fram på bred front.

Och snart börjar VM.

Jan Majlard

Foto: Bildbyrån

Datum: 2019-05-03

Kommentera gärna artikeln »

Dömer domaren?

 Uttrycket ”Domaren dömer” gäller inte längre. Är det inte granskningsrummet som avgör händelserna så är det spelarna. Hockeyns Joel Lundqvist och fotbollens Sebastian Larsson har fått skaffa sig ett alldeles för stort inflytande över rättsskiparna.

 37-årige Joel i Frölunda har det inte helt lätt att hänga med längre. Inte så konstigt när hockeyn går i raketfart. Men den oöme centern klarar sig ändå bra på sin smartness i rinken. Han är en mästare på att stå i vägen och haka så där lagom. Som Skellefteås ålderman Jimmie Ericsson ungefär.

 Joels inflytande på domarna börjar dock gå över styr. Det är illa nog att höra domarna ”coacha” spelarna inför ett nedsläpp. Joel har för vana att söka upp domarna i var och varenda spelavbrott för att vädja sitt missnöje och så tvivel.

Det är anmärkningsvärt att Linus Öhlund & kompani i svartvit dress står ut med uppvaktningen, även om Joel är Frölundas kapten. Så många synpunkter ska inte tillåtas fara genom luften opåkallat. Inte ens om det är SM-final.

 Fotbollens svar på Joel Lundqvist är AIK:s Sebastian Larsson. 33-åringen har aldrig accepterat ett domslut. Hans sätt att slå ut med armarna och skaka på huvudet efter en avblåsning har blivit till en reflex. Det är en gåta att de allsvenska domarna inte tröttnat på honom och delar ut gula kort för ofoget.

 Det klart att domare kan påverkas av snack. De är inte mer än människor, som de själva brukar påpeka om något fel begångets. Här kommer granskningsrummet in i bilden. Detta ständiga repriserande av mål börjar också tära på ishockeyns varumärke. Rätt ska vara rätt, säger den nitiske. Jo, men då kan väl gubbarna framför videoskärmarna lika bra få varsin visselpipa. Domaren tillåts ju ändå inte döma fullt ut då hans instinkter så ofta rättas till ovanifrån. 

 Tacka vet jag Jack Taylor, slaktaren från Wolverhampton, som blåste straff för Holland i första minuten i VM-finalen mot Västtyskland 1974 sedan Johan Cruyff fällts av Uli Hoeness(alla trodde det var Berti Vogts, men backen hann inte med).

 Taylor pekade direkt på punkten och det hjälpte inte hur mycket Kaiser Franz Beckenbauer gick bredvid och klagade. Av svenska fotbollsdomare höll Ulf ”Utta” Eriksson och Peter Fröjdfeldt högsta klass. De hade modet att ta tuffa beslut – baserat på integritet, förmågan att läsa spelet. De var även utrustade med en vass tunga. Den begåvningen hade också Ulf Rådbjer, Sveriges sannolikt bäste hockeydomare genom tiderna. Han hade själv spelat på högsta nivå och kunde varenda tricks i boken.

 Jag fick förmånen att följa honom på nära håll under en match. När det gnälldes som värst från någon spelare kunde Rådbjer fräsa ifrån: ”Du som är så jäkla dålig ikväll ska inte säga nåt”. Sen blev det tyst. Domaren dömde.




Jan Majlard

Datum: 2019-04-30

Kommentera gärna artikeln »

FOTBOLLSBÖRSEN VÅREN 2019

 

Klicka här för vår färska värdering av de allsvenska spelartrupperna! Det är som vanligt Gunnar Persson som gör analysen. Trevlig läsning!

Datum: 2019-04-25

Kommentera gärna artikeln »

Snabb, snabbare, snabbast.

 När tempot skruvas upp i SHL finns det allt mindre plats för lirare. Sarg- och närkamper dominerar. En spelare bryter mönstret. Tack för att du finns, Dick Axelsson!

 Djurgårdens gänglige dribbler skulle kunna beskrivas som en utdöende art. En dinosaurie med känsliga handleder och blick för spelet. Men hans existens är hotad.

AIK:s gamle stjärncenter Rolf ”Råttan” Edberg, som nyligen fick sin svartgula tröja nummer 10 upphängd i taket på Hovet, uttryckte oro i Aftonbladet när han efterlyste fler aktörer i SHL som spelar med huvudet. Snabbheten har till viss del dödat spelet i en utveckling som går allt mer mot NHL. Pojk- och juniorhockeyn följer i samma sprintspår. Utan extremt hög fart är du inget att räkna med.

Befriande dragningar

 Så befriande då att se Dick Axelssons långa klubba behandla pucken och med långa, svepande dragningar få över motståndarna på fel ben.

Vissa matcher i vinter har han ensam varit värd entrépengen. 

Typiskt nog är 31-åringen, som så många andra fick sin hockeyuppfostran i Huddinge, satt på undantag i den tempostinna hockey som spelas i vår högsta serie.

Djurgården som lag personifierar den extrema arbetsinsatsen. När alla slaviskt följer tränaren Robert Ohlssons mantra vinner man ofta matcherna. Men så fort det smyger sig in ett ”det fixar sig” i spelarnas medvetanden förlorar man lika ofta jämna matcher.

Kollektivet kontra individen
  DIF:s framgång tycks bygga mer på kollektiv kraft än individuell stjärnglans. Låt vara att återbördade Jacob Josefson fått mycket beröm son center i förstakedjan.

En sådan uppburen ställning i laget skulle Dick Axelsson aldrig få. Ändå är det just han som ser öppningarna och hittar passningar och avslut bättre än någon annan i laget. Dick har i vissa matcher sett ut att sprattla som en fisk utan vatten på sin kant – syrefattig och hamnande på mellanhand i spelet utan puck. 

När han ändå aktivt bidragit till att avgöra matcher är det som om det inte räcker.

Han måste alltid jobba mer för laget. Den ställning som kreativ stjärna Dick hade i Färjestad kommer han aldrig att få i Djurgården. Jag högaktar honom även för att han alltid säger som det är. Ingen sågar sig själv lika brutalt som Axelsson.
 

Inget politiskt korrekt tjafs – är domarna dåliga ska de får höra det.
 Att rättskipare Wolmer Edqvist anmälde Dick för osportsligt uppträdande efter en match och fick honom avstängd var ett lågvattenmärke. En bra domare hade naturligtvis stått upp och skrikit tillbaka om hur dålig djurgårdaren varit i matchen som man just förlorat. Som Ulf Rådbjer gjorde i alla år han utsågs till Sveriges bäste domare av spelarna.

 Hockey ska vara känslor – utfört av spelare som kan bjuda på sig själva och som kan ”göra en gubbe”. Som Dick Axelsson.

Text: Jan Majlard
Foto: Bildbyrån

Datum: 2019-04-18

Kommentera gärna artikeln »

Ny certifiering för hållbara evenemang

Nu går det att hållbarhetscertifiera idrottstävlingar, festivaler, mässor, konferenser, företagsevent och andra stora möten och event. Det finns ett behov inom mötes- och evenemangsbranschen att arbeta mer hållbart, dvs med miljömässiga, sociala och ekonomiska aspekter. I dagsläget saknas det ett arbetssätt som både inspirerar och vägleder men också kan pusha branschen framåt. Av denna anledning lanserar Greentime ”Certifieringen Hållbart Evenemang.
 Hållbarhet upplevs ofta komplext och svårbegripligt och de alternativ som idag finns för arrangörer är antingen en ISO – certifiering som inte många mäktar med eller de diplomeringar som endast fokuserar på miljöfrågor. Evenemangsarrangörer som vill arbeta konkret med hållbarhet och visa upp sitt engagemang i hela hållbarhetsarbetet hamnar mellan stolarna.
 För 3 år sedan skapade Greentime ett användarvänligt digitalt verktyg som skulle ge arrangörer struktur och vägledning på ett inspirerande sätt; planeringsverktyget Hållbart Evenemang. Verktyget används idag av hundratals arrangörer runt om i landet och har hjälpt många arrangörer att arbeta mer hållbart. Det som har saknats och vad kunderna efterfrågar är ett kvitto på sitt arbete. Nu tar Greentime steget att växla upp verktyget till en tredjepartscertifiering.
-Vi tycker att det saknas ett sätt för arrangörer att stoltsera med vad de presterat. Så vi bestämde oss för att inte vänta på någon annan och själva ta fram en tredjepartscertifiering som kan intyga arrangörers fina arbete. Vi vill skapa något som verkligen kommer till nytta, något äkta som gör att fler arrangörer tar ytterligare kliv och arbeta mer hållbart. Arbetssättet måste vara lustfyllt och inspirerande men samtidigt måste kraven vara rimligt hårda. Som en liten aktör är detta ett stort steg och vi har varit noga med att göra allt enligt konstens alla regler med tredjepartsrevisor, mätbara kriterier, protokoll etc. säger Simon Strandvik(bilden), vd på Greentime.

Redan stor efterfrågan
 Även om certifieringen med sina fulla kriterier lanseras idag har flertalet arrangörer bestämt sig för att försöka nå certifieringen för sina evenemang. Greentime har inlett samarbete med event- och kommunikationsbyråer runtom i Sverige, så nu kan deras kunder enkelt ta kliv att gå mot en hållbarhetscertifiering. Två av dessa aktörer är 2makesense AB i Göteborg och Axaco Event System.

Om Certifieringen
 Hållbart Evenemang Syftet med certifieringen är att möten och evenemang ska bli mer hållbara, för det finns mycket att göra. För att uppnå certifieringen arbetar arrangören bakom evenemanget i planeringsverktyget Hållbart Evenemang där det är markerat vilka frågor som är obligatoriska. Evenemanget måste också uppnå minst 50% av de poäng som går att plocka i verktyget. När arrangören känner sig klar kopplas en extern revisor in som granskar svaren och vid godkänd revision har arrangören rätt att kommunicera att evenemanget är ett certifierat Hållbart Evenemang. Platskontroll genomförs under evenemanget och därefter får arrangören ett protokoll med iakttagelser och förbättringsförslag. Längs vägen finns Greentime som en stöttande pelare.

Datum: 2019-04-11

Kommentera gärna artikeln »

Regeringen säger ja till vinter-OS 2026

 Regeringen stödjer Sveriges ansökan om att arrangera vinter-OS 2026. De har lämnat den nödvändiga säkerhetsgarantin. – Det kan bli ett lyft för hela Idrotts-Sverige, därför är det kul att kunna ge det här beskedet, säger idrottsminister Amanda Lind till TV4. Regeringen har valt att gå in med en säkerhetsgaranti och stöttar Sveriges ansökan till vinter-OS 2026.
 De garanterar den yttre säkerheten vad det gäller exempelvis polisiära insatser och visumfrågor. Sveriges olympiska kommitté, SOK, fick beskedet på tisdagsförmiddagen.  OS-projektet kommer att ha en budget på 13 miljarder kronor. Sveriges olympiska kommitté säger att det inte kommer att belasta skattebetalarna. Två tredjedelar av kostnaderna ska finansieras genom bidrag från IOK, en tredjedel av sponsorer. – Vi är glada, de här spelen kommer inte drabba skattebetalarna utan tillföra skattebetalarna, säger Peter Reinebo, verksamhetschef på SOK, till TV4. Stockholm är ett steg närmare OS 2026.
 Nu står det mellan Stockholm-Åre och Milano-Cortina. På fredag den 12 april måste SOK lämna  in den definitiva OS-ansökan. Internationella olympiska kommitté ska ta det slutgiltiga beslutet den 24 juni.

 Riksidrottsförbundet välkomnar regeringens beslut: -Vi har hela tiden sagt att politiken måste gå först och nu har ett beslut också kommit. Av erfarenhet vet vi att det krävs ett nära samarbete mellan de städer där tävlingarna hålls och idrotten – med statens stöd – för att idrottsevenemang i den här storleken ska bli så lyckosamma som alla parter vill och som hela landet kan känna stolthet över, säger ordföranden Björn Eriksson i ett pressmeddelande.

Datum: 2019-04-09

Kommentera gärna artikeln »

PROFESSIONELL IDROTT 2019 I KARLSTAD

NU ÄR PROGRAMMET KLART!
KLICKA HÄR FÖR PROGRAM OCH BOKNING!
SE TILL ATT SÄKRA DIN PLATS REDAN NU!

HJÄRTLIGT VÄLKOMMEN.

Datum: 2019-04-01

Kommentera gärna artikeln »

Primitivt slagsmål eller seriös sport

 Som bekant förlorade Alexander ”The Mauler” Gustafsson fighten om UFC-titeln mot amerikanen Jon Jones. Jag var opatriotisk nog att välkomna förlusten. Kanske kan den bidra till att minska hysterin kring den här ”sporten” i Sverige. Särskilt som svensken Ilir Latifi också gick på pumpen i samma gala.

 Jag är således inte inne i trendsuget kring MMA(Mixed Martial Arts). Expressens referat från The Maulers match tycker jag är förklaring nog: ”Domaren bröt matchen när Gustafsson hamnade på mage och Jones slog tunga otäcka knytnävsslag mot 31-åringens bakhuvud”. Är detta idrott?

 MMA bygger på fullkontakt där i princip allt är tillåtet med undantag för att sticka fingrarna i ögonen, nypa, bitas, dra i håret eller sparka motståndaren i skrevet. Trots det förekom såväl ögonpetning som skrevsparkar i den aktuella matchen.

Grekisk/romersk förlaga
 Den här typen av slagsmål är förvisso inte ny. Liknande fighter förekom i Grekland redan flera hundra år f Kr, men förbjöds när landets kristnades eftersom de ansågs allt för brutala. Tanken går också till gladiatorspelen i antikens Rom. Men där var förutsättningarna annorlunda. Flertalet gladiatorer var dödsdömda förbrytare, krigsfångar eller slavar som inte hade något val. De förvarades inlåsta mellan gladiatorspelen och för dem handlade det verkligen om en kamp på liv eller död, allt för att behaga de blodtörstiga åskådarna. Man skulle kunna tro att människan har civiliserats under de århundraden som förflutit sedan dess. Men när MMA och en del andra kampsporter haussas i medierna och drar allt större publik, kan man undra. Så här skrev krönikören Mats Olsson i Expressen efter titelmatchen i Los Angeles: ”UFC är förmodligen lika mycket eller mer show och brutal underhållning än sport. Den här typen av evenemang drar både kändisar, rockmusiker, rappare och gangsters och det finns en elektricitet i luften som man inte hittar nån annanstans”.

 Publiken är ute efter knockout och blod, tro inte annat! När jag för många år sedan bodde i New York såg jag en hel del boxningsmatcher. Inte bara i Madison Square Garden utan också på mera obskyra ställen. Jag minns fortfarande hur publiken unisont vrålade ”Kill him, kill him” när en boxare hade övertaget och höll på att slå ut sin motståndare. I sådana sammanhang kommer det mesta primitiva inom människan fram i full dager. Boxningen, även den professionella, har som bekant ett regelsystem för att minska risken för svåra skador eller dödsfall i ringen. Inom MMA är gränsdragningen betydligt mer diffus och generös.

Dopning vanligt

Jon Jones har fällts ett par gånger för dopning men välkomnas ändå som en hjälte i oktagonen. Flera av utövarna har kriminell bakgrund och många av åskådarna hör hemma i sådana kretsar. MMA är inte den enda kampsporten som kan ifrågasättas. Jag läste nyligen en stor artikel i New York Times om thaiboxning i Thailand. Ett nytt problem är att många av den sportens utövare är barn, även flickor, från tio år och uppåt. Anledningen är densamma som gäller inom den utspridda prostitutionen i landet, nämligen fattigdom. Att tidningen uppmärksammar verksamheten beror på att en ung boxare nyligen avled efter en match. I en värld där vardagen allt mer präglas av hot, misshandel och mord behöver vi inte underhållning – än mindre idrott - som premierar hänsynslöst våld.

Uno Grönkvist

Journalist och författare

Datum: 2019-04-01

Kommentera gärna artikeln »

Ny undersökning visar stort stöd för Sveriges OS-ansökan

 Av svenskarna är 17 procent emot ett vinter-OS och Paralympics i Sverige 2026 – medan 55 procent är för. Detta är siffror som presenterats i en ny undersökning som Internationella Olympiska Kommittén har genomfört.

­­– Detta visar på en enorm förändring till det positiva där en majoritet i vårt land och Stockholm vill ha vinter-OS och Paralympics 2026. Vi har en majoritet för och en andel negativa som drastiskt har gått ner. Det är ett fantastiskt resultat, säger SOK:s ordförande, Mats Årjes.

Det är i en ny undersökning, genomförd av det internationella opinionsinstitutet Publicis Media på uppdrag av Internationella Olympiska Kommittén (IOK) som dessa siffror har presenterats.

 Där går att läsa att 55 procent av svenskarna är för vinter-OS och Paralympics i Sverige 2026 och endast 17 procent är emot.

– Det är positivt att 55 procent av svenskarna säger ja till OS och Paralympics i Sverige. Det är ett bevis på att allt fler tar till sig det nya i hur OS och Paralympics ska arrangeras utan att belasta skattebetalarna Det visar också att det vi känner i kampanjen, att stödet för ett vinter-OS och Paralympics i Sverige växer för var dag, säger kampanjens vd Richard Brisius.

 Totalt har 2 443 intervjuer genomförts under tiden 7–19 februari. Där svarade 55 procent ”ja” på frågan om de är för att Stockholm Åre står som värd för OS och Paralympics 2026.

– Det här känns jätteroligt, att vi dels har fått en ökning på ”ja” men också en minskning på ”nej”. Det känns som att folk börjar förstå mer, vad det innebär med den nya agendan, men nu förhoppningsvis så har det slagit igenom lite bättre, säger Gunilla Lindberg som är ledamot av IOK:s styrelse och generalsekreterare för SOK.

 Sveriges ansökan om att få arrangera vinter-OS och Paralympics 2026 lägger framför allt fokus på två saker. Hållbarhet och flexibilitet, något som IOK:s vd Christophe Dubi menar att Sverige lever upp till.

– Vi har OS-ansökningar från både Sverige och Italien som passar perfekt in på vår filosofi med Agenda 2020, vilket innebär att du ska använda det du redan har tillgång till och inte bygga någonting nytt om det inte är nödvändigt. Den visionen tycker jag att vi ser i denna ansökan. Så sett ur denna synpunkt, är det en fullpoängare, säger Dubi.

IOK:s utvärderingskommission har varit på besök i Sverige 11–16 mars där de besökt de tilltänkta OS-städerna Stockholm, Åre och Falun, samt alla anläggningar.

–  Vi är väldigt nöjda med alla svar vi fått under den här fantastiska veckan, säger Octavian Morariu, ordförande för IOK:s utvärderingskommission.

Datum: 2019-03-16

Kommentera gärna artikeln »

IOK utvärderar Sveriges ansökan

 Idag, måndag, inleder Internationella Olympiska Kommittén (IOK) ett veckolångt besök i Sverige där en grupp på cirka 15 personer ska besöka de tänkta arenorna till vinter-OS och Paralympics 2026. Gruppen som ska utvärdera Sveriges ansökan består av IOK-delegater, experter och tjänstemän under ledning av IOK-medlemmen Octavian Morariu och IOK:s Executive Director, Christophe Dubi.

 Utvärderingsgruppen startar sitt arbete i Åre på tisdag morgon där de tas emot av bland andra Gunilla Lindberg, medlem av IOK:s exekutiva kommitté och generalsekreterare för Sveriges Olympiska Kommitté (SOK), Richard Brisius, VD för Stockholm Åre 2026, samt av SOK:s ordförande Mats Årjes.

- Det här är en viktig och spännande vecka i vårt arbete för att få arrangera vinter-OS och Paralympics 2026. Det ska bli roligt att få visa upp alla våra fina anläggningar och få beskriva hur vi vill genomföra vinterspelen om sju år. Det här är riktiga experter på området så vi ser också fram emot att lyssna på deras tankar och förslag hur vi eventuellt kan förbättra och förfina vår ansökan, säger Richard Brisius.

 Efter tisdagen i Åre reser gruppen till Stockholm för möten och arenainspektioner. På torsdagen blir det en bussresa fram och tillbaka till Falun och sedan fortsätter mötet i Stockholm fram till lördag lunch då det avslutas. Målsättningen är att gruppen ska besöka samtliga anläggningar, platser och arenor där vinter-OS och Paralympics 2026 ska genomföras.

 Gruppen kommer inte att besöka lettiska Sigulda denna gång, där bob, rodel och skeleton ska arrangeras. Den utvärderingen överlåter IOK till de internationella specialförbunden inom kälksport att utföra.

Utvärderingsgruppens medlemmar återvänder sedan till sina respektive hemländer för att åter samlas om någon vecka för ett utvärderingsbesök i Milano/Cortina – som precis som Stockholm Åre har ansökt om att få arrangera vinter-OS och Paralympics 2026.

Vem av Stockholm/Åre och Milano/Cortina som får arrangera OS och Paralympics 2026 avgörs vid en omröstning i schweiziska Lausanne 24 juni 2019.

Datum: 2019-03-11

Kommentera gärna artikeln »

Den döende bandyn

 Höstens beska besked att åtta av tio slutspelsklubbar visade minussiffror var en stark indikation på hur illa det står till för bandysporten. Det må ha varit en nyhet, men samtidigt har förfallet pågått en längre tid. Hellmyrs, Esplund, Löfstedt och allt vad lirarna heter har blivit ifrånåkta. Den uppväxande generationens uttryck ”is-bandy” säger egentligen allt. 

 Att bara Vetlanda och Vänersborg låg på plus överraskade mest för att inte även Villa tillhörde den exklusiva skaran. Det tyder på att spelarnas löner är väldigt höga i Lidköping. Publiken där sviker ju sällan, bortskämda som de är med genuin gladbandy som går tillbaka ända till Sten-Olof ”Loli” Sandströms dagar.

Både Vetlanda och Vänersborg har ju sålt en del spelare till skillnad från många andra. Det har uppenbarligen fått vågskålen att tippa över till rätt sida.

Jag undrar om  det skulle räcka med en fräck målskytt för att få tillbaka storpubliken till Zinken i Stockholm? Christoffer Fagerströms framfart, från just Vänersborg, tyder inte på det.

Portföljen försvann

”Fager” strosande på Hornsgatan väcker inga igenkännande blickar som målsprutan Jonas Claesson genererade för över 20 år sedan. Ett SM-guld skulle kanske ändra på den saken, men det är tveksamt. Fagerström får hålla till godo med uppmärksamheten när VM spelades på mammas gata i Vänersborg.

Rekryteringen, förutom på rättrogna orter som Edsbyn och Bollnäs, är inte enkel. Den enklare innebandyn tar allt fler förmågor.  

 Paradoxalt nog har utvecklingen med hallar på något sätt försvagat bandyns identitet. Portföljen skulle bort, kärnvärden förnyas. Den bistra verkligheten skulle förbättras. Men någonstans på vägen tappade man tråden. Det blev lite som Kejsarens nya kläder. Att SM-finalen flyttades tillbaka under bar himmel på Studenternas var förstås ändå ett stort nederlag för Svenska Bandyförbundet. Temat ”Tillbaka till Framtiden” funkade på film, men sällan i verkligheten. Det är verkligen trist att publiken sviker. En bra och svängig bandymatch är fortfarande laddad som en dramatisk pjäs över två akter ...

Läs mer »

Datum: 2019-03-06

Kommentera gärna artikeln »

Vinterfacit på gott och ont

Krönika av Uno Grönkvist

 Det nittiofemte Vasaloppet är avverkat.  Det fulltecknades redan ett år i förväg av 15 800 skidlöpare som var ivriga att betala närmare 2 000 kr var för att visa den styrka som krävs för att ta sig hela vägen från Sälen till Mora. Inte oväntat blev det norsk seger i herrklassen. Vem hade väntat något annat denna vinter då Norge har dominerat totalt i såväl längdspåren som de alpina backarna.

 Samma dag som Vasaloppet ägde rum avslutades längdskid-VM i Seefeld. Tolv intensiva tävlingsdagar med guld i damernas skidstafett som höjdpunkt ur ett svenskt perspektiv. Särskilt glädjande var nittonåriga Frida Karlssons internationella genombrott.

 Vasaloppet markerar traditionellt slutet på skidsäsongen. Men i år är det skidskytte-VM som sätter slutpunkten i Östersund. Vilken vinter det har varit! Två VM på hemmaplan, i härliga Jämtland. Bra tajming med tanke på Sveriges OS-ansökan.

 Att Vasaloppet och VM får berättigad uppmärksamhet är naturligt. Men jag antar att det är fler än jag som tycker att TV-bevakningen av skidor på längden och tvären har nått orimliga nivåer den gångna vintern. SVT har ägnat åtta timmar söndag efter söndag åt tävlingar av allehanda slag inom ramen för sitt Vintermagasin ...

Läs mer »

Datum: 2019-03-06

Kommentera gärna artikeln »

Evenemangsenkäten eventåret 2018

 Nu är den här – Sport & Affärers årliga evenemangsenkät gällande evenemangsåret 2018. Varje år arrangeras tusentals idrottsevenemang i Sverige och Sport & Affärer har, ända sedan 2011, genomfört en enkät med ett urval av dessa. Alla tillfrågade har inte velat svara men enkäten ger ändå en intressant bild av det professionella evenemangsarbete som arrangörer runt hela landet bedriver. Här redovisas bland annat publiktillströmning, omsättning, eventuell vinst och turistekonomiska effekter.
Informationen uppdateras kontinuerligt i takt med arrangörernas svar.

Klicka här för årets evenemangsenkät!

Datum: 2019-03-01

Kommentera gärna artikeln »

Snabb, snabbare, snabbast.

 När tempot skruvas upp i SHL finns det allt mindre plats för lirare. Sarg- och närkamper dominerar. En spelare bryter mönstret. Tack för att du finns, Dick Axelsson!

 Djurgårdens gänglige dribbler skulle kunna beskrivas som en utdöende art. En dinosaurie med känsliga handleder och blick för spelet. Men hans existens är hotad.

AIK:s gamle stjärncenter Rolf ”Råttan” Edberg, som nyligen fick sin svartgula tröja nummer 10 upphängd i taket på Hovet, uttryckte oro i Aftonbladet när han efterlyste fler aktörer i SHL som spelar med huvudet. Snabbheten har till viss del dödat spelet i en utveckling som går allt mer mot NHL. Pojk- och juniorhockeyn följer i samma sprintspår. Utan extremt hög fart är du inget att räkna med.

Befriande dragningar

 Så befriande då att se Dick Axelssons långa klubba behandla pucken och med långa, svepande dragningar få över motståndarna på fel ben.

Vissa matcher i vinter har han ensam varit värd entrépengen. 

Typiskt nog är 31-åringen, som så många andra fick sin hockeyuppfostran i Huddinge, satt på undantag i den tempostinna hockey som spelas i vår högsta serie.

Djurgården som lag personifierar den extrema arbetsinsatsen. När alla slaviskt följer tränaren Robert Ohlssons mantra vinner man ofta matcherna. Men så fort det smyger sig in ett ”det fixar sig” i spelarnas medvetanden förlorar man lika ofta jämna matcher.

Kollektivet kontra individen
  DIF:s framgång tycks bygga mer på kollektiv kraft än individuell stjärnglans. Låt vara att återbördade Jacob Josefson fått mycket beröm son center i förstakedjan.

En sådan uppburen ställning i laget skulle Dick Axelsson aldrig få. Ändå är det just han som ser öppningarna och hittar passningar och avslut bättre än någon annan i laget. Dick har i vissa matcher sett ut att sprattla som en fisk utan vatten på sin kant – syrefattig och hamnande på mellanhand i spelet utan puck. 

När han ändå aktivt bidragit till att avgöra matcher är det som om det inte räcker.

Han måste alltid jobba mer för laget. Den ställning som kreativ stjärna Dick hade i Färjestad kommer han aldrig att få i Djurgården. Jag högaktar honom även för att han alltid säger som det är. Ingen sågar sig själv lika brutalt som Axelsson.
 

Inget politiskt korrekt tjafs – är domarna dåliga ska de får höra det.
 Att rättskipare Wolmer Edqvist anmälde Dick för osportsligt uppträdande efter en match och fick honom avstängd var ett lågvattenmärke. En bra domare hade naturligtvis stått upp och skrikit tillbaka om hur dålig djurgårdaren varit i matchen som man just förlorat. Som Ulf Rådbjer gjorde i alla år han utsågs till Sveriges bäste domare av spelarna.

 Hockey ska vara känslor – utfört av spelare som kan bjuda på sig själva och som kan ”göra en gubbe”. Som Dick Axelsson.

Text: Jan Majlard
Foto: Bildbyrån

Datum: 2019-04-18

Kommentera gärna artikeln »

Stora Enso bidrar till att göra skid-VM i Seefeld till ett hållbart event

Den 19 februari startar VM i längdskidåkning i Seefeld i Österrike med Stora Enso som huvudsponsor. Med sponsorskapet bidrar Stora Enso till ett hållbart idrottsevenemang och får tillfälle att presentera förnybara produkter och lösningar inom olika områden.

 Medaljörerna i skid-VM får ett hederspris från Stora Enso och Swarowski Kristallwelten.

 Stora Enso tillhandahåller bland annat kartong till förpackningar och muggar, bestick i biokomposit, papper till mediacentret och biljetter samt trä till byggnader och podier. Dessutom har Stora Enso tillsammans med Swarovski Kristallwelten tagit fram ett hederspris till medaljörerna. Förutom medalj får pristagarna även ett hederspris som kombinerar trä och kristall. Hederspriset är designat av arkitekten Christoph Haas, där träet symboliserar bergen i Tyroen och kristallen symboliserar snön.

 På plats i Seefeld kommer Stora Enso att ha 60 medarbetare som är volontärer under tävlingarna samt en utställning som visar att företagets förnybara produkter är ett klimatvänligt alternativ till produkter tillverkade av fossilbaserade material.

Datum: 2019-02-15

Kommentera gärna artikeln »

Hon brinner för idrott och mångfald

  
 Sport & Affärer har träffat Sofia B Karlsson, utbildningsansvarig för inkludering på RF och SISU Idrottsutbildarna. Hon är en av de mest tongivande personerna inom den svenska idrottsrörelsen när det handlar om frågor kring mångfald, inkludering och rättvisefrågor. Häng med i ett spännande podsamtal där Sofia berättar om vad som får henne att brinna för just dessa frågor. 

Klicka här för intervjun.

Intervjuare: Collins Luther Zola

Datum: 2019-02-13

Kommentera gärna artikeln »

Dennis Leal från amerikansk fotboll till friidrottsstjärna

  Vi inleder vårt senaste podavsnitt med en spännande intervju med Dennis Leal, Sveriges tredje snabbaste man på 100 meter. Men det är inte vilken resa som helst denna mannen har gjort. Han spelade ursprungligen amerikansk fotboll i Södertälje. Nu är han en blivande stjärna inom svensk friidrott.

Intervju av:

Collins Luther Zola

Ljud: Douglas Ek

Klicka här för intervjun!

Datum: 2019-01-18

Kommentera gärna artikeln »

Sverige ansöker om OS och Paralympics 2026

Den svenska kampanjen har lämnat in ansökan om att få arrangera vinter-OS och Paralympics 2026 till Internationella Olympiska Kommittén (IOK) – under namnet ”Stockholm Åre 2026”.

 Sveriges Olympiska Kommitté (SOK) och Sveriges Paralympiska Kommitté (SPK) har kommit överens med de styrande i Stockholm stad och i Åre om att SOK och SPK går vidare med en ansökan. De ledande i Stockholms stadshus är positiva till vinterspel 2026 genomförs i Sverige.

Som presenterats internationellt under senhösten så blir det i Stockholmsregionen som många grenar kommer att avgöras, de flesta alpina tävlingarna ska arrangeras i Åre, backhoppning i Falun och kälksport i Sigulda i Lettland.

– Det här är ytterligare ett starkt steg framåt för vår svenska OS-kampanj. Vi har hela tiden sagt att vi vill arrangerat ett spel för hela Sverige. Det här ett nationellt projekt för att vinna internationellt, säger kampanjens vd Richard Brisius.

Den grönblå majoriteten i Stockholms stads kommentar till SOK:s ansökan om vinter-OS och Paralympics 2026 är att de ställer sig välkomnande till att, om sådana spel arrangeras, upplåta Stockholms arenor och offentliga rum för genomförande av deltävlingar i spelen.

– Att få möjligheten att arrangera vinter-OS och Paralympics skulle betyda mycket för Stockholm och stockholmarna. Både före, under och efter tävlingarna. Det gäller såväl direkta som indirekta effekter på tillväxt och arbetsmarknad, säger Sven-Erik Österberg, landshövding i Stockholms län.

Även i Åre är man positiva.

 – För mig och Åre känns det väldigt bra att Sverige går vidare i processen för ett vinter-OS 2026. Det är ett mycket positivt och naturligt steg efter de alpina VM Åre har haft 2009 och nu kommer att ha under vintern 2019, säger Daniel Danielsson (C), kommunstyrelsens ordförande i Åre kommun.

Den officiella ansökan - ”The Candidature file” - är en utförlig beskrivning av hur spelen ska genomföras. Innehållet i ansökan grundar sig på över 130 frågor från IOK. Svaren beskriver hur kandidatstäderna tänker sig att genomföra vinter-OS och Paralympics 2026. Det är ett stort och grundligt arbete som tagit flera månader att färdigställa.

 Ansökan består av mer än 100 sidor grafer, tabeller, diagram, kartor, skisser, bilder och givetvis väldigt mycket text, där allt finns beskrivet om arenorna, OS-byn, transporter och mycket annat.

- Vi vill att ett vinter-OS och Paralympics i Sverige ska vara en plattform för utveckling och innovation inom hållbarhetsområdet, både socialt, ekonomiskt och miljömässigt. Genom att Sverige arrangerar vinterspelen 2026 får vi chansen att i praktiken visa att hållbarhet är en integrerad del av den olympiska och paralympiska tanken, säger Richard Brisius.

 Tidigare år innebar inlämnandet av ansökan att en delegation på tre till fem personer reste till IOK:s högkvarter i Lausanne för överlämnande och presentation på plats. Men nu reser ingen från kandidatstaden till Schweiz. Som en del i hållbarhetsarbetet mejlas ansökan dit - i enlighet med Agenda 2020.

 Utöver Sverige förväntas även Italien (Milano/Cortina) att lämna in sin ”candidature file” under fredagen. Under midsommarhelgen 2019 kommer drygt 90 IOK-delegater, under en session i Lausanne, rösta om vilket land som tilldelas värdskapet för vinter-OS och Paralympics 2026. Ett eventuellt vinter-OS i Sverige kommer att genomföras 6–22 februari 2026 och ett Paralympics kommer att arrangeras 6–15 mars 2026.

Datum: 2019-01-11

Kommentera gärna artikeln »

Avhoppens tid

  Gunde Svan fullföljde på sin tid femmilen i Holmenkollen med en spricka i armbågen. Han har inga efterföljare i dagens skidspår. Manfallet i Tour de Ski, både på herr- och damsidan, borde få efterverkningar. Vad säger sponsorerna när en efter en av åkarna hoppar av i förtid?

 Det var 1989 som Svan vägrade att kasta in handduken i Oslotrakten efter en vurpa som ledde till en spricka i armbågsleden. Den envise dalkarlen kunde bara använda en arm och stav, men tog sig ändå heroiskt i mål på den erkänt krävande femmilen. Näst sist blev han, som 59:e man. 30 år senare har skidsporten förändras radikalt. På gott och ont. Sprintfenomenet slog igenom på allvar i början av 2000-talet. Tour de Ski tillkom 2006/2007 och blev en succé direkt. Tysken Tobias Angerer och finska Virpi Kuitunen var de två första segrarna.

Goda råd dyra

 Den avslutande klättringen får tankarna att gå till cykelsportens ”bergsbestigare”. Det var också cykelns anrika etapplopp som var förlaga till skidornas årliga tour i skarven mellan det gamla och nya året.

 Men goda råd är dyra. Skidsporten behöver förnyelse. Åskådarna sviker, inte minst i penningstarka Centraleuropa, där skidskyttet har lättare att skaffa sponsorer. Tyska skidskytteentusiaster åker land och rike runt med välfyllda plånböcker och äter på linneduk.

Ständiga avhopp

Inte blir skidåkningens status bättre av dessa ständiga avhopp från Tour de Ski. Storfräsare som Therese Johaug och Charlotte Kalla kom inte ens till start. Endast var tredje startande tjej fullföljden touren. Siffrorna var marginellt bättre för killarna. Men över hälften bröt.  Här måste något göras. De nationella förbunden borde kunna kräva mer av sina uppbackade aktiva. 

Läkarintyg?

 Ett alternativ är att det måste krävas ett läkarintyg för att få bryta. Sponsorerna måste hur som helst vara galna. Varför sponsra ett evenemang som inte håller vad det lovar? Svenska åkares ständiga bortförklaring ”det var inte min dag i dag” har också blivit en trist schlager. Konstigt att man aldrig hör norrmännen yttra samma sak. 

 Jag kan inte komma på någon annan sport där välbetalda idrottsmän tar sin mats ur skolan som skidåkarna gör. Tänk er i halvtidspausen på Friends Arena eller på Hovet: ”Nej, nu struntar jag i det här. Vi har viktigare matcher framöver att tänka på”! 

Den bedrägliga inställningen går nog att spåra i den envisa och ständiga strävan efter perfekt fysisk form och att många skidåkare ännu helst vill mäta sina krafter man mot man med 30 sekunders intervallstart och skogens träd som närmsta vittnen. 

Men den tiden är förbi. Mass- och jaktstarter är här för att stanna. Den kritiserade Slottssprinten i Stockholm likaså.

 Frågan är vad kreativa arrangörer kan komma på för att locka åskådare till skidspåren. Ett alternativ är att förlänga den avslutande etappen i Tour de Ski – på andra sidan berget. En lång och sugande utförslöpa, balanserat stakad anpassad till de smala skidorna, skulle ställa andra krav på att behärska mjölksyran än enbart klättring. Det skulle gå utför för längdskidåkningen – på ett hisnande, modernt sätt.
Sug på den, bakåtsträvare!

Text: Jan Majlard

Datum: 2019-01-07

Kommentera gärna artikeln »

2018 var kvinnornas genombrottsår

Krönika av Uno Grönkvist

 2018 var förvisso kvinnornas år. Jag tänker inte bara på #metoo-kampanjen som svepte som en stormvind över Sverige och många andra länder. På alla fronter steg kvinnor fram och konkurrerade med männen på ett sätt som de aldrig varit med om tidigare. Allt fler topposter inom näringslivet erövrades av kvinnor, detsamma gällde inom den offentliga sektorn. I tv förekom kvinnor i intervjuer och debatter minst lika ofta som män.

 Den naturliga frågan är: Hur står det till inom idrotten? Jodå, den följer med sin tid, men visst märks en viss tröghet på sina håll. Generellt gäller detta på styrelsenivån - lokalt, regionalt och på riksplanet. Fortfarande är många styrelser gubbiga, vilket dock inte nödvändigtvis behöver tolkas negativt.

 Däremot är det mera gränslöst bland de aktiva, såväl elitidrottare som motionärer. Titta in på vilket gym som helst och bli förvånad. För inte allt för många år sedan var den maskulina närvaron där totalt dominerande. I dag vimlar det av tjejer och kvinnor i alla åldrar som spinner, drar och lyfter.

 Ta en sport som tennis. Jag har goda vänner som hellre tittar på damturneringen än herrdito i tv. De kvinnliga spelarna i världstoppen har på några få år blivit betydligt bättre än sina föregångare och bjuder på både show och dramatik. Inte förvånande därför att de får exakt lika stora prispengar som männen i turneringar som exempelvis Wimbledon.

 Inom fotbollen, där antalet utövare har vuxit rekordartat främst beroende på tillströmningen av kvinnliga spelare, får dessa allt mera exponering i tv och andra medier. Däremot ligger ersättningen på en helt annan nivå än männens, såväl i landslaget som inom klubbarna. Mot detta protesteras allt mera högljutt. Rätt eller fel är upp till var en och att bedöma. För min del håller jag med dem som menar att marknaden styr och den går aldrig att bortse från.  AIK kan i lyckliga stunder locka

50 000 åskådare till Friends arena, medan matcherna i Damallsvenskan oftast bara drar några få hundra.

 Men visst kan pengafördelningen verka orättvis, särskilt i internationella sammanhang. När Real Madrid vann Champions League förra året erhöll klubben 590 miljoner kr. I damernas motsvarande turnering fick vinnande Lyon nöja sig med 2,5 miljoner kr! UEFA har tydligen en hel del att lära om jämlikhet.

 Hur står det till bland dem som bevakar idrotten och rapporterar om den? En gång i världen var TV-sporten i Stockholm enbart bemannad med män. Blunda och minns Bosse Hansson, Sven Plex Petersson, Bengt Grive, Lars-Gunnar Björklund, Ingvar Oldsberg, Christer Ulfbåge och Arne Hegerfors mfl. Den första kvinnan som lyckades smyga sig in i församlingen var Pia Erlandsson. Det var en sensation när det inträffade på 1980-talet och inte oväntat fick hon stå tillbaka när de glassiga utlandsjobben skulle fördelas bland medarbetarna. Numera får de manliga sportjournalisterna huka sig. Det vimlar av tjejer såväl ute på tävlingarna som inne i studion. Detsamma gäller alla andra sportredaktioner.

 Men det är i Sverige. Internationellt går utvecklingen långsammare. Det visar sammansättningen av det Internationella sportjournalistförbundets(AIPS) styrelse, där två av nitton ledamöter är kvinnor(se bild ovan). Förr var det självklart att detta var männens värld. Numera är dörren öppen även för kvinnor, men de män som länge strävat efter att kliva upp på den här nivån lämnar inte frivilligt sina poster.

Uno Grönkvist

Journalist och författare

Datum: 2019-01-01

Kommentera gärna artikeln »

Evenemangsdeltagarna i fokus

Datum: 2018-12-21

Kommentera gärna artikeln »

Sport & Affärers Årssummering 2018

 I samband med tidningens julbord,i år på fina Kristinehovs Malmgård, delades diplomen ut till vinnarna i Sport & Affärers Årssummering 2018.
 Nedan följer våra motiveringar i respektive kategori. Stort grattis!

Årets idrottsarena
IFU ARENA
”Genom denna moderna och luftiga idrottsarena, byggd i limträ och invigd 2016, har Uppsala fått ett uppsving för såväl bredd- och elitidrott. Arenan skapar nya förutsättningar till värdskap av evenemang och hade redan första verksamhetsåret över 655.000 besök. Samtidigt utgör den ett nav för en aktiv och välmående barn- och ungdomsidrott. Arenan är föreningsägd och nyttjas främst av innebandy- och friidrottsklubbar. Arenan som är en naturlig del av den expanderande stadsdelen i Gränby, arbetar aktivt med sociala frågor och ökad inkludering.”

På bilden: Arkitekten Staffan Karlsson, styrelsemedlem IFU Arena och UIF Friidrott.

Årets specialidrottsförbund
SVENSKA SKIDSKYTTEFÖRBUNDET
”Ett förbund i stark medvind på det sportsliga planet med framgångar bland juniorer och seniorer på både dam- och herrsidan. Fantastiska framgångar under vinter-OS och under junior-VM. Framgångarna märks även genom att antalet föreningar fördubblats under senare år med en kontinuerlig tillströmning av nya utövare och genom ökade sponsringsintäkter. Förbundets professionella eventorganisation gör att Sverige gång på gång kan arrangera världsevenemang i toppklass. Härnäst VM i Östersund 2019.”


På bilden: Olle Dahlin, advisory board, fd ordförande och Sofia Domeij, tf ordförande, Svenska Skidskytteförbundet.

Årets idrottsevenemang
BORDTENNIS-VM 2018 I HALMSTAD
”Ett modernt och välorganiserat mästerskap som följdes av 291 miljoner människor i 140 länder och med en turistekonomisk omsättning på över 50 miljoner kronor. En rad publika event skapade stor folklig delaktighet på stan. 2018 års lag-VM kommer i historieböckerna för alltid att vara förknippat med idrottslig ping-pong-diplomati som satte Halmstad på världskartan.”

På bilden: Mikael Peterson, administrativ chef, Svenska Bordtennisförbundet.

Årets idrottsförening
Piteå IF DFF
”Piteå IF DFF gjorde en bragd och vann SM-guld i OBOS Damallsvenskan. Men inte bara det. Piteå IF har vunnit mångas hjärtan i hela Sverige. Inte minst syns det på publiksnittet där de återigen toppar Damallsvenskan. De jobbar långsiktigt och strategiskt för att skapa en god utvecklingsmiljö för framförallt unga tjejer som vill spela fotboll. Klubben jobbar också regionalt med näringslivet för att stärka varumärken och har det senaste året varit med och drivit frågan om jämställd sponsring i hela den norra regionen.”

På bilden: Anders Eriksson, ordförande sportkommittén, Piteå IF DFF.

Årets idrottssponsor
OBOS Sverige AB
”OBOS visar på handlingskraft när de går in som titelsponsor till Damallsvenskan och visar på potentialen att samarbeta med damidrotten som är en stark tillväxtprodukt med fantastiska möjligheter. De beskriver själva sin satsning som ett hattrick: affärsnytta, samhällsengagemang och ett bevis på sin företagskultur. Detta förtjänar att uppmärksammas.”


På bilden: Magnus Brusefält, sponsringsansvarig, OBOS Sverige AB.

Årets samhällsprojekt
Ronjabollen/Ronja FK
”Projektet som startades av Sevana Bergström i den segregerade orten Gottsunda har mottot ”Alla har rätt till idrott och idrott är en rättighet”. Målet är att erbjuda flickor i resurssvaga områden möjligheten att utöva idrott och fysisk aktivitet på fritiden. Ronjabollen erbjuder flickor mellan 8 -15 år en ökad delaktighet och ett större handlingsutrymme. Genom den sammanhållning som skapas genom fotbollen stärker klubben flickornas självförtroende och ökar deras kunskaper om sina rättigheter. Ett samhällsprojekt värt att spridas över hela landet.”

På bilden: Sevana Bergström, Ronjabollen, CSR- ansvarig, Svenska Fotbollförbundet.

VI GRATULERAR ÅRETS VINNARE!

Jurymedlemmarna i Sport & Affärers Årssummering:
Isabelle Widmark, Gustaf Berencreutz, Johan Thorén, Collins Luther Zola, Leif Nilsson, Peter Rohmeée, Frans Fransson, Jocke von Stedingk och Pierre Eklund.

 Det rådde god stämning denna decemberkväll på Kristinehovs Malmgård. På bilden från vänster:
Staffan Karlsson, Thomas Kalmér, Anders Eriksson, Gustaf Berencreutz, Mikael Peterson, Collins Luther Zola, Johan Thorén, Sofia Domeij, Frans Fransson, Olle Dahlin, Johan Rydberg och Magnus Brusefält.

Foto: Sören Andersson, SvFF.

Datum: 2018-12-13

Kommentera gärna artikeln »

Eskilstuna kommun startar jobbsamarbete med fotbollsklubben United

12 december skrevs ett avtal under av fotbollsklubben Eskilstuna Uniteds ordförande Anna Linnakallio och Thure Morin, förvaltningschef för arbetsmarknads- och vuxenutbildningsförvaltningen på Eskilstuna kommun. Beslutet klubbades under arbetsmarknads- och vuxenutbildningsnämndens sammanträde samma dag. Syftet med avtalet är att verka tillsammans för att få fler personer i jobb.

– Vi vill glidtackla arbetslösheten genom att tänka innovativt och att göra det här tillsammans med kommunen. Därför startar vi nu satsningen Work United som ett av flera ben inom hjärta United, säger Emre Gürler, CSR-ansvarig för Hjärta United samt ledamot i Uniteds styrelse.

Genom Work United skapas ett samarbete som ska leda till praktik, jobb eller utbildning.

– Det här är en unik möjlighet där vi både kan skapa jobb samt motverka segregation. Vi tar nu den här bollen som vi har fått från United och vågar tänka nytt och annorlunda. Det här är stort och känns otroligt viktigt, säger Marie Svensson(S), ordförande i arbetsmarknads- och vuxenutbildningsnämnden.

Avtalet som skrev under 12 december är ett så kallat IOP-avtal, vilket står för Idéburet Offentligt Partnerskap. Målet i det treåriga avtalet är att få minst 25 personer till jobb och få ut ungefär 100 personer i praktik under nästa år.

– Det är utifrån våra tidigare erfarenheter på förvaltningen, realistiska siffror, till och med lågt räknat, säger Fredrik Krait, områdeschef för arbete och försörjning, på arbetsmarknads- och vuxenutbildningsförvaltningen.

Inom förvaltningen finns flera arbetsmarknadsenheter som kan bidra med expertkompetens och som dagligen också kommer i kontakt med personer som tidigare har stått långt ifrån arbetsmarknaden. Sedan ett år tillbaka finns också Kompetensgallerian med sitt yrkeshögskolecenter och inom kommunens vuxenutbildning finns en mängd olika utbildningar.

– Tanken är att våra 250 sponsorföretag inte bara erbjuds det sedvanliga som att till exempel få sin logotype på en spelartröja, utan att de även kan få visa sitt samhällsengagemang genom att vi också möjliggör matchmaking mellan företagen och personer med önskad kompetens. Genom Eskilstuna kommuns olika utbildningssatsningar kan vi också se till att klä på personerna den kompetens som kanske är den sista pusselbiten som måste på plats för att bli anställningsbar, säger Emre Gürler.

– Det här är ytterligare ett steg i det som vi gör redan idag och vi ser verkligen fram emot det här samarbetet och partnerskapet. Genom praktik kan personerna få visa framfötterna och det kan sedan leda till riktiga jobb, säger Fredrik Krait.

– Många av de arbetslösa har inte förutsättningar att själva komma i kontakt med företagen och synliggöra sin kompetens. Inom ramen av det här kan vi få nya möjligheter att matcha ut personer till företagen och vi får ett välkommet tillskott i vår verktygslåda för att bidra till fler i jobb, säger Thure Morin, förvaltningschef för arbetsmarknads- och vuxenutbildningsförvaltningen.

Eskilstuna United DFF vill göra gott även utanför fotbollsplanen, den tidigare satsningen på Ronjabollen är ett av flera bevis på det. Nu tas alltså ett nytt steg med Work United och samarbetet med Eskilstuna kommun.

– Det är en stor dag för United. Det känns bra att få vara med och bidra tillsammans med kommunen och ha möjlighet att göra skillnad, säger Uniteds ordförande Anna Linnakallio.

Här hittar du nämndhandlingen rörande avtalet.

Datum: 2018-12-13

Kommentera gärna artikeln »

Nomineringarna till Sport & Affärers Årssummering 2018 klara

- Sport & Affärers årssummeringsjury har sammanträtt och enats om de nominerade under kategorierna: Årets idrottsförening, Årets specialidrottsförbund, Årets idrottssponsor, Årets idrottsevenemang, Årets idrottsarena och Årets samhällsprojekt. Antalet nominerade är tre per kategori. Vinnarna(en per kategori) publiceras i Sport & Affärer nr 4 som går med Dagens industris riksupplaga den 14/12 och publiceras digitalt på di.se samt www.sportaffarer.se.

DE NOMINERADE ÄR:

Årets idrottsförening:
- Piteå IF DFF
- BK Häcken
- Jordbro IF

Årets specialidrottsförbund:
- Svenska Skidförbundet
- Svenska Judoförbundet
- Svenska Skidskytteförbundet

Årets idrottssponsor:
- Volkswagen 
- OBOS
- Sparbanken Skåne

Årets idrottsevenemang: 
- Bordtennis VM
- Vasaloppet
- Allsvenska fotbollssöndagen, 4/11, i Stockholm

Årets idrottsarena:
- Stiga Sports Arena
- Tele2Arena
- IFU Arena

Årets samhällsprojekt:
- En bra start(Brynäs IF)
- Futebol da´ Forc,a 
- Ronjabollen

Vinnaren i respektive kategori publiceras i Sport & Affärer den 14/12.

I juryn: Isabelle Widmark, Peter Rohmée, Collins Luther Zola, Leif Nilsson, Gustaf Berencreutz, Pierre Eklund, Joachim von Stedingk, Johan Thorén och Frans Fransson.

Datum: 2018-11-19

Kommentera gärna artikeln »

IFK Norrköping vann Allsvenskan på konstgräs och GIF Sundsvall kom tvåa på natur

 Allsvenskan 2018 blev i vanlig ordning en kamp mellan lag som hör hemma på olika underlag. Hammarby(konstgräs) drog ifrån i början, sattes sedan på plats i vårderbyt av AIK(naturgräs). Gnaget tog över taktpinnen och surfade länge på en våg av oslagbarhet. Men på sluttampen, när avstängningar staplades ovanpå en viss grad av guldfrossa, kunde först Malmö FF(naturgräs) och sedan IFK Norrköping(konstgräs) hota.

 
I år var fördelningen mellan natur- och konstgräs snedare än tidigare (6/10). Nu fick Dalkurd(plast) och Trelleborg(gräs) kliva av. Nästa års nykomlingar Helsingborg och Falkenberg spelar båda på naturgräs. Kvalmotståndarna Brommapojkarna och AFC Eskilstuna har båda konstgräs på sina planer varför nästa års fördelning blir 7/9.

 AIK var svårslaget hemma men närapå omöjligt att besegra på bortagräs. Laget bommade där bara två poäng av 15 möjliga. Det var – rent statistiskt – en tungt vägande faktor bakom lagets guld. På konstgräs tog AIK 19 av 30 möjliga poäng, vilket är ett mera normalt bortafacit för ett lag med pretentioner.

 Mest remarkabelt är ändå GIF Sundsvall. För ett par år sedan var klubben illa ute både sportsligt och ekonomiskt. Kassan var tom och laget var anonymt, ett eländigt predestinerat bottenlag. Idag är tonen en annan. Anledningen är klubbens mycket lyckade satsning på spanska spelare. Halmstad försökte samma sak 2011, när klubbens nyanställde tränare Josep Clotet Ruiz ville sätta en teknisk stämpel på HBK genom att kontraktera fem spanjorer. Men det sprack. Både ”Pep” och de fem försvann efter halva serien och HBK åkte ur.

   Nu har Sundsvall gjort något liknande. Men här är utdelningen mångfalt bättre. Varför? De spanska spelarna har valts ut med omsorg och integrerats i en existerande lagstruktur. Tränaren Joel Cedergren har inte köpt ”ett gäng spanjorer” utan har fått exakt de spelare han behövt. Spanjorerna har därför medverkat till att göra de spelare GIF redan hade så mycket bättre. Vettiga framspelningar gjorde en nyväckt Linus Hallenius till storskytt (18 mål, tvåa i skytteligan). Längst bak har målvakten William Eskelinen storspelat.

   Men: Spanjorerna är nybörjare på konstgräs. GIF, som har konstgräs på sin hemmaarena, spelade 24 allsvenska matcher på plast. Utdelningen var genomsnittlig med 30 av 72 möjliga poäng på plast (41,67%). Åttondeplatsen i plasttabellen svarar mot lagts ”verkliga” placering i Allsvenskan. Det intressanta är hur bra laget fungerar vid de få tillfällen man får visa upp sig på naturgräs. Här är GIF i klass med AIK och har 14 av 18 poäng (77,78%). På naturgräs känner sig spanjorerna betydligt mera hemma än på plasten. Bollen uppför sig som den ska och allting blir så mycket enklare.

  I år har David Batanero(27 matcher/5 mål) och Juan José Ciercoles(27/0) varit navet på centralt mittfält. Carlos Moros Gracia(29/1) har styrt försvarsspelet. Samuel de los Reyes(b, 7/0) medverkade under våren. Pol Moreno(b, 14/0) och David Haro Iniesta(mf, 15/2) kom i somras. Till dessa kan läggas franskamerikanske mittfältaren Romain Gall(13/7), som i somras såldes till Malmö FF.

  Mitt råd till GIF Sundsvall är ett råd helt och hållet baserat på statistik: Lägg naturgräs på hemmaarenan! Tänk åtminstone tanken. Med det greppet funnes Norrlands första allsvenska seriemedalj inom räckhåll. Sedan vet ju naturligtvis ingen hur GIF:s lag ser ut om tre eller fem år. Då kanske man har förlorat sina spanjorer och är tillbaka i den svenska, vattvällingsbetonade undergångsfotboll som lagen på nedre halvan oftast ägnar sig åt.

 I övrigt kan konstateras att både Elfsborg och Brommapojkarna tycks ha utvecklat en djupgående allergi mot ”riktig” fotboll. Hammarby var också för svagt på naturgräs för att i längden kunna hota om guldet. Häcken förlorade också för många poäng på naturgräs.

 Omvänt är både Göteborg och Kalmar påfallande svaga på konstgräs. Men med tanke på att deras säsonger varit skakiga över huvud taget är det kanske rättvisare att påstå att de båda lagen i år var slätstrukna oavsett underlag.

 För er som inte vill ge upp tanken på att fotboll bör spelas på äkta gräs kan jag rekommendera en bok: They used to play on grass, av Gordon Williams och Terry Venables. Den gavs ut redan 1971 men ger perspektiv på fotboll i allmänhet och spel på konstgräs i synnerhet. På den tiden var det amerikanernas astroturf (=heltäckningsmatta) som var det största hotet mot fotbollskonnässörerna.

FÖRUTSÄTTNINGARNA:

Förhållandet naturgräs/konstgräs var 6/10 i Allsvenskan 2018.

• Sex lag spelade sina hemmamatcher på natur- eller hybridgräs. Två av dessa placerade sig på övre halvan.